FirstVet - Din veterinär på nätet

När vi blev med Ragdoll

Det var en alldeles vanlig dag som alla andra vanliga dagar, med den enda skillnaden att jag var uppe på nätet och letade kattraser. Vi hade kommit överens om att skaffa katt, men inte om vilken ras vi skulle ha. Jag ville ha en Perser, och Micke ville ha en Norsk Skogskatt. Kom till en sida med rasbeskrivningar, med några namn jag inte kände igen. Då kom min kille och sa att jag skulle kolla vad Ragdoll var för något, så jag tryckte på den raden….sen var det kört!! Vi blev jätteförtjusta i utseendet på katten, och vartefter dagarna gick, och vi hittade mer och mer information om rasen, desto mer förälskade blev vi..

rubinEfter en veckas diskuterande och letande och mailande, ringde Karin ifrån Stockholm (Grindtorpsdalens) och talade om att det fanns en vuxen honkatt till salu i Hudiksvall. Jag ringde på stört, och lämnade en massa meddelanden på Ingalills telefonsvarare. Sen blev det en nervös väntan på att telefonen skulle ringa.. Men till slut ringde det i alla fall, och det visade sej att det var vi och en annan tjej som hade visat intresse, men att den andra tjejen ville att Ingalill skulle skicka ner katten med flyg. Jag hade erbjudit mej att komma och hämta katten med bilen, och det var tack vare det, som Ingalill till slut beslöt sej för att vi skulle få köpa ”Rubis”.

Sagt och gjort, en vikarie fixades till min Tisdagsnatt, och vid 22.30 på Måndagskvällen for jag från Oskarshamn. Vid 01.35 var jag framme hos min bror och hans fru i Stora Sundby, smög in i huset och kröp i säng tillsammans med en av deras katter under mitt täcke. På morgonen blev jag naturligtvis försenad, det skulle ju pratas och fikas innan jag fick åka, men till slut var jag på väg… Det var tur att jag inte hade insett hur långt det var att sitta och köra !! När jag kom till Sala, var jag alldeles mör i kroppen, och då visade det sej att jag hade hälften kvar till Hudiksvall !! Samt hemresan…

Men, men, jag kom så småningom fram till Hudik, och när jag ringde på dörren hos Ingalill, möttes jag av en ljuvlig syn… Först kom en gul Labrador farande, och hälsade med stor iver, sen kom det en ljuvligt söt kattmadam, som kryssade mellan tassarna på ”labben”. Ingen rädsla visades, inget demonstrativt beteende över huvud taget kom fram, och jag smälte direkt… Denna ljuvliga varelse lät mej ta upp henne och kela med en gång, och lade sej till rätta i mitt knä, som om hon alltid hade funnits där.. Vi ska nog inte tala om hur len pälsen var. (Jo, så len att den kryper raka vägen upp i näsan..)

Ingalill och jag bekantade oss lite med varann, skrev alla papper, och katten betalades. Sen skulle vi ut i BILEN. Jag kände mej som en riktig bov som skulle tvinga Rubin in i hundburen, och låta henne sitta där i över 60 mil.. Sagt och gjort, katten bars ut i bilen, kattlådan sattes in, vattenskålen fylldes med färskt vatten, och sen var det bara att ta ett djupt andetag och köra hemåt..

Skönsången började ganska omedelbart där bak, men det lät inte så farligt, utan jag fortsatte att köra. Vi möttes av ett häftigt snöoväder med en gång, så det var svårt att köra. Sen bestämde sej Rubin för att demonstrera lite mer, började att klösa på sätet, och skrika lite högre.. (Hon lyckades att få igenom tassarna genom gallret, och klöste på nackstödet!) Jag fick köra in till vägkanten, och fälla framåt sätet, så att inte Micke skulle få dåndimpen när vi kom hem, med en sönderklöst bil.. Då hade jag fått en fot i arslet fortare än kvickt..

Nåja; det dåliga vädret blev snabbt ännu sämre, emellanåt fick jag ligga och köra mellan 40-80 km/tim, med en massa snörök från bilarna framför, och långtradare som körde i konvojer om 6-7 stycken på rad. Jag trodde aldrig att jag skulle komma fram.. Dessutom var det VÄGARBETEN (!!!!) både här och där, och det gjorde inte framkomligheten bättre..

Rubin lugnade ner sej efter 5-10 mil, det blev bara ett enstaka pip då och då bak från buren. Hon hoppade upp på sin kattlåda, så hon hade fri sikt både framåt och bakåt. Till slut lade hon sej ner mellan väggen och lådan, och lurade faktiskt till emellanåt.

