Inledning

Vissa forskare hävdar att kontakten med djur och natur är ett basbehov hos människan.
De människor som tidigt i livet träffar djur, och upplever fördelarna med dem, kommer med stor sannolikhet att ha en god bas för en fortsatt utveckling av intresset. En positiv inställning till djuret är en förutsättning för att kunna uppnå de positiva hälsoeffekter som sällskapsdjur kan bidra till.

Redan på 1960-talet behandlades autistiska barn med hundar som terapi. Levinson hävdade att djuren hade en unik förmåga att påverka människor som befann sig i svåra situationer. Detsamma gällde människor med svåra funktionshinder som autism och demens. Senare forskare har hävdat att djuren är naturliga terapeuter, eftersom de inte värderar, de lyssnar, stödjer, visar empati och de avläser människans kroppsspråk och andra signaler.
Nyligen presenterad forskning visar att olika personlighetsdrag hos människor avgör om de föredrar hundar framför katter. Ett svenskt examensarbete från SLU visade att människor som väljer att köpa hund, ofta gör det på grund av sällskapet, att de haft hund tidigare eller för jaktens skull. Vi vet sedan tidigare att en fjärdedel av hundägarna i Sverige jagar med sina hundar. Kattägarna väljer katt i första hand för att de är självständiga och för att ägarna haft katt tidigare.

Det här kapitlet kommer att presentera exempel på forskning som styrker uppfattningen
att sällskapsdjuren är värdefulla för människor och samhälle ur socialt, psykologiskt, fysiologiskt och ekonomiskt perspektiv. De flesta rapporter behandlar hund och katt, men även andra smådjur och hästar förekommer.

Sociala effekter

Natur och djur ger hög social stimulans. Natur och djur ger högre social stimulans än exempelvis kultur, datorer och TV-tittande. Människor som tillbringar en stor del av sin tid framför TV:n, vilket är vanligt bland äldre och vissa unga, riskerar att bli socialt, psykiskt och fysiskt understimulerade och passiviserade, vilket kan leda till sjukdomar.

Djur viktigast för barn och äldre

Tjugo barn, 19 vuxna och 19 äldre personer fick under en intervju nämna de tio relationer som var allra viktigast för dem. Resultaten visade att 95 procent av barnen och 98 procent av de äldre tyckte att ett sällskapsdjur tillhörde de viktigaste relationerna, medan bara 36 procent av de vuxna uppgav ett djur.
Forskningen belyste också vilken roll djuret spelade för sin ägare. Barnen och de äldre personerna uppgav att djuren hade flera positiva roller för dem; 20 respektive 45 procent såg djur som ett sätt att lindra känslan av ensamhet och 45 procent av de äldre och 35 procent av barnen uppgav att djuret gav dem en känsla av pålitligt vänskapsförhållande. De vuxna uppgav att djur gav en möjlighet till omvårdnad. Den känslan delades av 70 procent av barnen och 65 procent av de äldre. Hundar och katter var de arter som oftast rankades som människans viktigaste relationer. Personerna i undersökningen uppgav att hundarna uppskattades för att de kunde fostras och tränas, medan katter uppskattades för att de visar tillgivenhet gentemot sina ägare.

Nästan dubbelt så många kvinnor som män anser att djur har ett högt hälsovärde för dem, och skillnaden uppkommer redan i mellanstadieåldern.

Barn med djur mognar fortare

Djur kan medverka till att öka barns sociala förmåga inom en mängd olika områden.

Barn som har djur mognar fortare än andra barn, de har lättare att anpassa sig socialt och lättare för att uttrycka sig och få kontakt med andra människor. För både människor och djur är det viktigt att kunna avläsa kroppsspråk, så kallad icke-verbal kommunikation. Genom att umgås med djur tränas människor att lära sig tyda kroppsspråk och kroppssignaler som de sedan kan ha nytta av i relationen till människor. Studier visar att ungdomar som har mycket kontakt med djur har bättre självförtroende och visar större socialt ansvar än ungdomar som växer upp utan djur. Genom djurs närvaro kan det också vara lättare att klara av livskriser som dödsfall och skilsmässor. Ett djur kan även fungera som “medlare” mellan de olika medlemmarna i familjen.

Sällskapsdjur – ett socialt smörjmedel

En studie bekräftade det många människor har upplevt – att det är mycket lättare att få kontakt med andra människor med en hund i koppel än när man går ut på egen hand. När personerna som deltog i undersökningen gick ut utan hund på en gata och i en park, tog bara två procent av människorna i omgivningen notis om dem. När hundägaren hade med sig en hund i koppel på gatan var det 22 procent av människorna som tog notis om hunden, och när de kom in i parken, var det hela 51 procent som noterade hunden.

På äldreboenden kan en burfågel eller ett akvarium fungera som socialt smörjmedel mellan de äldre eftersom de då får något att titta på och börja prata om. Det allra bästa är om någon av de boende får vara delaktig i djurets skötsel genom att ta ansvar för att mata och göra rent hos djuret.

