FirstVet - Din veterinär på nätet

Manx

Historia
Namnet Manx kommer från ön Isle of Man som ligger mellan England och Irland.
Av tradition anser man att det är därifrån rasen härstammar. Många legender berättar om hur Manxkatten förlorade sin svans. Den äldsta berättar att katten var det sista djuret som kom in i Arken och fick svansen i kläm när Noah stängde dörren. En annan sägen ger förklaringen att dessa katter kom med Spanska armadan till öarna. Ytterligare en historia påstår att de första individerna kom från Japan med Feniciska sjömän.

Vetenskap
adaI verkligheten är det en mutation av den vanliga bruntigré katten som även Europen kan antas härstamma från.
Ovanligt många Manxkatter finns på Isle of Man och på Reersø i Danmark.
Platserna är relativt isolerade och befolkningen har troligtvis bidragit till manxkattens utveckling genom att tillvarata de svanslösa katterna.
Även i Norge, Sverige och Finland är det vanligt att det finns ”svanslösa bondkatter”.
Det därför en ganska vanlig uppfattning bland rasens uppfödare världen över att Manxkatten spreds över världen med Vikingarna från Norden via Isle of Man. I Norge fanns det registrerade Manxkatter redan på 1960-talet och i Sverge ännu tidigare. Före 1983 erkändes bara Rumpy (EMS 51) den helt svanslösa varianten och avelsmatrialet blev därmed för litet. Flertalet av de gamla uppfödarna gav upp bland annat på grund av att avelsmatrialet inte räckte till.
Äldre standards rekommenderade korsning med Europe i var 3:e generation men det behövs inte om man tillvaratar alla svanslängder i avelsarbetet. 1983 antog FIFe en motion från Holland som medförde att rasen fick två nya varianter med championstatus. Rumpy Riser (EMS 52) som har en så liten svansrest att den inte skall märkas om man stryker katten över ryggen och Stumpy (EMS 53). Dessa båda varianter tävlar på utställningarna i samma klas. Stumpyn tävlar i egen klass och kan i FIFe ha max 3 cm lång svans. Manxkatter kan ha alla svanslängder, avelsvarianten Longie (EMS x 54) har minst 4 cm lång svans. Avelsvarianten ”Full Tail” (också EMS x 54) är en recessiv/vikande variant som har hellång svans och vanligtvis bara nedärver denna egenskap varför det är den enda variant som man inte parar lika till lika i manxaveln.

Kroppen
Svanslängden hos Manx styrs av ett svansförkortningsanlag som nedärvs dominant med stark multifaktoriell influens. Uppfödarna kan inte direkt påverka vare sig antalet svanslösa katter eller svanslängderna på kattungarna i kullarna annat än genom genom parningar mellan individer med så korta svansarsom möjligt för att öka multifaktorn för kort svans.
Manx typen anpassas till gällande FIFe standard sellektivt med de mest kompakta katterna. På det Europeiska fastlandet har man kommit längre i sitt avelsarbete och använder bara Manx, Cymric och långsvansade katter i aveln. De importerar hellre nytt avelsmatrial från Isle of Man än korsar med Europe eller Brittiskt Korthår de raser som är tillåtna enligt FIFe’s aktuella registreringsprogram. De nationella medlemsförbunden i FIFe till exempel SVERAK har hårdare krav än vad FIFe´s regler påbjuder.
Rasringen Nordisk Manx & Cymric prioriterar avel med långsvansade Manxkatter framför kontrollavel och rekommenderar enbart de kraftigaste Europeerna från gamla rena linjer. Ett skäl till att inte använda Brittiskt korthår är att vi inte vill ha in ytterligare färgvarianter i rasen. All avkomma i utparningsprogram skall givetvis alltid registreras som Manx eller Cymric, även långsvansade individer.
Manxkattens skall ge ett kompakt men inte cobby (satt) intryck. Huvudet skall vara brett och runt med framträdande kinder.
Nosen skall vara medellång utan stop eller uppnos.
Öronen skall vara breda vid basen och smalna av mot spetsen, medelstora och placerade ganska högt på huvudet.
Ögonen är stora och runda. Kroppen är fast, kompakt, kort och medelstor.
Lika rastypisk som svanslösheten är de djupa flankerna, en rak buklinje från revbenen mot låren, katten får inte ha ”vinthundslook”. Bakdelen skall vara rund som en apelsin och bakben är längre än frambenen. Tassarna är runda. Frambenen sitter brett isär och bringan är bred.
Pälsen är kort och dubbel med mjuk och tjock underpäls så att den blir fyllig. Alla färger är tillåtna i FIFe men inte i alla Förbund. Vi i Skandinavien anser att bara mönstren, tigre, tabby och spotted samt färgerna svart, blått, rött och creme med tillägg av silver och vitfläck är rastypiska varianter.
Under de senaste åren har intresset för Manxkatterna ökat betydligt vilket givetvis inger oss uppfödare och utställare förhopppningar för framtiden! Utan tvekan har de möjlighet att bli framtidens utställningsstjärnor. En Manx har sin av naturen givna rasprägel!
Manxens egenskaper
Manx och Cymric katter skall vara så sunda att de kan förbli utmärkta jägare som klättar förträffligt. Dessa katter och är smidigare än normalsvansade raser och de taxerar sina rörelser som vältränade banhoppningshästar. Katterna är lätta att använda i avel och honorna har lätta förlossningar 3-6 ungar i kullarna är normalt. Ofta har en eller flera av ungarna lång svans. Manxkatter är stora personligheter som gärna propsar på uppmärksamhet!
De ”pratar” med mjuk stämma men föredrar att kommuncera med ansiktsuttryck och sitt otroligt rika kroppsspråk.

Källa: NORDISK MANX & CYMRIC