När Kitty kom till oss

Det var förra hösten 2001. Vi hade två katter som bodde på gården som brukade komma och få lite gott gott av oss. En dag märkte jag att det fanns en tredje katt. En jättefin sköldpadds färgad katt. Liten var den och skabbig, mager också för den delen.
kitty
Hon var väldigt rädd och sprang sin väg så fort vi försökte titta på henne. men så småningom så märkte hon att vi ville henne inget illa, utan bara ge henne lite mat. Först var jag lite rädd för att klappa henne och så för jag visste ju inte vad hon hade, så att säga och jag hade en liten dotter på knappt 3 år då.

Men denna kissen blev mer och mer tam och kom fram mer och mer och tillslut så ville hon att vi skulle kela med henne och ta hand om henne.

På julafton så fick vi in henne. Vi satte mat innanför dörren och hon kom in, men hon blev rädd när hon såg att vi stängt dörren. Hon sprang iväg och låg och tryckte under granen.

Hon var så rädd och så osäker att hon kissade på sig och hon ville ut till vilket pris som helst. Hon sprang in i rutorna och skulle ut.

Vi öppnade terassdörren och släppte ut henne och den kvällen började jag kalla henne för Kitty. Det tog ett tag innan vi såg henne igen och jag tänkte att nu blev hon rädd eller så har hon frusit ihjäl i kylan. Nu hade jag sett i vilket skick denna katten var i och hon var så mager att man kunde ta med en hand runt magen. Svansen var smal och gles, knappt nån päls på och rumpan var också likadan.
Hennes öron var stela och fulla av svamp och skabb. Detta märkte jag senare då.

Det gick en massa månader och jag matade henne varje dag. Hon fick våra rester och ibland fick hon våtmat och en skål med torrfoder. MEN vatten ville hon inte röra. Så det var mjök för hennes del.

Hon blev tjockare och tjockare och till slut blev hon så tjock att jag började undra om hon verkligen fick så mycket mat av oss.

En dag kommer en kvinna och säger att Kitty hade hon hämtat på en gård där det sprang massor av andra hemlösa katter och Kitty var då en av dem. Men Kitty hade rymt bara ett litet tag efter genom fönstret och då var hon tydligen dräktig.
Då förstod jag varför hon var så mager när vintern kom och varför hon var i det skicket. Hennes ungar hade mot förmodan inte överlevt. Och nu så verkade att hon var dräktig igen.

Det visade sig att det var hon minsann. Jag hoppades så innerligt att hon skulle känna sig trygg nog med mig att hon skulle komma till mig när det var dags. och jag hade gjort en förlossningslåda till henne i katong och hoppades att hon skulle hoppa i den om det var dags och om det var nattetid.

Bara någon dag innan hon förlöste så fick hon en loppdroppe i nacken för säkerhetens skull.

En dag var Kitty så rastlös och hon låg bara och gassade i solen och funkade inte riktigt. det stod inte riktigt rätt till med henne. Hon ville inte äta eller dricka fastän det var så himla hett. På kvällen så sitter jag i soffan och jag har precis kallat på henne för att se om hon var därute och efter ett litet tag kommerhon in och hoppar upp i soffan brevid mig och kryster och jag tar katten och springer runt som en dåre i hela lägenheten och till sist in på toa. Där satt vi i 7 timmar och kämpade tillsammans. Kitty hade det jättejobbigt och kunde knappt krysta så jag fick hjälpa till. Som tack så slickade hon min hand, medans jag smekte hennes värkade mage.

Hon fick 4 bebisar, 2 töser och 2 pågar.

Sedan dess har hon bott hos mig och jag kommer aldrig släppa taget om henne. Min lilla kittyflicka har hittat sitt hem.

Jenny & dottern Ellen Hansson