Djurklubbar skapar vänskapsband

Det finns ett stort intresse för att vara medlem och engagerad i hund- eller katt-klubbar, intresseföreningar för kaniner eller liknande organisationer. Gemensamt är att de träffar andra människor som delar deras intressen. En svensk undersökning har visat att tre av tio hund- och kattägare tycker att de har fått helt nya kontakter genom sitt sällskapsdjur. Hundägare träffar ofta nya bekanta på klubbar, tävlingar, promenader eller jakt, medan det är vanligare att kattägare får sitt sociala nätverk utökat via grannar och på utställningar.

Hunden – ett stöd för barn vid skilsmässa

I en undersökning försökte forskarna att ta reda på om en hund kan fungera som stöd för barn när deras föräldrar skiljer sig. 75 barn med hund jämfördes med 75 barn utan hund. Barnen med hund tyckte att hunden var en individ de kunde söka tröst hos, en kompis som gav uppmärksamhet och en vän som man kunde berätta alla sina problem för. Barnen ansåg också att hunden hjälpte dem att skingra tankarna genom bus och skoj när barnet var oroligt och att hunden var någon att mysa med då föräldrarna bråkade. Jämfört med barn utan hund, hade barn med hund ett mindre aggressivt beteende, både gentemot sig själva och andra människor, och dessutom vandaliserade de i mindre utsträckning.

Äldre med sällskapsdjur klarar sig själva bättre

Äldre människor som har sällskapsdjur klarar sig själva i högre utsträckning än andra äldre. Deras allmänna hälsotillstånd är bättre, de går till läkaren mer sällan och de har ett bättre socialt stöd än de personer som inte äger sällskapsdjur. Ett socialt stöd av ett sällskapsdjur kan för en äldre person innebära en minskad risk för exempelvis hjärt- och kärlsjukdom, högt blodtryck eller en för tidig död.

Djur förbättrar livet för svårt sjuka

Människor som drabbas av svåra sjukdomar förlorar ibland både hälsa och vänner. När vännerna sviker finns sällskapsdjuret kvar. Genom djuret känner han eller hon att det finns en mening med livet, och har inte ångest i samma utsträckning som andra eftersom det finns en hund att ge mat, motionera och krama.

Människor som drabbas av vissa sjukdomar, till exempel Alzheimer, förlorar den kognitiva kommunikationsförmågan och kontrollen över sina beteenden och liv. Det finns exempel på patienter med Alzheimer som varit mycket svårbehandlade –aggressiva, inbundna, skrikande eller självskadande. Flera försök av behandling med hund har genomförts på svårbehandlade patienter och har visat sig leda till att patienterna mått bättre. Patienterna har behandlats i cirka 45 minuter per vecka under sex till åtta veckor, och detta har medfört reducerad medicinering och lugnare beteende.

I ett projekt i Frankrike hade en golden retriever, som vistades på ett äldreboende,
lugnande effekt på både personal och de 30 äldre dementa patienterna. I rapporten påpekades att hunden bidrog till att personalen fick en helt ny dimension på vården av de dementa; tidigare var den dementa patienten ”den dementa”, men när personalen såg personen smeka hunden betraktade de henne med nya ögon. Även sinsemellan fick personalen nya och goda relationer genom hunden.

I ett annat projekt i Slovenien hade sju barn, som var lindrigt till svårt mentalt funktionshindrade, tillgång till en labrador under halva dagarna under fem månaders tid. Barnen var mellan 13 och 18 år gamla, men deras mentala ålder varierade mellan ett och fyra år. När hunden fanns på plats drogs mycket av barnens uppmärksamhet till hunden och de aktiverade sig gärna tillsammans med djuret. För att få mer bestående beteendeförändringar hos barnen, såsom att bli mer aktiva på egen hand under dagen, skulle hunden ha behövt vara kvar bland barnen under en längre tid.

Motion – viktigt motiv för hundägare

En studie från början av 1990-talet visade att svenska hundägares motiv till att äga hund var flera; motion i naturen, möjlighet att träffa människor, hundens positiva inflytande på familjen och dess hälsa. Andra motiv som uppgavs var att hunden ger värme, kärlek, sällskap, socialt stöd, skydd, trygghet samt fungerar som en brygga till naturen. I en annan undersökning från 2002 var sällskapet det primära skälet för att ha hund.

