Katt och ett annat husdjur, erfarenheter från våra besökare

Här har vi samlat erfarenheter från våra besökare som har katter och kräldjur i samma hushåll.

Katt och kräldjur

Vi har både katt och sköldpadda. Katten Simba har försökt att ta sköldpaddan några gånger, men har aldrig lyckats. Sköldpaddan (hampus) bryr sig inte om Simba. Det ända vi är rädda för är att Simba ska få salmonellabaciller.

Hej!
Min Sphynxkatt Kitty älskar att sitta och titta på vår landsköldpadda Hugolina. Hon ”pratar” även med henne. Där kan hon vara i över 1 timme och det går inte att locka bort henne. När Hugolinas matskål blir tom så går Kitty och ”talar” om det för oss. Jag tror det beror på att Kitty själv älskar mat..

Mina två katter, Eddie och Tajger, har två ganska ovanliga kompisar tror jag, nämligen två vattensköldpaddor. Sköldpaddorna, som heter Hugo och Skalman, bor i ett stort akvarium på 375 liter och Eddie och Tajger älskar att ligga ovanpå akvariet och spana ner på sköldpaddorna. När jag städar akvariet och lägger sköldpaddorna i en balja i duschen, ska Eddie och Tajger såklart vara med och ”passa” dem. Sköldpaddorna kan vara ganska tuffa och bita riktigt hårt, så jag tror nästan att katterna hade fått mest stryk i en närkamp! Men varken katterna eller sköldpaddorna verkar särskilt intresserade av att hamna i slagsmål.
Katterna nöjer sig med att noga studera sköldpaddorna från topp till tå (klo) och ser ut att undra vad i hela fridens namn det där är för konstiga varelser. Sköldpaddorna i sin tur tar ingen större notis utav katterna. De ligger och solar på sin landplätt, eller simmar runt i väntan på mat. Eftersom de har bott här i sex-sju år nu, och katterna bara har varit här i snart ett år, tycker nog Hugo och Skalman att de är husets herrar.
Sköldpaddsmaten är förresten något som inte bara sköldpaddorna är intresserade av, även Eddie och Tajger kommer springande när de hör den ”magiska” burken öppnas. Hur de kan finna torkade insekter och illaluktande pellets frestande är i mina ögon oförklarligt, men både Eddie och Tajger skulle gladeligen äta upp alltihop om de fick lov! Otaliga gånger har jag hittat Eddie sovandes på akvariet efter att ha ”vaktat” på sköldpaddorna i timmar! Och jag kan förstå att han somnar, för det verkar vara ett ganska segt jobb att iaktta två solande sköldpaddor!
Dessutom är det varmt och gott uppe på akvariet, vilket säkert verkar sövande på en liten katt! Till vår hemsida

Hej!
Vi har för några dagar sedan köpt en huskatt-kattunge. Sen 3 år tillbaka har vi en grön Leguan, som är ca.1,2 m lång (mest svans). Jag var lite orolig hur de skulle gå ihop. Nog för att ödlan är i sitt stora terrarium, men vi vill ju släppa ut henne i resten av lägenheten en stund varje dag.
Redan andra dagen efter att vi hämtat hem kissen så fick de hälsa på varann. Det gick jättebra! De slickade lite på varann, leguanen var cool men katten reste lite ragg, kände sig nog lite skeptisk. Jag var rädd att kissen skulle försöka leka med svansen eller att ödlan skulle bli stressad och kanske bitas, (…än fast hon aldrig bitit oss..). Men som sagt: katt + stor ödla= polare!

Hej!
Jag vill berätta om min katt Nisse och min rödörade sköldpadda Hannibal. Följande senario händer varje morgon.
När jag öppnar dörren till vardagsrummet rusar katten in och genast upp på kanten till akvariumet där Hannibal finns. Nisse hälsar godmorgon till sköldpaddan genom att ställa sig på hans solbalkong och dutta ned tassen i vattnet och på huvudet på Hannibal. Sköldpaddan svarar genom att simma några varv i akvariumet för att retas lite med katten. Under dagen hälsar Nisse regelbundet på Hannibal, och han hälsar tillbaka.

