Så var det då över…

Efter ett finalbad onsdagen den 27/2 på kvällen drogs alla roligheter in för Moses, vår lille, knappt 10 mån gamla Ragdoll; inget ligga under rinnande vatten i vasken, inga hårdhänta lekar med kompis Manasse. ”Lek försiktigt, Moses kan tappa päls!” ”Hjälp han varit på lådan, kolla baken på honom!” Inget fick hända med honom och hans fluffiga, 3-gånger schamponerade och 12-minuter sköljda päls inför hans, och vår, premiärutställning på lördagen.

På fredagskvällen packades alla saker ihop och Moses talkades i vitpälsen och sedan sov vi gott ända till kvart i fem på lördag morgon. Frukost, tidningsläsning, duschning och in i bilen. Rullade mot Malmö kvart i sju. Fjorton och en halv minut i sju började Moses gråta, högt och ljudligt. ”Där ser du”, sa maken Johnny sammanbitet, ”det här kommer aldrig att gå, han kommer att skrika hela dagen.” I utrustningslistan som jag plockat fram på nätet stod bland andra saker, schweizisk fickkniv. Johnny och jag som inte förstått vad den skulle användas till kom nu gemensamt överens om att det var nog tänkt att sticka i Evigt Galande Katt!

När vi närmade oss lördagstomma Malmö körde vi förbi två bilar – båda med kattburar i, alltså skulle det vara en utställning och vi skulle inte bli helt ensamma på den.. Undrade om någon mer än vi hade en storgråtande katt med sig.

Moses förvandlingsnummer

Mängder med folk utanför utställningslokalen, Johnny släppte av mig och Moses så att vi kunde börja köa medan han parkerade bilen. Då upptäckte jag den enda planeringsmiss jag hade gjort, nämligen packat ner alla Moses utställningspapper längst ner i stora väskan bland talk, borstar, kammar, frottéhanddukar, hushållspapper, plastpåsar, och något slags glansspray. Nåja, dom grävdes fram och Moses och jag började köa. I allt oväsen med kattjam, babygråt, människoprat och rullande vagnar (herregud så många burar en del hade med sig), genomgick Moses ett av sina förvandlingsnummer. Han blev:

UTSTÄLLNINGSKATTEN MOSES SOM VET ATT FÖRA SIG, han TYSTNADE OCH SADE SEDAN INTE ETT ENDA MJAU ELLER PIP UNDER HELA UTSTÄLLNINGEN!
Fullkomligt obegripligt!

Blev han så besiktigad och befunnen värdig och vi fick ett nummer till en bur som vi sedan irrade runt en stund och letade efter. Kontaktade sekretariatet tillsammans med en annan irrare, det visade sig att något fel var gjort i burnumreringen och vi blev visade rätt, frid och fröjd. Startade vi så med ”inredningen”, skönt med en man med lite längd, hade nog haft svårt att nå baksidan av buren själv. Det hela blev riktigt sobert och fint (och framförallt ljust) med det av gamla lakan sydda skynket. Det bästa betyget kom från den andra irraren som hamnade två burar från oss och som visade sig ha en mamma med ett burinredningsföretag som heter Janita design. Denna trevliga unga dam som heter Mona tyckte att vår inredning var mycket snygg! Se det var i sanning en mycket trevlig ung dam! Hon var oss sedan behjälplig med diverse saker under utställningen, över huvud taget var folk tillmötesgående när vi talade om att vi inget kunde inom detta område.

Fårskinnet värmde gott i kall lokal

Släpptes så katten in i den fina, ljusa buren och han placerade sig raskt i kattlådan som innehöll iskall sand. Då rusade hans oroliga mamma iväg och köpte en fårskinnspool åt honom, det var ganska kallt i lokalen och jag hade inte ordnat något speciellt för honom att ligga i, trodde att det räckte med frottén som var instoppad i sitt fodral. Moses blev jätteglad och tackade genom att omgående flytta till fårskinnet.

Johnny, som från början när det blev tal om utställning sade att han hela dagen skulle bära en skylt där det stod:

Medföljer ej tåget !

men som varit till ovärderlig hjälp ända från det att han höll Moses medan jag fönade den del av honom han är minst villig att släppa till, nämligen Mosemagen, till bärande av stolar och stora väskor och inredning av utställningsburen, letade nu rätt på rätt domarbord och fixade så att vi slapp bära fram katten själv vid bedömningen.Vi visste ju inte om han skulle sträckas ut eller tryckas ihop, formas till en båge eller någon annan geometrisk figur. Men det fixades och så var det bara att hoppas att det skulle fungera.

Dags för förmiddagsfika innan folk började ramla in och sedan gick jag runt och tittade och hittade folk som jag faktiskt träffat förut i kattsammanhang. En tjej från Halmstad som vi köpt två exotics av och så den kvinna hos vilken jag första gången såg en livs levande Ragdoll nämligen Camilla Olin.