Ormägare inte lika närgångna som hundägare

I samma undersökning tog man reda på anledningen till varför ett antal ägare till ormar hade valt just denna djurart. Ormägarna tyckte ormen var ett fascinerande djur, och några hade tyckt om ormar sedan barnsben. Det som uppskattades mest hos ormarna var att den var snäll och inte bet sin ägare. Samtliga ormägare umgicks med sina ormar, ”plockade” med dem och pratade med dem. Det förekom fyra stora skillnader mellan hur samspelet mellan hund och människa och orm och människa fungerade. Hundens lydnad var viktig för hundägarna som ville framstå som ledare. För ormägarna var ambitionen att ormen skulle leva så naturligt som möjligt i terrariet. Hundägarna träffades oftast med sina hundar, ibland på klubbaktiviteter, eller på promenader. Ormägarna samåkte till expon eller till varandra när de ville titta på ormar, ibland träffades de utan ormar och bara umgicks.
Hundägarna kände sig älskade av sitt djur, medan ormägarna var mer tveksamma på den punkten. Hundägarna kelade med sina djur, medan ormägarna inte var riktigt lika närgångna med sina reptiler.

Hästen som kulturbärare

Hos en del människor som har hästar finns en lång tradition inom familjen att sedan flera generationer tillbaka ägna sig åt hästar. För dessa människor innebär hästen inte enbart kontakten med en individ, utan representerar också deras tillhörighet till en samhällsgrupp och hästen är därför viktig för deras identitet. Denna känsla i kombination med den tillfredsställelse som kontakten med en häst förmedlar är ett arv från det förgångna.
Många aktiviteter med hästar, som exempelvis ryttartävlingar inom olika discipliner, präglas av speciella kläder och utrustningar som finns reglerat i särskilt reglemente. Olika länder har bevarat olika kulturer kring ridning som har funnits under flera generationer.

I USA blomstrar cowboykulturen trots att hästen i arbetet på ranchen har ersatts med andra fordon. För många amerikanska medborgare representerar cowboyhästen och det arbete den kan utföra en viktig kulturell del i kontinentens utveckling. Även i Sverige har westernridning fått ett stort genomslag och man tränar och tävlar inom samma grenar som finns i USA.

För många nordamerikanska indianstammar var hästen oumbärlig för jakt, krigsföring och förflyttning av stammens medlemmar. När hästen mer eller mindre försvann ur indianernas liv, i och med bilens och det stationära boendets intåg, fick det många negativa effekter i människornas liv. Många indianstammar, däribland Crowindianerna i Montana, som av många betraktades som de skickligaste hästmänniskorna
i Nordamerika, har nu åter tagit upp sin gamla tradition. Crowindianerna anser att deras nuvarande liv i reservatet har blivit bättre sedan de återigen blivit hästägare. För dem innebär hästen att de har hittat en bro till sin historiska bakgrund som de är mycket stolta över.

Riddarspel till häst och barrockridning med träning för stridskonst till häst är ytterligare exempel på gammal hästkultur som har fått sitt uppsving, såväl i Sverige som i andra europeiska länder.

Stallet – ett andra hem

Att sköta en häst innebär ett stort ansvar som kräver kunskap, omsorg och uthållighet.
Samvaron med hästen är i de flesta fall mycket positiv och det är lätt att skapa kontakter med människor som har samma intresse. Många ridskolor blir som ett andra hem för många barn och ungdomar.

Psykologiska effekter

Sällskapsdjur har viktiga psykologiska effekter på människor, oavsett om man
är frisk eller sjuk, gammal eller ung. Djuren visar ofta tillgivenhet och kärlek till
människorna vilket upplevs som mycket positivt.

Djur – viktiga under barndomen

Djur har stor betydelse för barns välbefinnande och utveckling. De flesta barn är intresserade av djur redan från början. Det är dock viktigt att värna om barnens starka känslor och se till att de inte tappar dem någonstans på vägen i utvecklingen mot vuxna samhällsmedborgare. Genom att få uppleva en nära kontakt med djur, ta ansvar för dem och uppleva glädjen i en ömsesidig vänskap och kärlek kommer barnen att bära med sig en erfarenhet som kan prägla dem för resten av livet, skriver Maria Folke-Fichtelius i sin bok Barn och djur.
Barnens kontakter med djur innebär inte bara glada och roliga upplevelser. Det handlar också om svåra frågor om liv, död och etik.

Sällskapsdjuren – bra för ensamma människor

I en studie jämfördes ensamma äldre kattägare dels med par som hade katt, dels med personer utan katt. Studien visade att kattägarna, såväl de som levde ensamma som de som levde i par, var mer nöjda med sin hälsa, livskvalitet och det sociala stöd de kände. Dessutom såg kattägarna mer positivt på sina liv, än de personer som inte hade någon katt.

Sällskapsdjuren får ofta en stor betydelse för människor som hamnar i olika krissituationer, till exempel blir ensamma, går i pension eller flyttar till vårdhem. Många gånger drabbas personen av en depression, blir ensam och passiv. Då en grupp på 40 äldre människor fick burfåglar vid flytten till ett äldreboende, minskade
andelen personer som led av depression signifikant.

Sällskapsdjur i hemvården eller psykiatrin leder till färre ångestattacker, mindre
uttryck för aggressivitet och till att vårdklimatet upplevs som mindre stressande för vårdgivarna.