Katt och Iller

Hej!
Tidigare hade jag en iller som hette Twiggy. Hon var bästis med min katt Sverre. Dom lekte jättefint ihop. När Twiggy ville leka med Sverre sprang hon under magen på honom och hoppade på honom och han hängde genast på. Om han var lekfull så kom han och petade till henne med tassen. Oftast var hon genast med på noterna. Dom sov ofta tillsammans och åt gärna tillsammans i samma skål. Tyvärr dog Twiggy.
Lite senare skaffade vi Belker. Han och Sverre fick samma fina kontakt som Sverre och Twiggy hade. Idag har jag andra illrar, men samma katter. Tyvärr är det inte riktigt lika bra kontakt mellan dem. Mest pga. illern Hobbe, han var ett riktigt busfrö. Han upptäckte att man ganska lätt kunde få katterna att springa och tyvärr hakade dom andra illrarna på. Ingen av parterna gör illa den andra, men dom är tyvärr inte lika fina kompisar längra. Men det var fint att få se att dom verkligen kunde bli kompisar i alla fall.

MVH
Sara

Katt och chinchilla

KATT OCH CHILLOR…GÅR BRA… Jag har en katt som är 7 år. När hon var 6år så köpte jag en Chinchilla (inte katten utan husdjuret). Först var min katt väldigt intresserad och satt utanför buren och spanade och spejade. Följde minsta rörelse, stack in en tass genom gallret för att få fart på en lilla Chillan, men drog snabbt tillbaka den igen är Chillan kom nära.
Friskt vågat tänkte jag och släppte ut min Chilla när katten var i rummet. När inte Chillan brydde sig ett enda litet uns om katten så satt hon förvånat och stirrade på den. Men när Chillan fick ”sprattel” i benen och gjorde en rivstart och for iväg över köksgolvet blev det fart på katten! Chillan före och katten efter, tills Chillan stannade… då vänder katten om och hoppar upp på en bänk och tvättar sig!! Nu mera så vill överhuvud taget inte katten vara inne i köket när jag har, mina nu 2 Chillor ute. Och om hon mot förmodan är med, så sitter hon på en bänk eller stol och tittar lite på dem med ena ögat emellanåt.
Men oftast så tycker hon bara att Chillorna är små och otäcka, och vill helst av allt inte ens vara där. Och ve och fasa om någon av Chillorna skulle komma så nära att de kan lukta på henne…. Hon bokstavligt talat flyger rakt upp i luften! Och sen finns det bara en väg som gäller i hennes lilla katthuvud…. – SLÄPP UT MIG!! Ja så kan det gå när man släpper ihop katt och Chinchilla….

Katt och hamster

Katter kan gå ihop med hamstrar om man bara sprutar lite vatten på katten om den kommer för nära hamstern eller hamsterns bur.

Hejsan
Innan vi skaffade oss katten Flizan hade vi redan en liten söt hamster som hette Gizmo!
När sedan kissen kom en dag till oss och fick första gången träffa sin hamsterkompis trodde vi inte att de skulle funka så bra tillsammans. Men det fick sen bevisat att vi trodde fel…Gizmo stirrade på Flizan och började springa efter henne som om det vore hennes mamma eller nått.Oj, vad vi skrattade!
Dessutom blev Flizan rädd för Gizmo som jagade henne, till slut hoppade hon upp på en stol och började studera henne där uppifrån! Men efter detta trodde vi att Flizan skulle inse att hon är hamster och inget att vara rådd för, men de var goda vänner hela tiden Gizmo levde!:)
Flizan sysselsättning var att sitta lungt och titta på när Gizmo sprang i sitt lilla hamster hjul! (Gizmo dog tyvärr nyligen och jag tror att vår lilla kisse här hemma saknar sin kompis!:)

Jag har två katter och en hamster och jag tycker det går bra ihop. Min ena katt, den äldre, bryr sig inte om hamstern, men min andra katt, som snart är ett år, är lite mer intresserad. Hon brukar ligga på buren o titta ner, när hamstern springer i hjulet. Och när den är ute så är det mest katten som är rädd faktiskt. Hamstern bryr sig inte, den bara springer omkring!

Katt och fåglar

Hej!
Jag är ägare till en katt (Simba) och en papegoja (Lina), de är hur bra kompisar som helst. Jag hade Lina först, hon är ca. 25-30 år. Jag har också haft en ökenråtta, det gick också bra.

Hej!
Jag har en katt som heter Hedvig och är snart 5 år. Vi har också 2 undulater, Dolly och Dennis. Vi har valt att ha fågelburen högt upp på väggen så att Hedvig inte får tag på dom. Hon är en stor jägare när det gäller fåglar och möss.
När våra fåglar är ute och flyger så flyger dom högt, dom vet att det lurar en fara på golvet. Annars är hon väldigt rädd för andra djur särskilt hundar och även andra katter. När min mamma var här med sin katt Skrollan som tycker om andra katter, blev Hedvig så rädd så hon kissade på golvet. Det hade varit kul om dom blev kompisar, men det gick inte.