Vid 21.00 på kvällen, kom jag hem till Anders och Cicki igen. De släppte ut sina katter, så jag fick ta in Rubis. De blev också förälskade.. Rubis gick runt i rummen, precis som om hon alltid hade varit där, var inte rädd för nåt alls. Nåja, det blev en fika, kattprat, och sen ut i bilen igen, för att ta sej de sista 25 milen hem…

I Söderköping var jag på väg att ge upp, då köpte jag 2 energidrycker till (hade satt i mej 5-6 st. innan), 3 paket tuggummi, en smörgås, och sen gick jag ut och tog en lååååång rökpaus. (Jag hade lovat att sluta röka om vi fick köpa Rubis, men för att hålla mej vaken var jag tvungen att röka.) Sen var det bara att sätta sej i bilen igen… Jag var trött, hade ont överallt, det hade snöat konstant sen Hudiksvall, ögonen var färdiga att strejka, ryggen höll på att gå av, revbenen hade gett upp för länge sen, skavsåren i mitt arsle behövde bandageras…J J Det blev många stopp på vägen de sista 20 milen.. Jag var så otroligt trött, att jag emellanåt verkligen tvivlade på mej själv..

Nåja, klockan 2.00 på Tisdagsnatten var jag hemma igen.. Trillade innanför dörren, och togs emot av en sprudlande glad schäfer. Satte in henne på toaletten, och tog in katten. Micke blev lika snabbt förälskad som jag blev!! Rubis fick gå runt en stund och nosa, sen lät vi Ninja komma ut.. Som tur var hade vi stängt grinden in till vardagsrummet…. Rubis smög runt mej resten av natten, låg på min mage och sov, med ett vakande öga ut mot hallen..

Micke tog med sej Ninja till jobbet, katten gick in till barnen och hälsade på dem när hon hörde att de vaknat, och alla kelade med alla.. På natten var jag på jobbet, när jag kom hem mötte mej Rubis i dörren, och sen följde hon med mej upp i sängen, och låg där hela dagen med mej!! Hon har helt och fullt accepterat mej som matte, trots att jag släpat runt henne i en hemsk bil!!!

Nu låter hon ungarna bära runt på henne, hunden kan komma ganska nära utan att det händer nåt (men man ska inte vara FÖR säker), och man kan göra nästan vad som helst utan att katten reagerar. Just nu ligger hon inklämd mellan mina ben och tangentbordet, lika lealös som en trasdocka, och varm och go´ som en kamin…

Går jag ut på altanen, eller ut genom ytterdörren, sätter hon sej innanför dörren eller i fönstret och piper lite grand. Hon kommer fram runt benen på mej så fort jag kommer in.

Kan man säga annat, än att vi verkligen hade tur med kattköpet?? Vi har fått en söt, kramgo´, kelig, urgullig, lugn, mysig kattfröken i huset, med ett underbart temperament, härlig päls, blåa ögon, och mattes och husses hjärtan som i en liten ask.. :-)

Nu har det gått snart 2 veckor som kattägare, och det måste jag säga, att en trevligare katt hade man fått leta efter !!! När matte sover, ligger hon antingen bredvid, på eller under täcket hos matte, trots att det kan röra sej om en hel dags sömn !! Några speciella egenheter, som att sprida ut kattsand över hela golvet, det har hon inte! Hon hoppar gärna upp i översta våningssängen och ligger där. Härom morgonen hittade jag henne liggandes på yngsta dotterns arm, med bara öronen stickandes upp under täcket…

Visst kan hon få ett ”ryck”, och springa runt i 150 knyck, men oftast ligger hon och sover. Hon ”piper” lite ibland, men det är oftast när hon är jättekelig, eller bussugen.. Som just nu… Då hon springer runt hela övervåningen , piper lite grann, rusar ner för trappan, och lägger sej i en hög nedanför nedersta trappsteget i en hög, och tittar längtansfullt på mitt knä.. J

Kattmaten är inget större problem att få henne att äta, hon får helfoder, och som komplement ibland, lite burkmat. Vatten dricker hon ur hundens vattenskål..

Hunden ja…. En del mindre incidenter har ju inträffat, men katten accepterar hunden ganska bra, men Ninja tror att den lurviga leksaken som stryker sej runt tassarna och frambenen, helt klart är nåt man SKA äta… Fast när husse har bitit Ninja i örat, och Ruban har klöst till ett par gånger till ( det finns redan en del rivmärken i nosen), så har nog Ninja vant sej… hoppas jag…

Nu är vi inne i slutet av Maj, och det går numera jättebra mellan katt och hund. Det räcker med att Rubin säger MJAOUU lite halvhögt, eller lyfter ena framtassen, så går Ninja undan.. Så tuktas en argbigga !!!