Bättre motståndskraft mot stress

Stress och utbrändhet drabbar många människor i Sverige. En allt mindre andel av befolkningen jobbar allt mer, medan en allt större andel är arbetslösa eller deltar i olika arbetsmarknadsåtgärder. Passivisering upplevs av många människor som stressande. Det är viktigt att kunna varva ner och hantera stressen på ett bra sätt. Forskningen visar att framförallt tre faktorer är viktiga för att minska stress och stressrelaterade sjukdomar; att kunna påverka sitt eget liv, få ett bra socialt stöd och tillgång till naturen. Det räcker att titta i fem minuter på en skogsbacke eller en grönskande trädgård för att minska stressymtomen. Längre och mer aktiv kontakt med naturen ger fysiologiska förändringar på blodtryck och puls och leder till kortare vårdtider, färre komplikationer och halverad konsumtion av smärtstillande mediciner efter operation. Forskning vid SLU i Alnarp har visat att naturen i sig är ett hjälpmedel för att minska stress och öka inlärningsförmågan hos människor.
Ett sällskapsdjur är till god hjälp för att motverka stress; djuret ger sin ägare ett gott stöd, men medverkar framförallt till att det blir lättare att få kontakt med andra människor. Hund- och hästägare kommer ofta ut i naturen. Äldre människor som har hund kommer ut mer än en timme per dag, vilket är mer än dubbelt så mycket som den miniminivå som rekommenderas.

En tysk studie visade att hundägare, i jämförelse med andra människor, är lyckligare, har färre och lindrigare stressreaktioner och färre och svagare symptom av psykosomatiska problem, till exempel huvudvärk, mag- och ryggont, hjärt- och kärlproblem, sömnsvårigheter och depressioner. Hundar skapar en glad sinnesstämning,
lugn och ro, de visar positiva känslor, ger motion och ett positivt samspel. De ställer inte besvärliga frågor, de lyssnar alltid och är fria från fördomar.

En amerikansk undersökning visade att antalet läkarbesök inte ökade när djur-ägarna utsattes för ökad stress, medan det var följden för de människor som inte hade djur. Framförallt hundar gav en så kallad buffring mot ökad stress, vilket gjorde att hundägaren klarade av att ta hand om sig själv.

Hund ger trygghet

Särskilt kvinnor betonar att hunden förutom att vara en anledning till att man kommer ut på promenad, även fungerar som skydd och vakt (75 procent). För exempelvis synskadade är ledarhunden ett mycket fint hjälpmedel för att lättare kunna röra sig utomhus. Äldre människor som blir ensamma ökar aktiviteten när de är tillsammans
med en hund och uppskattar också hunden som skydd och vakt då de ska ut och promenera.

Äldre läser tidningen för hunden

Äldre människor som har hund rör sig mer än sina jämnåriga och åldras därför inte lika snabbt. Hundägarna upplevde att de hade bättre livskvalitet och bättre socialt stöd än de människor som inte har någon hund. De allra flesta hundägare (84 procent) uppger att de pratar om sina problem med sin hund, och ungefär hälften av dem läser högt för dem ur tidningen. Hundägarna känner, i jämförelse med personerna i en kontrollgrupp, starkare socialt stöd i stressande situationer och de har färre depressioner, bättre immunförsvar och gör färre läkarbesök.

I en brittisk studie, där 500 kattägare över 55 år deltog, berättade över tre fjärdedelar
att de ibland föredrog att berätta saker för sin katt istället för sin partner eller för någon annan person. Hela 82 procent ansåg att katten hjälpte dem att minska känslan av stress och fick dem att känna sig mer avslappnade och kontrollerade. Sex av tio kattägare ansåg att deras katt bidrog till att de kände sig mindre ensamma. Samma forskare genomförde en undersökning av 100 barn under 13 år. Åtta av tio barn ansåg att de kunde prata om sina känslor med katten och rangordnade katten före familjemedlemmar och kompisar. De flesta barn (87 procent) ansåg att katten var en nära vän, vilket var anledningen till att de berättade hemligheter och pratade om sina känslor med djuret. Även om en katt inte på samma sätt som en hund gör det lättare att knyta kontakter med andra människor ansåg över 80 procent av barnen att katten hjälpte dem att få bättre kontakt med kompisar och familj.

Lättare tolerera katten i sängen än partnern

Ibland tolererar man att djuren gör saker som inte människor får göra, till exempel när ett djur ligger väldigt nära i sängen, har dålig andedräkt eller flåsar en i ansiktet. I en undersökning visade det sig att 60 procent av kattägarna stod ut med att katten hade dålig andedräkt, men inte att deras partner hade det. Samma undersökning visade att nästan lika många, 55 procent, tolererade att katten tog upp den största platsen i sängen på natten, men inte att deras partner gjorde det. Det var till och med så att nästan hälften av alla svarade att de sov bättre med katten i sängen på natten än med sin partner!