Mvh
Jenny

Jag hade för många år sedan ett syskonpar ur samma kull – Smulan o Kexet. Jag skaffade katterna samtidigt som jag köpte en nymfparakitunge – Skorpan.
Skorpan tillbringade nästan all sin dagtid tillsammans med kattungarna! De var underbara att skåda. När kattungarna gjorde rent sina pälsar hjälpte skorpan till o putsa deras morrhår. När de tog en liten middagslur i soffan så kurade fågeln ihop sig tätt intill katterna o burrade upp sin fjäderskrud. Vid matdags satt fågeln på kanten på matskålen o smakade förtjust på kattmaten som verkade vara delikat. Ibland gick det hett till: kattungarna bollade till Skorpan försiktigt – med klorna indragna och när Skorpan tyckte att det blev för mycket så flög hon bara iväg. Nattetid flög Skorpan alltid in i sin bur för att sova på pinnen.
När det gått några år flyttade jag från västmanland till småland. Det var en kall vinter. Djuren fann sig till rätta i det nya huset och utforskade glatt varje vrå. Skorpan hängde med från rum till rum. En dag hände det tråkiga. Jag var på övervåningen och höll på att sätta upp krokar i badrummet då Kexet kom upp till mig o jamade frenetiskt. JA han skrek i högan sky! Jag förstog att något var på tok. Katten sprang fram o tillbaka mellan mig o trappan, så jag följde med honom ner. Ytterdörren stog på vid gavel o vinterkylan svepte in i huset.Kexet satte sig i dörröppningen o jamade. Jag sprang in i rummet där Skorpan hade sin bur – den var tom! Skorpan fanns ingenstans i hela huset. Vi såg henne aldrig mer…

Min Kisse var ganska gammal när Lage, en undulat, flyttade in. Kisse var väldigt intresserad av Lage i början när jag lyfte upp henne mot buren så att hon skulle få lukta. Lage var oxå intresserad och började bita lite försiktigt i Kisses nos. Det tyckte hon inte om utan vände bort huvet. Sedan dess var hon inte särskilt intresserad av Lage. När han var ute och flög låg hon bara och tittade på honom utan att röra en fena (förutom ögonen). Lage var en trevlig prick som brukade sitta med mig i TV-soffan och äta popcorn. Då såg jag iofs till att Kisse inte var i närheten.. för man vet ju aldrig..
Efter ett par år kom jag på att Lage kanske ville ha en kompis så jag köpte en undulathona, Britt, till honom. Kisse såg på en gång att det var en ny sak i buren och gick runt nere på golvet och kikade upp. Men detta intresse varade bara några minuter. Men jag tror att om Kisse varit yngre så hade hon nog varit mer intresserad av att använda fåglarna som mat!

Annika

När jag var mindre hadde jag en katt som hette Morris, samtidigt hade jag en grön undulat som hette Kajsa.
Min Undulat Kajsa kunde prata och retade Morris hela tiden hon jamade åt honom och lockade på honom varje gång han gick förbi buren. När han gick fram till buren satt hon alldeles brevid burgallret och lät honom nosa på henne, när han gjorde det bet hon honom i nosen

Jag bor ihop med 3 katter och en goja (grå jacko). När jag köpte Örnie (goja) så fanns det bara en katt i mitt hem. Allt gick bra, jag tror att min kloka bondkatt förstod att Örnies näbb var allt för stark och hård och det var aldrig några problem med att ha båda två fria i lägenheten.
När jag senare köpte min första raskatt var jag livrädd att den då nyfikne 12v kattunge skulle få ett öra eller ett öga skadat. Lyckligtvis kom vår nya katt undan med dessa kroppsdelar men håret på svanstoppen blev en välsmakande upplevelse för Örnie, efter det så låter även katt nr 2 bli att komma för nära.
För ca ett årsedan blev vi återigen med kattunge, denna gång en hona på 4 månader och hon har inte riktigt lärt sig att Örnie är en stor och farlig fågel (enligt honom själv) så hon vill gärna leka med hans röda stjärt, Örnie varnar då genom att knacka hårt med näbben i bordet och kisse förstår då att det inte är någon ide. Allt går väldigt bra med Örnie men våra akvariefiskar lever i ständig skäck för de 8 framtassar som ständigt fiskar.