Ytterdörrarna får vi numera passa noggrant, lilla Rubin har fått smak på livet… Hon har varit nere i Göteborg hos en riktig pudding till kille, så vi hoppas snart ( i slutet av juli) på en kull kattungar. Bilresan dit gick skapligt bra, vi lämnade henne i Nässjö, eftersom Anna var där på utställning, och tog med sej Rubin hem. Till Göteborg åkte jag, en vecka senare. Det blev inte fullt så mycket skavsår som när jag åkte till Hudik, men det kändes helt klart efteråt !!! Men det var värt besväret, jag blev helsåld på ”Gustav” (Dolce Gabbana), och vill ha en egen sån !! (Detta kommer nog att sluta med, att jag och mina femtioelva katter får flytta ensammma till ett hus på landet…)

Vi har nu äntligen fått tummarna ur röven, och gått med i både Ragdollklubben och Smålandskatten, och väntar bara på att få registrera ett eget stamnamn. Vi har hunnit vara och tittat på 2 kattutställningar, och blivit skapligt nervösa för att nån gång själva ställa ut.. !! Fast vi har nog kommit underfund med, att Rubin kanske vi inte ska ställa ut, eftersom hon är feltecknad på ena bakbenet. Men om det kommer en utställning lagom tills kattungarna är lagom stora, kanske vi slår till. Drömmen är ju trots allt en egen kattuppfödning, och att få råd med en egen avelshane. Och kunde jag få som jag ville, så skulle jag vilja ha en sköldpadd… Eller en gul hane… Det är en dröm som jag aldrig ger upp, men drömma kan man ju få göra länge..

Nåja, vi har fortfarande oändligt mycket att lära, och försöka att ge oss in på både uppfödning och utställningar kanske är att ta oss vatten över huvudet…

Men vi har i alla fall bestämt oss för RAGDOLL, och då tycker vi också att det följer med en del ansvar, inte bara att ta väl hand om den katten vi har, utan även se till att leda arten vidare. Risken är väl bara, att vi ruinerar oss på allt runtikring, det kostar en hel del har vi märkt.. Men vad gör väl det, när man har fått tag på en så otroligt gó och mysig katt !!! Jag måste ju dessutom ha något att göra, då jag går så mycket hemma, annars klättrar jag på väggarna.

Så, nu kan man nog klart konstatera att jag är helt såld, och ve den som inte tycker att vår katt är en bra katt !!! J För oss är hon i alla fall den trevligaste katt som finns, och kan man få henne till att ge kattungar med hennes temperament, och ”Gustavs” utstrålning, ja då kan man skatta sej lycklig !!

Uppdaterat.. Juni och nästan hela juli har passerat.

Vi har fått vårat stamnamn, så nu heter vi Cozydolls katteri..

Tyvärr gick det inte så bra med Rubins kull…. På Lördagseftermiddagen började värkarna, men det blev en liten (45 gr.) död kattunge, och efter 5 timmar kom det en vätskefylld blåsa, stor som en clementin, men inget i. Natten lugn, förutom att Rubin var otroligt kontaktsökande och trött.

På Söndagen togs kontakt med veterinär, Rubin var fortfarande väldigt medtagen och trött, och på kvällen åkte vi och röntgade. Visade inget i magen, veterinären. Hennes undersökning av Rubin visade heller inget onormalt, så det blev till att åka hem 1000:- fattigare.

På Måndagen litade jag på veterinären och åkte hemifrån några timmar. Kommer hem, och möts av Rubin, med ett dött foster hängande efter sej.. L Det var inte större än min tumme. Vid kontakt med veterinären sa de att det inte är lätt att upptäcka så små foster på röntgen, men vi skulle avvakta och se hur Rubin mådde, och ta tempen på henne. Var det sen nödvändigt, fick jag höra av mej igen, så skulle de kunna skriva ut antibiotika..!!!

Något sur och undrande över veterinärer, ledsen för att det inte gått så bra, samt orolig över Rubin, ringde jag och tvingade dem att skriva ut antibiotika till Rubin på Tisdagen. Inga problem att ge henne tabletterna, hon bara gapar och sväljer, och fortsätter spinna.

Men det märks på henne att hon inte är riktigt pigg, hon är fortfarande otroligt kontaktsökande, ska ligga på min arm eller axel och sova om nätterna…Dessutom blöder hon fortfarande lite, inte några stora mängder, men dock så pass att man är orolig. Det är rent blod – inte varigt, och tack och lov inga flytningar.

Har varit i tät kontakt med både Anna (Nobility´s) och Carina (Raggsockans), och de tycker att jag inte ska ge upp. Det tänker jag inte heller, men jag vet inte vad jag gör om det händer nåt med Rubin. Visst, vi har köpt en katt till, men Rubin är Rubin.

Den nya katten är en brun Colourpointhanne från Raggsockans. Han heter John L´s, och kommer till oss i slutet av Augusti. Egentligen hade jag velat haft hans bror (Budweiser, en brun mitted), men Mikael blev så förälskad i John L´s, så… Man måste få låta Micke få som han vill ibland också..

Nå, nog för denna gång,

/Suss.