70 procent av svenska hundar sover i sängen

En svensk studie från 2003 visade att 60 procent av hundägarna och 75 procent av kattägarna ansåg att deras djur stod dem mycket nära. Fyra av tio hundägare och sex av tio kattägare pratade alltid med sitt djur och de kommunicerade både med ord och med kroppsspråk. 70 procent av hundägarna lät hunden ligga i sängen och hela 95 procent av katterna fick ligga i sängen.

Fyra av tio hundägare och 55 procent av kattägarna ansåg att deras psykiska välbefinnande påverkades positivt av att de ägde djur. De tillfrågade menade att hunden alltid gav villkorslös kärlek och att det kändes skönt att ha någon annan att tänka på än sig själv. Kattägarna ansåg att de blev lugna när katten spann
och de tyckte också om att ha någon annan att tänka på.

Muskelkraft fascinerar

Många människor som jobbar med hästar eller har dem som hobby upplever ofta en känsla av makt och upphetsning av att kunna kontrollera ett stort och muskulöst djur trots att de själva har betydligt mindre kroppsstyrka. Människor som tillsammans med en häst möter utmaningar av olika slag upplever ofta glädje och uppfylls med självförtroende. Ofta bygger relationen mellan häst och ryttare på kompanjonskap och förtroende snarare än dominans. En del hästägare rider sina hästar ganska sällan, men upplever ändå en tillfredsställelse när de sköter om, fodrar och umgås med sina djur. För en del personer kan det vara tillräcklig njutning att få se sin häst springa fritt i en hage. Hästarna utgör en motvikt till det mekaniserade samhälle som många av oss lever i. I studier om relationen människa och häst förknippas ofta hästar med ädelhet.

Många hästmänniskor är extremt tillgivna sina djur. Ofta blev de ”hästtokiga” redan i ung ålder och har sedan behållit intresset genom åren. Ibland har detta skett på bekostnad av relationer till andra människor och andra intressen. I ett sådant fall kan en häst innebära att en livslång dröm förverkligas och att år av ansträngningar, planering och uppoffringar bär frukt.

Fysiologiska effekter

Övervikt och fetma är ett stort problem i västvärlden. Många människor har stillasittande arbeten och tillbringar mycket tid framför TV:n eller datorn. Ridturer och promenader med hund förbättrar konditionen och ger en bättre tolerans mot stress. För den person som äter mediciner kan dosen många gånger sänkas när motionen har ökat och konditionen blivit bättre.

Hundar ger motion

En svensk studie från 1999 visade att 97 procent av hundägarna går på promenader med sina hundar, och de flesta av dessa, 84 procent, tas ut på längre promenader minst en gång varje dag. Cirka hälften av alla hundar kommer ut på promenader mellan tre och fem gånger per dag, och en tredjedel av hundarna går på promenader mellan en till två gånger per dag. Endast en procent av hundarna får aldrig gå på promenader. De hundar som går på promenader går i genomsnitt 69 minuter per dag (variation 1–300 minuter).

En studie med svenska hund- och kattägare från 2003, visade att 45 procent av hundägarna tyckte att de hade fått bättre fysisk hälsa tack vare sin hund och alla promenader. Tio procent av kattägarna uppgav att de kände sig mindre stressade på grund av att de hade sällskapsdjur. Vissa kattägare menade att de rörde sig mer än vad de skulle ha gjort om de inte hade haft katt och menade också att deras kondition
hade förbättrats.

En annan studie har visat att den fysiska aktiviteten hos barn och vuxna ökar fem gånger när en hund kommer till familjen som en ny familjemedlem.

Sextio procent av hundarna tränades i åtminstone någon typ av aktivitet:
lydnad 31%, jakt 27% eller spår 18%.

Andra aktiviteter som utfördes mer sällan var exempelvis:
sök 6%, agility 5%, draghundsträning 3%, vallning 2%, bevakning 1%, hundkapplöpning 1%, skydds/IPO 1%, räddningshundsträning 1%, rapport 1%42.
Denna typ av övrig träning gjorde hundarna i genomsnitt 26 minuter per dag (variation 1– 227 minuter).

Ridning – bra träning för människor med funktionshinder

Ridning är den största handikappidrotten i Sverige och utövarna är i alla åldrar. Det arrangeras dressyrtävlingar för handikappryttare på olika nivåer för ryttare med olika handikapp, där den högsta nivån är OS och VM.

Ungefär 2 000 personer med fysiska funktionshinder och 2 000 personer med kognitiva funktionshinder fritidsrider eller använder ridningen som komplement till vanlig sjukgymnastik, så kallad terapiridning. För personer med rörelsehinder ger ridning värdefull träning av koordinationsförmåga, balans och styrka.
Människans samtliga kroppsdelar aktiveras vid ridning, särskilt i skritt som är den gångart där hästens rygg rör sig maximalt. Ridning ger framförallt träning som främjar balans och jämvikt genom att kroppens jämviktsorgan stimuleras; som till exempel halsryggens facettleder; innerörat och synmuskler.
För personer med MS (multipel skleros) ger ridningen bättre balans och rörlighet.