Med lite hjälp hade vi räknat ut att det var dags att göra en finalborstning och finalglanssprayning vid halvtolvtiden, så då lyftes den snälle, snälle Moses ut och lades ner i mitt knä där han låg så stilla och fogligt som om han aldrig gjort något annat. Borstade jag så ett par tag med en karda, fullkomligt meningslöst, ingen päls kunde bli fluffigare eller blankare, han var redan så fin han kunde bli.

Bedömningen

Mitt i borstningen kom en gulskjortad flicka och ryckte mitt barn ifrån mig, det var dags! Mitt blodtryck steg, kinderna blev hektiskt röda, hjärtat bankade och fötterna kallnade ännu mer när vi banade oss väg efter den gulskjortade. Den gulskjortade satte ner den snälle, snälle, tyste, tyste Moses och den norske domaren som hette (och heter) Geir Edvardsen började inspektionen. Lyfte Moses och dängde ner honom i bordet igen, sa något om tyngden som lät positivt, ryckte Moses i svansen och sa något som lät positivt, stirrade Moses i ansiktet sa något som lät som ”annat omdöme” och gick därifrån med långa kliv med Moses i famnen! Herregud tänkte jag när jag gick efter, vår katt har någon Defekt, vi kommer att bli utkastade och ombedda att aldrig med beträda en utställningslokal. Eller har han en Smittosam Och Dödlig Sjukdom som är inristad i hans panna med en text som bara en Kattdomare kan se. Vi landade hos en annan norsk domare som höll på att döma en katt framför en stor publik. Denna domare som heter Raymond Saetre var en riktig ”performer” med fasanfjäder i handen, skinnbyxor på benen, blekt hår på huvudet och pussade på alla katter. Dessa två norrmän började en lång diskussion, som jag inte kunde uppfatta, alltmedan Moses hängde och dinglade i Geirs händer och beskådades i ansiktet/huvudet. Publiken följde det hela med intresse och så var det över och Geir klev i väg igen. Tillbaka till sitt domarbord förklarade han att ibland behövs en ”second opinion” därför hade han anlitat sin kollega som tydligen är en stor Ragdollälskare. Vad dom diskuterade kommer jag dessvärre aldrig att få veta. men troligtvis var det Moses öron. Geir sade nämligen något lustigt: ”Di är väldigt flotte, men skall icke bli mindre”. Krymper Moses öron? Kan jag hålla emot på något sätt, tyngder kanske?

Nåväl han sa också att det skulle bli en ”meget flott katt” och att han hade ”meget fine kvaliteter”, och skrev på en lapp ner det omdöme som resulterade i MOSES FÖRSTA EX 1.

Sedan sade denne genomtrevlige man att han ville se Moses senare när han skulle välja ut sin bästa katt.
Gissa om Moses blev omkramad av sin mamma och pappa! Jag visste väl att Moses är vacker och att ingen päls är så fin som hans!

Nomineringsdags..

Sedan gick en lång, lång, lång tid och vi lunchade på medhavda matar (som det heter i Skåne), gick runt igen och tittade, tittade på bedömningarna, löste korsord och väntade.
Sedan helt plötsligt var det dags igen. Nu stod det mellan Moses, en liten Birmaflicka med knallblå ögon och en stor och pampig röd Skogkatt. Ny inspektion, ett steg fram, titta i ögonen, ett steg bak, klämma lite, ett steg fram och så var Geir klar. Skogkatten befanns icke vara värdig – bort med honom. Nytt tittande, ett steg fram, ett steg bak. Och så blev Moses utslagen – av en tjej! För att hon var bättre utfärgad eller något sådant. Personligen tror jag att det var för att hon var tjej och flirtade så sött med sina blå ögon.

Så slutsumman blev alltså en fin EX1-rosett till Moses och att han nästan nådde fram till panelen! Inte dåligt.

Resten av tillställningen blev ganska utdragen, det var tydligen en utställning med ovanligt många katter (sade någon). Ute rasade en snöstorm så man försökte skynda på det hela, men klockan var sju innan vi fick plocka ihop och packa in oss i bilen. När Johnny startade motorn började Moses gråta och sedan illgrät han hela vägen hem! Han hade inte ätit, druckit eller varit på lådan på hela dagen så jag trodde att han skulle göra allt när han kom hem, men icke! Han hälsade på sina kompisar sedan sov han ett helt dygn så gott som i ett sträck! Fast kissat måste han väl ha gjort antar jag. Han har dessutom varit väldigt kelig och gosig, men ligga i knä som han gjorde utställningsdagen, det vill han inte någon lång stund!

Si det var en roliger tillställning, nu kollar vi så smått in nästa tillfälle. Hässleholm i april kanske…

Hälsningar från Moses mamma som heter Eva Kronvall.

Utställningen i Malmö den 2-3/3 arrangerades av Sydkatten och huvudpersonen i berättelsen ovan heter Krickelins Moses och är en blå colourpoint Ragdoll, född 2001-06-11.