Hälsningar
Pernilla, Örnie, Katten Jamsson, Husmusen, Casanova och Diva (samt de överlevande fiskarna)

Jag ska berätta om min perserkatt Simon och mina fåglar. Simon har alltid *gillat* mina fåglar och han skulle ge allt för att få äta upp dem, eller smaka på dem;-)))…. och detta blev verklighet för ett tag sedan. Jag hade nyligen fått mina nya kattmedelmmar till familjen.
Fåglarna var lös i ett rum och och jag tänkte ”dumt” nog att katterna inte skulle göra illa fåglarna, eftersom att katterna inte alls syntes till…. Men tydligen så höll de sina ögon på fåglarna och i en obevekad sekund, när jag vände ryggen till fåglarna, hörde jag att en av undelaterna skrek något förtvivlad. Jag ”flög” upp och ser till min stora förskräckelse att Simon har Face, som var en av mina finaste undulater, mellan sina sylvassa klor, så jag sliter på en gång bort Simon och lyfter upp Face och jag ser att han har ett stort bit eller riv sår på ryggen. Men han lever än, så lite i panik försöker jag ringa till vet. men sekunderna senare så avlider Face och han är än idag saknad:-(
Men jag lärde mig min läxa. Även om katterna ser ut som osyldiga små lamm, så gömmer sig en rovlysten jägare i dem och man kan inte lite på dem, inte ens för en sekund, när det gäller detta, och det felet gjorde jag. Jag visste att katterna är rovdjur och att de inte tvekar att fånga ett mindre bytesdjur om tillfälle ges, men det var katternas ”lömska” beteende som lurade mig. Ena sekunden syntes ingen till och i nästa stund är fåglarna illa ute, synd bara att Face fick offra sitt liv för min otänksamhet:-((

Jag hade förut bostad tillsamans med min son och han drev med uppfödning av fåglar. Vi hadde et helt rom med Finkar och der elskade alle kattorna at vaea. Vi hade och en parakitt, två kanariefåglar och två Dverg pappeGgoyar av rasen agapi. Vi hade den gång 4 kattor, 2 Devon Rex, 1 Birma samt en huskatt.
Alle kattorna elskade fåglarna och rörde dem aldrig om dom var ute och flög. Men huskatten var helt spesiell, den lå som regel uppe på buren när den sov och elskade att sitta och prata med fåglarna. Agapi’ne brukade å mata henne med solros fön, hun la seg ned framför buret och fåglarna matade henne til hon inte orkade mer.

Katt och fiskar

Hej
Jag har försökt ha guldfiskar och katt… med betoning på försökt! Det spelade ingen roll vilken färg fiskarna hade – hur skålen var placerad eller vilka skrämselanordningar jag riggade upp – hankatten whiskey fick sig ett skrovmål (?) ändå… 5 liter vatten är mycket när det är utspillt på golvet… och en guldfiskskål kan gå i måånga bitar.
Nu har vi istället ett ”riktigt” akvarium – med en lucka han inte kan öppna (än), men intressant är det! Han kan sitta timmar och titta på fiskarna, sedan laddar han och försöker fånga en (genom glasrutan)… han är alltid lika förvånad att tassen är tom :-) Fast söt är han!

Jag jobbade som undomslagsarbetare i en skola ett läsår. Då fick jag äran att vara ”fiskvakt” åt klassens palettciklid och två slöjguppy över julhelgen. Det var ett lätt plastakvarium, så det fick följa med hem.
Hemma bodde en myckt intresserad huskattsfarbror, Linus, som hade haft ett stort akvarium i sina ungdomsår, så vi var inte oroliga. Men tydligen tyckte han att palettcikliden såg god ut, för så fort han fick tillfälle, rusade han in i mitt rum och försökte torrlägga akvariet genom att dricka upp vattnet för firrarna. Hur som helst lyckades han inte med sitt uppsåt, men däremot åt palettcikliden upp guppyna, så jag fick inköpa nya innan återlämnandet… :0) Tessie och Linus akvarium

Min katt Smilla fick två guldfiskar i julklapp av sin ”morbror”. Hon har väl egentligen aldrig visat nåt större intresse för dom, men ibland hittar jag henne sittande vid skålen och nån gång har hon även stuckit ner tassen för att försöka fånga en fisk, men har snabbt upptäckt att tassen visst blev våt och då ser hon mycket besviken ut…. Nu är det meningen att att hon skall få två kaninkompisar också. Annars får hon vara ute och jaga både fåglar och möss så några såna djur skulle jag inte våga skaffa.

