Paminas första utställning

Så äntligen var det då dax för den efterlängtade utställningen i Malmö den 2 Mars.
Hade gått ända sen December/Januari och tittat varje dag efter en utställningsanmälan, så äntligen kom den! Skriva ut och anmäla sig så fort som möjligt, tror min anmälan kom in först av alla 😉
Veckan innan utställningen var det dax att sy burskynke, hade beställt ett naturvitt/ljusgult Chintzat tyg som var hur snyggt som helst. För att vara på den säkra sidan så var det bäst att mamma fick sy spektaklet :)
Det blev riktigt snyggt om jag får säga. När allt annat var klart var det dax för Paminas första bad någon dag innan utställningen. Givetvis glömde jag klippa klorna och kom inte på det förräns jag satt i badkaret med blödande sår från armarna, hon hann få till ett litet tjyvabett i handen oxå. Ett stadigt nacktag fick slut på de fasonerna och hon jamade bara lite. När vi hade torkat henne i handdukar undrade vi om det var en ocicat vi hade kvar lr om det var en Abbessinier :)
Dagen innan utställningen sov vi gott och när vi vaknade halv 6 på morgonen var jag hur pigg som helst (vilket inte är normalt för min del i vanliga fall).
Jippi! Nu var det äntligen dax! Studsade ur sängen och gick och gullpratade med katterna av förtjusning. Hade packat alla saker kvällen innan så nu var det bara att plocka in Pamina i buren. Körde iväg och skulle hämta en kompis här i Trelleborg och kom på vägen på att vi glömt kameran! Den var vi tvungna att ha på första utställningen ju! En extra rondellrunda hem o hämta kamera och hämta en kompis på vägen. Givetvis jamade Pamina heeela vägen till Malmö (utan uppehåll).
Väl framme i Malmö var där en maaassa folk, vissa med en bur o en liten påse och vissa andra med resväskor och 5 staplade kattburar på varandra.
Hoppade ur bilen och var på väg till kön, gick förbi en kvinna med rött hår…nej vänta lite! Det var ju Paminas uppfödare! Ett kärt återseende och lite ord byttes om hur stor hon blivit min lill-snäcka.
Väl framme i kön följde man bara med strömmen och väl inne i värmen fick man först visa sin anmälan. Sen var där bara ett virrvarr av folk, kom fram till att där var tre köer tillslut, ställde mig så i den ena och kom efter en rätt lång stund fram till veterinären. Tog ut Pamina ur buren som blivit tyst när vi ställde oss i kön. Han pockade lite på henne och tittade och fick hon fick ett utmärkt redan där :)
Fick sedan gå vidare till incheckning där man fick en kopia på sin anmälan. Mamma hade redan letat upp buren och köpt program och väl framme skulle burskynket på plats. Krokarna var lite för små så vi fick böja ut de med nycklar, men när hela satt på plats blev det riktigt snyggt. Pamina fick komma in i buren när låda och skålar var inne och snusade nyfiket runt därinne. Gick genast och köpte en korg som hon kunde ligga i och den blev väl omtyckt.
Så…nu var det bara att höra sig för om vad som skulle hända…tittade i programmet och kollade in vilket bord vi skulle fram till sen.
En tids väntan som bedrevs med att kolla in alla kattartiklar som djuraffärer m.m. hade med sig dit.
Ändå hade man inte ro i kroppen att slappna av riktigt för tänk om man missade något…
Passade oxå på att polera upp hennes päls med ett sämskinn och lite antistatspray. Hon försökte klättra över axeln och ner på ryggen, ville in i buren igen, herregud bara hon inte är såhär hos domaren och försöker smita!
När det så äntligen var dax tittade jag på de ocicatter som var innan Paminas tur och lite innan så hämtade jag henne. Valde att stå och hålla henne i famnen.
Jag var nervös så det hette duga och det smittade av sig lite på henne men direkt när domaren fått ner henne på bordet blev hon lugn.
Han lyfte henne och tittade, klappade och kände, pratade lungt och sansat med henne. Domaren var Hans Lindberg och han kunde verkligen hantera katter den mannen :)
Han satt med Pamina i famnen och hon såg så liten ut där 😉
Han berättade att han tog en hjärtmedicin som gjorde att hjärtat slog lugnare och det kände katterna direkt, det syntes på Pamina. Så snäll och go hon var, stenen från mitt hjärta släppte efter det och sen försökte hon inte klättra iväg.
Efter allt var klarbedömt så fick jag reda på att Pamina skulle upp igen till nominering. Han tog en stund på sig och ögnade igenom katterna…till slut bestämde han sig för en liten rexkatt.
Jag var lika glad för det, Pamina hade fått ett EX1 + en jättebra bedömning som var lovande och som komentar stod där ”A real sweetheart”. Det var skönt att hon verkade gilla utställningar med. Hon tävlade förresten i juniorklass (12).

Så när allt var över för hennes del kunde man i lugn och ro gå o titta på alla kattsaker och katter, och köpa EN STOL! (mina stackars fötteeeer) 😉
Vippor inhandlades men Pamina brydde sig inte ett dugg om dom inte! Där var så mycket annat och titta på…
Förutom Eivor (Paminas uppfödare) träffade jag några från SOF (Svenska Ocicat Föreningen) där jag är med i. Träffade även Marianne och Mie från forumet, roligt att träffa lite folk som är lika kattgalen som en själv :)
Gick och hämtade min prisrosett och hängde upp den på buren tillsammans med bedömningen, en helt lyckad dag!
Man kan lugnt säga att jag fått blodad tand :)
Ser framemot FMK:s utställning den 27 April, ska bli så skojj att åka igen!
Fast ett råd…Glöm för guds skull inte stol, det lär inte jag göra nästa gång iaf :)

Sabina Engler (ML Chopz) och Älebräcke’s Pamina