Svenska konstnärsparet Barbro och Evert Lindfors

Svenska konstnärsparet Barbro och Evert Lindfors har alltid haft katt.
– Gratis modeller, säger Evert som framför allt skulpterat dem medan Barbro har målat och tecknat de olika katterna.
– Katter är poetiska, mystiska, talande i sin tystnad. De har alltid inspirerat konstnärer, menar båda.

– Jag stal mina första katter när jag var runt fem år, säger Evert Lindfors med glimten i ögat. Jag älskade katter och samlade ihop ett femtontal som jag gav mat.

lindforsarna (1)På den tiden bodde Evert på Gotland, vilket var tur. Kattmaten var gratis och fiskades upp ur havet. Så småningom flyttade Evert till Frankrike och katterna har följt honom hela livet. Under studietiden i Paris bodde han tillsammans med katten Nonouc. Det var en kastrerad hankatt som han fick överta när han bodde i Saint Paul de Vence. Nonouc fick följa med till Paris och leva konstnärsliv. Han gick ut på hustaken genom en glugg i taket. Han älskade att följa med konstnärerna ut på landet. Då fick han gå som han ville men kom alltid när Evert visslade på honom.

Det var i Paris på Konstakademin som Evert träffade sin blivande fru, svenska Barbro Blomqvist. Hon hade aldrig haft katt, men tittat avundsjukt på en klasskamrat som hade en helvit katt som fick gå i band ute på Djurgården. Barbro bodde i lägenhet i Stockholm som barn och fick nöja sig med marsvin.

När Barbro och Evert gifte sig flyttade de till Provence och efter det har de aldrig varit utan katt någon längre period.

Barbro och Evert bor i den lilla byn Lacoste, cirka fem mil från Avignon. Katterna har gått ut och in i deras ateljéer och har ofta varit modeller och lockande motiv till teckningar, målningar och skulpturer.

Både Barbro och Evert har skrivit om sina katter och samlat skisser och foton på alla som passerat. Många av katterna har blivit mycket gamla, i den medeltida byn är det inte mycket biltrafik och få faror har hotat katterna. Det har varit en och annan jägare som hyst agg mot katter och kanske någon listig räv som strukit förbi, men annars är byn ett paradis för katterna. Här kan de ligga på stenmurarna i solen stora delar av året och blicka ut över det vackra landskapet. Då och då fångar de en mus eller ödla som de gärna ger bort som present.

Lindfors alla katter

Nuvarande katten heter Ratibus. Barbro kallar honom oftast för Ratibus II eftersom den trefärgade katten är efterträdare till den Ratibus som såg nästan likadan ut och som dog vid hög ålder för femton år sedan. Då var sorgen stor, men plötsligt en dag hade en ny trefärgad katt valt ut just Barbro och Evert och ville flytta in. Katten hade tidigare bott hos en man nära slottsruinen, men när slottet skulle restaureras blev mannen vräkt och katterna bortkörda.lindfors

”Ni skulle sett oss, hela svärmen av katter, 25 stycken minst, komma störtande uppifrån höjden där slottet ligger, ner över stenar och stockar, mot byn för att söka husrum. – Det var jag som instinktivt valde att komma till dem som bor på den här terrassen. Inte de som valde mig, fast de höll på att få slag när de såg mig, jag var som en inkarnation av deras förra katt Ratibus.” (Barbro Lindfors i boken ”Glimtar”, egen utgåva.)

– Vi blev chockade när vi såg den nya katten på vår terrass, säger Evert. Den var nästan identisk med den gamla katten.

– Men ändå har ingen katt varit den andra lik. De har alla haft sin egen personlighet, säger Barbro som minns dem alla.

Första katten Nounou kom från Saintes Maries de la Mèr där Barbro och Evert fått låna en husvagn för att måla en period. Den svarta katten dök upp och gemensamt tycke uppstod. Katten fick åka i korg på moped till Lacoste där den sedan bodde i flera år innan den försvann. Misstankarna är starka mot en jägare som bodde i byn på den tiden.

– Efter det kom Miquette som vi fick överta och efter henne kom Mireille med två ungar, Mimi och Ratibus. Alla tre bodde hos Barbro och Evert i många år. Mimi var svartrandig och blind på ett öga, Ratibus var den första trefärgade katten.

”Vilken glädje! Ratibus är tillbaka och hela byn delar vår glädje! Sönderriven i den vit-röd-svarta pälsen berättar han för oss alla om sina strapatser i bergen och i den trolska cederskogen. Smekande Ratibus lyssnar barnen på honom. Han har träffat räven och lurat honom. Han har sett de stora ormarna som finns där uppe. Han har mött vildsvinen. Han har hört de tusen evigt sjungande fåglarna.”(Ur boken ”Utan returbiljett” av Evert Lindfors, Carlsons förlag.)

Sedan dök Roucy upp, den röda katten. Som mest var det fyra katter samtidigt. Alla katter har steriliserats och fått sova i sängen om de vill. Från sängen, genom sovrumsfönstret finns en lång bräda placerad ut mot fikonträdet. Det är Mössebro, vägen ut till friheten.

Nuvarande Ratibus är mycket gammal och har tappat nästan alla tänder. Han får specialmat och blir särskilt ompysslad. Barbro blir lite orolig när han envisas med att balansera utanför fönstren där han obekymrat sitter och tittar ut över vinfälten och Luberonbergen. Men samtidigt utgör han ett utmärkt motiv för en målning…

Källa: Ingrid Wikholm