Det visade en studie som genomförts på Universitetssjukhuset i Örebro där elva patienter med olika grad av MS-symtom ingick. Både patienter som var rullstolsburna och patienter som kunde gå utan hjälpmedel deltog i studien, gemensamt för samtliga var att de hade problem med balansen. Innan ridterapin startade testades patienternas balans, koordination, gång, spasticitet och funktionell styrka. Patienterna fick även själva skatta hur de upplevde smärta, muskelspänning, livskvalitet och hur de klarade av aktiviteter i det dagliga livet. Ridterapin pågick därefter i tio veckor och patienterna testades vid fyra tillfällen under perioden. Av de elva patienterna uppgav tio att de på något sätt blev bättre av ridterapin och åtta stycken uppgav att de hade fått bättre balans. Bland patienterna som hade smärta uppgav nästan hälften att smärtan lindrades genom ridningen och ungefär lika många uppgav att de fick mindre spänning i sina muskler.

Mindre risk för allergi med sällskapsdjur

Nyligen genomförd forskning visade att barn som föds i familjer som har sällskapsdjur
löper mindre risk att drabbas av astma eller allergi, än de barn som inte har djur i familjen. Forskning på 146 barn i Storbritannien visade att barn i familjer som har djur hade en högre närvaro i skolan tack vare att de sällan är sjuka. De individer som lever tillsammans med djur får bättre immunförsvar och bättre motståndskraft mot olika sjukdomar jämfört med de personer som inte lever tillsammans med djur.

I en efterföljande studie tog man salivprov på 265 barn mellan fem och elva år, där trettio procent av barnen hade djur, för att undersöka huruvida de barn som hade sällskapsdjur hade bättre immunförsvar än barnen utan djur. I människans saliv finns immunoglobulin A som är en indikator på kroppens immunfunktion. Studien visade att barnen som hade sällskapsdjur, vid de upprepade mätningarna, hade normala och mer jämna nivåer av immunoglobulin A, medan barnen utan djur hade nivåer där halterna varierade mer.

Manimalis anser att djurägare måste ta hänsyn till de människor som lider av allergi mot pälsdjur. Såväl allergiker som djurägare måste anstränga sig för att hitta vägar för att kunna leva tillsammans i samhället, utan att det ska ske på den andres bekostnad. Ovanstående undersökning visar att umgänget med djur kan leda till förbättrat immunsystem och kan vara ett sätt att undvika att människor blir allergiska mot pälsdjur. Manimalis anser att samhället i betydligt större utsträckning bör tillåta djur på vårdhem, skolor och sjukhus, men att det naturligtvis måste finnas bra alternativ för de människor som lider av pälsdjursallergier.

Sjukgymnastik för äldre bättre med hund

Många äldre människor är inte motiverade att motionera eller utföra sjukgymnastik, men genom att använda hundar under behandlingen kan motivationen öka. Undersökningar som gjordes på patienter, med exempelvis stroke och artros, som genomgått behandling med hundar visade att de uppnått goda resultat såväl neurologiskt, muskulärt som psykologiskt.

Hundar hittar cancer i urinblåsan

I en studie jämfördes urinen från 36 patienter med konstaterad cancer i urinblåsan med 109 kontrollpersoner som var friska i det avseendet. Sex hundar av varierande raser tränades med hjälp av clicker-träning. Hundarna skulle sitta eller ligga ner om urinen de nosade på innehöll cancer. I 41 procent av fallen gjorde hundarna rätt, vilket kan tyckas vara rätt låg träffsäkerhet. Med statistiska mått mätt kan resultatet dock betraktas som tillräckligt bra för att fungera som bevis på att det går att träna hundar för att upptäcka cancer i urinblåsan.

Naturligtvis är det möjligt att gå vidare med mer noggranna analyser och mer sofistikerade träningsmetoder av hundarna för att uppnå en högre träffsäkerhet. Frågan är om hundar kan tränas för att upptäcka andra cancerformer eller andra typer av sjukdomar hos människor.

Sällskapsdjur ger friskare åldringar

En hund, katt eller burfågel kan göra underverk på en äldre människas hälsa. Livskvaliteten höjs, depressionerna minskar, mängden kolesterol och blodtryck sjunker. Dessutom får vårdpersonalen bättre arbetsmiljö och kostnaderna för vård och medicinering minskar. En studie visade att hundägarna fick bättre socialt stöd i stressade situationer i jämförelse med kontrollgruppen som inte hade djur. Dessutom fick de färre depressioner, bättre immunförsvar och hade gjort färre läkarbesök. En
patients möjlighet att kunna klappa en hund kan vara ovärderlig när denne inte
får någon annan fysisk kontakt.

