Mer om djurens sorgarbete

Inledning

Det vore konstigt att påstå något annat än att djuren också kan känna sorg precis som vi.
Självklart lider dom också av att förlora någon närstående oavsett om det handlar om ägare, annan djurkompis, egna ungar eller familjemedlem.

Vi saknar våra djur när dom går bort och dom saknar självklart oss när vi går bort eller försvinner. En del djur klarar detta bättre än andra och sörjer, men går sedan vidare med sin nuvarande situation. Andra djur stannar kvar i sin sorg och kapslar in sig mentalt mer och mer, dom klarar helt enkelt inte av att släppa det gamla och gå vidare i livet.

Det kan även gå så långt så att djuret självmant börjar svälta sig själv för att dö.

Min erfarenhet av djur som sörjer

Jag har träffat många djur som har svårt att släppa det gamla bakom sig. Även om djur är i nuet så går dom ibland in i denna sorg fullständigt och vägrar att gå vidare. Jag har träffat hundar som saknat sina ägare som avlidit och tycker att livet inte är värt att leva längre.

Nyligen träffade jag en papegoja som saknade sin gamla extramatte så till den milda grad att han valde att sluta äta för att glädjen var borta i hans liv. Han blev mer och mer aggressiv (vilket dessutom är ett väldigt vanligt mönster när det gäller sorg) och den rätta ägaren kunde inte längre hantera honom. Tur i oturen så är han nu tillbaka hos sin kära extramatte och hon jobbar på med tvångsmatning med mineraler och vitaminer eftersom han led av svår undernäring och hade svårt kroppsligt att börja äta igen. Papegojan mår i dagsläget klart bättre.

Många katter har jag träffat som bla förlorat sina kattungar efter tidigare missfall och därav helt slutit sig inom sig själva. Katter som tillbringat en längre tid med sina avlidna anhöriga, och inte förstått varför matte inte rör sig längre. Som följd av det blivit mer och mer desperata

och både slitit av sig päls och annat i sin traumatiska tillvaro. Även när det gäller en tidigare djurkompis som kanske blivit överkörd eller bara försvunnit ser man ibland samma symptom.

Ibland kan det även vara en separation i familjen, barn som flyttar hemifrån eller byte av hem som utlöser sorgen. Något har förändrats som gjort djuret väldigt ledsen. Detta borde man ha i åtanke speciellt när det gäller hästar som ofta byter stall och ägare. När det gäller hästar så träffade jag just en häst som hade bytt stall och saknade sin gamla kompis så mycket så hon hade svårt att inse glädjen i att trava och tävla. En annan häst i ett annat stall hade blivit så ledsen över alla hårda ord vid tävling så hon lade all skuld på sig själv när hon misslyckades.

Där fick skötarna arbeta extra intensivt med att prata med henne så hon förstod att det var bra oavsett hur det gick, så att hon vågade börja springa igen. En annan häst hade i en olycka dessvärre fastnat i sulkyn framför och närapå haft ihjäl den kvinnliga kusken och därav fick han panisk skräck när han såg gula saker som kopplades ihop med den kvinnliga kuskens kläder.

Dessutom hade chocken satt sig i hans framben så han hade svårt att trava på ett bra sätt.
Just känsligheten hos djur när det gäller hårda och nervärderande ord är något man också bör tänka på vid sitt umgänge med sina kära vänner. Dom förstår så mycket mer än vad vi tror.

Nu säger kanske många att berättar man i en glad ton typ ” jäkla kattskrälle eller något annat” så tror vi inte att dom uppfattar detta. Men tänk på detta när ni pratar om era djur och om dom är närvarande själva. Veterinärer borde i allra högsta grad tänka till lite extra när det gäller detta.

Naturligtvis finns det också djur som blir helt nya individer när någon försvinner, oavsett om det handlar om människor eller andra djur. En del kan verkligen blomma upp och visa helt nya sidor när dom nu trivs bättre än förut. Speciellt om dom själv legat lågt i rang tidigare eller kommer till ett nytt hem där djurets egen personlighet respekteras och tillvaratas bra.

Vad kan man då göra själv när djuret uppenbarligen lider av sorg och är deprimerad?

Genom att bara förstå och lista ut vad som ligger till grund för depressionen har man ofta kommit halvvägs i problemlösningen. Att pyssla om lite extra och att tala med djuret hjälper ofta det också till. Naturligtvis måste djuret få sörja ett tag men man bör vara vaksam om situationen förvärras.

Gäller det familjemedlem som avlidit är det naturligtvis svårt, men att försöka prata lite om vad som har hänt och visa på nya saker som kan vara roliga istället, och som sagt pyssla lite extra.

Djur som har förlorat annan djurkompis, där är det naturligtvis ide att försöka hitta en ny kompis när det har gått ett tag. Alltså inte att direkt plocka in en ny individ och tänka sig att här har vi en ny som du kan leka med istället. Här gäller det att gå på sin egen känsla och förmodligen så lider man själv av sorg och behöver lite extra tid innan man hämtar hem ett nytt djur. När det gäller honor som har förlorat ungar pg av missfall etc så kan man ju om det är alldeles för sorgesamt se om man kanske kan ta hand om någon unge som inte någon annan mamma vill ta hand om. Naturligtvis inte göra det till en vana utan att även där pyssla lite extra och att prata med det ledsna djuret.

Avslutningsvis

Återigen som jag brukar skriva ” TA ER TID MED ERA DJUR OCH SÄTT ER IN I DERAS TANKAR OCH KÄNSLOR”. Naturligtvis menar jag inte att vi ska försöka förmänskliga våra djur utan helt enkelt försöka förstå hur även dom kan känna när det gäller frågor som sorg etc.

Blir sorgeproblemet allt för svårt och ni själva känner att ni inte klarar av detta så ta kontakt med veterinär, djurkommunikatör eller homeopat för att få hjälp att lösa problemet. Vänta inte för länge bara utan sätt alltid djuren i första hand och se till deras bästa. Har ni tankar om denna artikel eller vill delge mig era berättelser är ni välkomna att skicka e-mail eller skriva.

Ha det gott med era djur och tänk på att göra ert bästa medan djuret lever så ni inte behöver känna sorg eller dåligt samvete i efterhand när djuret försvunnit. Det blir så mycket lättare då!