Vingelsjuka

Vingelsjuka är en sjukdom som drabbar först och främst katter men även hundar och fladdermöss kan få den. De första fallen beskrevs i början av 1970 -talet men troligen har den funnits i Sverige betydligt längre.
Forskningen bedrivs idag i både Sverige och Tyskland, men något vaccin som säkerligen hjälper fnns ännu inte.
Denna sjukdom drabbar centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) Den förekommer mest i Uppland och Mälardalen men har även uppträtt på andra håll i Sverige. Det är så gott som undantagslöst utegående katter som drabbas och ofta på landsbygden. Man tror att dessa katter blir smittade genom kontakten med möss, råttor eller fästingar men man vet inte med säkerhet. Har man fler katter i samma
hushåll så behöver inte nödvändigtvis alla katter få sjukdomen men det kan hända. Om man har haft en katt som har dött i vingelsjukan så bör man göra sig av med denna katts liggplats (om möjlighet finns), vatten – matskål och toalett. Och om man funderar på att skaffa en ny så bör man vänta ett par månader med det. Man tror att katterna i åldrarna 2-3 år löper största risken att få sjukdomen men den förekommer i alla åldrar. Hittills har man inte sett någon katt yngre än 5 månader som har haft vingelsjukan.

Symtomen börjar oftast med att katten är slö, den slutar dricka och äta och får feber. Den normala kroppstemperaturen för en katt är 38 – 39, 5 grader, vid vingelsjukan är den ofta från 40 grader och över. Denna insjuknandeperiod brukar vara från ett par dagar upptill en vecka men det kan även ta längre tid innan katten insjuknar ordentligt. Vid slutet av perioden uppträder ostadighet och vinglighet främst i bakkroppen, en oförmåga att dra in klorna och en beteendeförändring kan ske i form av att katterna jamar mer, blir mer sällskapliga och en del katter, även om det är sällsynt, kan bli aggressiva. I de flesta fallen förvärras symtomen och en del katter kan bli mer eller mindre förlamade i bakkroppen. Vissa djur blir endast lindrigt påverkade medan andra kan insjukna snabbt med allvarliga neurologiska störningar som t.ex krampanfall, omotiverad klåda och blindhet.

Man ska hålla i minnet att långt ifrån alla katter får samtliga symtom. Eftersom man ännu inte vet så mycket om denna sjukdom så finns det ingen l00% medicin, det är ändå viktigt att man tar katten till en veterinär så fort man börjar misstänka något. Veterinären tar då blodprover och undersöker kattens tillstånd och genom detta får man utesluta andra tänkbara sjukdomar. Tyvärr finns det inget 100% test som kan tala om att katten har vingelsjuka men genom proverna utesluter man andra sjukdomar.

Virusorsakade sjukdomar kan, med några få undantag, inte botas med mediciner. Det är kroppens eget immunförsvar som måste bekämpa infektionen och se till att virus oskadliggörs. När det gäller vingelsjuka verkar det som om vissa katter klarar av inektionen bättre än andra och kan tillfriskna, åtminstone tillfälligt. Många gånger kvarstår dock restsymtom i form av stelhet eller personlighetsförändringar.

Det är väldigt viktigt att katten får en så god omvårdnad som möjligt och att den får i sig vätska och näring. Veterinären ordinerar oftast antibiotika (penicillin), vilket inte botar själva sjukdomen men förhindrar infektioner i centrala nervsystemet. B-vitaminer och cortison är andra medel som kan komma till användning.

Om kattens tillstånd inte förbättras inom ett par veckor trots insatt behandling, är utsikterna för ett tillfrisknande ganska små. De flesta katterna brukar tyvärr gradvis försämras och i sådana fall är det bättre att avliva katten än att dra ut på lidandet.