När äldre människor på ett vårdhem fick egna burfåglar i rummet, förbättrades den egna fysiska, psykiska och sociala hälsan markant. De boende aktiverades av fågeln och därför bromsades de negativa beteendeförändringarna upp. I och med detta fick även personalen en bättre arbetsmiljö.

Akvariefiskar installerades på tre amerikanska äldreboenden med sammanlagt 70 patienter som drabbats av Alzheimer. Patienterna kunde se fiskarna medan de åt. Vid mätning av patienternas födointag och beteende samt vårdpersonalens uppfattning av arbetet, fanns stora avvikelser jämfört med innan akvariefiskarna anskaffades.
Gruppen åt mer mat än tidigare (27 procent) och deras vikt ökade över en fyramånadersperiod med tre procent. Det aggressiva beteendet minskade i gruppen och de anställda kände sig betydligt mer nöjda med sitt arbete. Samma forskare har tidigare gjort studier som visar att också andra sällskapsdjur medför att patien17
ter med Alzheimer får bättre matvanor och mindre behov av extra service, vilket
i sin tur leder till lägre vårdkostnader.

En undersökning av sammanlagt 30 personer över 60 år visade att äldre personer
med sällskapsdjur hade färre fysiska och psykiska hälsoproblem än personer utan sällskapsdjur. Kattägare rapporterade färre fysiska och psykiska symptom, större självkänsla och välmående, men de rapporterade också att de kände sig mer ensamma än hundägare. Hundägare däremot, kände sig inte alls ensamma.

Hästmänniskor mår bättre

Hästen erbjuder sin ryttare en nära kroppskontakt; den kroppsrörelse och rytm som ridningen utgör upplevs av många som mycket positiv och hästen kan uppfatta mycket fina signaler från sin ryttare, det kan nästan räcka med ryttarens tanke. Många ryttare fascineras också av det faktum att de kan få ett så stort och muskulöst
djur att lyda minsta vink, även i hög fart. Många människor som rider, eller tränar hästarna från marken, känner att de mår bättre som individer och att deras förhållande till andra människor förbättras.

Ekonomiska effekter

Det svenska samhället har höga kostnader för sjukvård och äldrevård. 40-talisternas övergång till pensionsåldern innebär, tillsammans med en stigande medellivslängd, att samhällets kostnader för äldreomsorgen kommer att öka rejält. Sällskapsdjurens positiva effekter på människans hälsa leder givetvis till ekonomiska besparingar, både för individ och för samhälle. Kostnaden för terapi med djur är förhållandevis billig i jämförelse med andra behandlingar som genomförs inom vården.

Lönsamt att äldre bor kvar hemma

De flesta äldre människor vill bo kvar hemma så länge som möjligt och klara sig själva så länge de kan. Ett sällskapsdjur är en faktor som ökar chanserna till att kunna bo kvar hemma längre upp i åldrarna. Ju längre tid en person bor kvar hemma desto billigare är det för samhället, men, som tidigare nämnts, krävs det att personen har en positiv inställning till djuret för att den positiva hälsoeffekten ska uppnås.

Sällskapsdjur reducerar vårdkostnaderna

I en studie från Australien som omfattade över 5 000 personer jämfördes människor
som ägde sällskapsdjur med en kontrollgrupp utan sällskapsdjur. Personerna med djur hade signifikant lägre nivåer av blodparametrarna triglycerider och kolesterol samt systoliskt blodtryck, som är viktiga för hälsan.
En annan australiensisk studie av 6 000 hushåll visade att djurägare hade tio procent färre läkarbesök jämfört med människor utan djur. Djurägarna åt också mindre mängd mediciner mot högt blodtryck, sömnbesvär, hjärtbesvär och för lägre kolesterolnivå. Studierna visade att det minskade antalet läkarbesök medförde en årlig besparing på 143 miljoner kronor. Vidare visade det sig att kostnaderna för mediciner sjönk med 104 miljoner kronor, och kostnaden som besparades på institutionsvården låg på 550 miljoner kronor, vilket totalt gav 797 miljoner kronor årligen under perioden 1991–1994. Då ska man observera att dessa värden är lågt räknade eftersom inte övriga familjemedlemmars hälsa är inräknade, i sådant fall skulle vinsten vara ännu högre.

En undersökning av 938 personer visade att stressande situationer inte ökade djurägarnas antal läkarbesök, medan stressande situationerna fick personerna utan djur att besöka läkare oftare. Troligen har djurägare en möjlighet att ”buffra” mot stress, vilket påskyndar rehabiliteringen.

Sällskapsdjur och anhöriga har visat sig vara viktiga faktorer för överlevnad efter hjärtinfarkter. I en studie med över 400 personer visade en forskare att chansen att fortfarande vara i livet ett år efter en hjärtinfarkt ökade med 30 procent om man hade tillgång till ett sällskapsdjur.

