När Annie kom till oss

Annie kom till mig och min pojkvän den 2 Aug 2002. Då var hon ca 5år. Sedan dess har hon förgyllt våra liv.

Jag och min sambo Björn hade pratat om att skaffa katt men vi skulle bara hitta en annan lägenhet innan. Jag var inne och tittade på katter.nu och drömde om att kunna få chansen att ta hand om en hitte katt.

I somras träffa jag en syssling till mig. Hon berättade att hon hittade en kattunge för 5 år sedan. Hon hade fått locka fram henne med mat. Annie var hel vild och jätte rädd. Charlotte som min syssling heter fick arbeta jätte mycket med henne för att kunna få henne tam och lugn. Hon fick namnet Annie för det var en föräldrar lös flicka. Charlotte hade letat efter ett hem till henne i alla år efter som hon är allergisk mot katter. Men hon ville inte att Annie skulle komma till vem som helst. Därför kändes det smickrande när Charlotte frågade om vi var intresserade att ta hand om Annie. Jag var ju jätte intresserad men jag ville träffa Annie först och se om vi gick ihop.
Så sagt som gjort jag och Björn åkte till Malmö och träffade Annie. Hon var väldigt söt men hon var reserverad till en början. Vi var där en stund och hon gick fram till Björn och mig och nosa på oss och innan vi gick så gick jag fram och klappa henne när hon låg på bordet. Charlotte sa då att det var inte ofta Annie lät någon klappa henne om det var första gången de sågs. Vi bestämde att Annie skulle komma upp till oss efter sommaren då vi hade flyttat.

Annie kom upp till oss i Mölndal den 2 Aug 2002 för då kunde vi ordna så att Annie kunde komma upp med mina föräldrar och min bror som skulle hjälpa oss att flytta det sista.

Hon var ju jätte uppjagad när hon kom hit. Jag släppte ut henne i det som skulle bli vårt sovrum efter som jag hörde att hon inte hade varit på lådan sedan morgonen innan.

Hon hittade min garderob och gick in och la sig där. Jag lät henne ligga där medan jag satt och prata lugnande med henne, efter ett tag gick jag ut och pysslade med övriga lägenheten. Efter ett tag gick Björn in för att titta till henne men då började hon fräsa åt honom,. Jag gick in för att kolla till henne och då fick hon fram ett litet ynkligt mjau och i ögonen lyste det osäkerhet i. Jag sträckte fram handen försiktigt och hon strök sig lite lätt. Då förstod jag att hon skulle bli ”min” katt.

Allt gick jätte bra från början. Vi lät henne komma till oss. Hon tog mig till sin. Det var lite svårare med Björn till en början. Han var skrämmande men det gick över rätt snabbt när hon förstod att han kunde man busa med.
Hon är en helt underbar tjej. Varje dag har hon ett som vi kallar ”kattspatt” hon tar satts ifrån vårt sovrum och springer (galopperar) allt vad hon kan in i vardagsrummet rundar soffbordet upp på sidan av soffan och in i sovrummet. Den rundan tar hon några gånger, men sen är det väldigt kul att ta satts och kana in under mattan också med tassarna först.

Annie är en jätte mysig tjej, hon pratar mycket med oss, man kan ha ett samtal med henne.
Hon e väldigt framåt när vi e hemma, men hon är en liten fegis när det gäller andra män. Hon har lite problem just när män/killar kommer hit. Men om det kommer kvinnor/tjejer så är det helt okej. Det går till och med att busa med dom.
En annan sak som hon inte tycker om är att vara ute. Det e skönt att ligga på en balkong men det e otäckt att vara utan gränser. Hon fick vara ute så mycket hon ville när hon bodde med Charlotte men hon höll sig i närheten av huset, den enda gången hon gick lite längre var när hon busade med katt kompisarna. Men hon höll sig inom tomtens gränser, men hon va gärna inne. Hennes favorit mat är hamburgare, hon blir tokig om Björn äter det, hon började klättra upp längs ben. Lussekatter och vetebröd får man se upp med, om man inte har koll på det så kanske det inte finns något kvar när man kommer tillbaka. Sen tror hon att det är tonfisk till henne när vi öppnar konserver.

Hon är en sån underbar personlighet så det är heltmaka löst. Vi är jätte glada att vi har henne! Hon har höjt våran livs kvallite enormt mycket.

Skrivet av matten: Marie Lindblad