En kanadensisk studie, med cirka 1 000 personer som var äldre än 65 år, visade att djurägare i genomsnitt var yngre, oftare hade en partner och var mer fysiskt aktiva än personer som inte ägde djur. Under ett års tid hade djurägarna i genom-snitt 30 besök inom sjukvården, medan personerna utan djur hade 37 besök. Djurägarna var inlagda i genomsnitt åtta dagar per år på sjukhus; motsvarande siffra för de personer som inte hade djur var 13 dagar. Under året spenderade djurägarna mindre pengar på sjukvård ($530) än personerna som inte var djurägare ($694). Studien visade att djurägarna genom färre antal besök, färre vårddagar och mindre tid på sjukhus i mindre utsträckning än andra människor belastar den offentliga ekonomin.

Servicehundar har indirekta hälsoeffekter

Servicehundar och deras inverkan på sina funktionshindrade ägare studerades under två år. Förutom att hunden hjälpte till att överbrygga det funktionshinder som ägaren hade, uppnåddes också positiva effekter på såväl psykisk som social hälsa. Ägaren fick förbättrad självkänsla, bättre egenkontroll och integrerades bättre
i samhället. Ägarna av servicehundar behövde mindre service och vård, vilket
medverkade till att sänka de medicinska kostnaderna.

Djurägare har lägre försäkringspremie

Ett försäkringsbolag i USA registrerar djurägande som en friskfaktor vid tecknande av privata sjukvårdsförsäkringar.

Hästar skapar arbetstillfällen

Hästen har under lång tid haft stor betydelse för det svenska samhället. Inom jord- och skogsbruket, inom försvaret och för transporter, har hästen spelat en självklar roll. I takt med utvecklingen har förutsättningarna för den svenska hästpopulationen förändrats. Dagens hästar används för sport, fritid, rekreation, rehabilitering och spel, bara ett fåtal hästar används fortfarande inom skogsbruket.
På 1920-talet fanns cirka 700 000 hästar i Sverige, därefter började antalet minska, bland annat på grund av att försvaret inte längre hade samma behov som tidigare. När hästarna på 1960-talet nästan helt försvann från jord- och skogsbruket, skedde en dramatisk minskning av antalet hästar.

Hästnäringen i Sverige skapar cirka 28 000 helårsarbeten inom en mängd olika sektorer, såsom produktion av foder och uthyrning av stallplatser, hästkliniker med veterinärer, djursjukvårdare samt hovslagare, utövare inom alternativa behandlingsmetoder, tränare inom olika discipliner, ridskolor, utbildningar på gymnasie- och högskolenivå, avelsverksamhet, produktion och försäljning av utrustning till häst, ryttare och kusk, försäkringar för häst och ryttare och turistföretag. Man kan säga att var tionde häst i landet ger upphov till ett helårsarbete, vilket innebär att hästnäringen sysselsätter nästan dubbelt så många personer som till exempel ICA. Utöver de personer som är sysselsatta på heltid, och får lön för sitt arbete, utförs också många tjänster på ideell basis. En jämförelse med exempelvis Frankrike visar att landets hästnäring årligen omsätter mer än 6,4 miljarder euro (cirka 59 miljarder kronor). År 2003 publicerades
en ekonomisk rapport ”Economy and prospects of the horse sector in France” där statistiken finns kartlagd. I Frankrike finns det cirka 500 000 hästar, vilket kan jämföras med de 283 100 hästar som finns i Sverige.

Hästar håller landskapet öppet

Hästarna spelar en viktig roll för utvecklingen på landsbygden och bidrar på ett aktivt
sätt till att uppnå jordbrukspolitikens mål att bevara ett öppet odlingslandskap, framförallt när det gäller kulturbetesmarker. Genom att betande hästar ökar i antal hålls många hektar mark öppen. Välbetade hagmarker betraktas som ett viktigt svenskt kulturarv och en god landskapsvård kräver välskötta beten. Alltför ofta används dock betet endast som en förvaringsplats för hästen med antingen överbetade eller förvuxna beten som följd. Hästbeten kräver därför speciell omsorg och tramptåliga växter. I många regioner i Sverige, särskilt nära större städer, är hästar det djurslag som nästan helt dominerar landskapsbilden. Många människor med hästintresse flyttar ut till landet för att kunna utveckla sin hobby. Flera av dem startar företag med anknytning till hästar, som till exempel turism, foderproduktion, inackorderingsstall, ridskolor eller kursverksamhet. På svenska jordbruksföretag finns det cirka 80 000 hästar och på över 2 000 gårdar är huvudverksamheten knuten till hästverksamhet.

Källa: Marie Sallander, agronomie doktor, KompetensCentrum Smådjur, SLU, Uppsala. Carin Wrange, vetenskapsjournalist, Kompetenscentrum Smådjur och Hippocampus, SLU, Uppsala. Utdrag ur Manimalisrapporten 2005.