Jag har akvarium hemma och mina 4 katter älskar att sitta och titta på dem på en klösbräda som står bredvid. Det ser ut som om de drömmer sig bort och verkligen slappnar av. Jag tror personligen att fiskar är bra för psyket både för människor och djur.

Det går jätte bra att ha fiskar och katt för Simon, min katt, sitter bara och tittar på fiskarna. Detta för att vi har lagt en glas skiva över akvariet.

Katt och mus/råtta

Jag hade en liten dansmus för några år sedan som jag stängde in i ett rum där katterna inte fick vara, men de upptäcktte förstås att det var en låckerbit där inne. De stod varje natt utanför den där dörren och jamade,så det var väldigt svårt att sova om man säger så.

Jag hade hunden Ricki, katten Murre, fågeln Nicke och råtan Hjalle samtidigt. Katten och hunden sov ihop. Fåglen stod jättelångt ner på en ikeabänk, katten brydde sej inte. Råtta hade vi ute så mycket klart att katten ville leka men så fort han gick nära råttan så morrade Ricki, han fostrade Murre. Det var jättemysigt att ha så mycket djur omkring sig och Murre kom till oss när han var ett halvår, han rörde ej möblerna för när han ville det så tog vi en vattenpistol och spruttade lite nätt på han när han va busig, sen så slutade han. Ricki kallade vi för eletrolux för han åt allt och han va så fjäskig.

Här i våran familj har vi 8 stycken Norska Skogkatter, 1 styck Irl.varghund & 1 Whippet, ett marsvin och ett gäng med tamråttor samt ett möbelakvarium på 275 liter.
Mellan hundarna & katterna är det inga problem.Där är det både bus & kel om vartannat. Med råttorna & marsvinet är det lite annorlunda. Hundarna är ju vinthundar & vinthundar är ju jakthundar, så hundarna & katterna får bara träffa råttor & marsvin under mänskligt uppsikt. Men whippeten har blivit biten på nosen för att han stack den för nära en av råttburarna en gång, så det gör han inte om igen.
Katterna däremot, dom är mycket nyfiken på kattmaten?/råttorna som vi har i burarna. Men här är det se men inte röra som gäller och det funkar bra, i alla fall hittills…

Hälsningar
Anneth Hedbrant
S*On Tin Tio´s NFO-uppf.

Hej!
Jag har tre katter och en dansmus. Det funkar jättebra, för jag brukar ha dörren stängd när jag inte är därinne. Katterna brukar kika in hos dansmusen men jag kollar alltid så att de inte slår till buren eller något. Buren är gjord av hård plast eller vad det heter så de kan inte sticka in klorna.

Kramizar kattälskaren Jessica

Katt och marsvin

Hej!
Att ha katt och marsvin ihop går jättebra, men det är nog att rekomendera att skaffa marsvinet först.
Mina marsvin Boomer och hennes unge Harald gick jättebra ihop med våra katter Sture, Nisse och senare Tim. Det enda var väl att katterna mycket gärna sov i marsvinsburen och det blev så trång när katterna blev vuxna att marsvinen fick hoppa ur när katterna ville sova. Om katterna blev lite för närgångna markerade Boomer detta med ett bett och fick sedan vara i fred.
Naturligtvis skall man alltid ha uppsikt över djuren och aldrig lämna dom ensama i hop. Katter har ju trots allt rovdjur instinkterna kvar, även om dom är världens goaste.

Vår katt älskar att ligga i sin låda som ligger brevid marsvinsburen och titta på dom, fast ibland händer det ju att hon ska börja ”klappa” marsvinen, men aldrig med klorna ute!

Min erfarenhet säger att katt och marsvin går alldeles ypperligt att ha tillsammans. En förutsättning kan dock vara att man skaffar marsvinet först och sedan skaffar en kattunge som från början får vänja sig att leva med sitt ”syskon”.
Mitt marsvin Wille blev 7 år och har dessutom aldrig levt i en bur, utan i en hörna i köket och kunnat springa fritt som den vill, även om ingen varit hemma. (Tack och lov gjorde han sina behov i sin hörna). Katten Pontus har aldrig gjort något som tyder på att marsvinet skulle riskeras att skadas trots att det var en utekatt som jagade både sorkar och fåglar. Wille trängdes till och med vid Pontus matskål för att dela mat (hårda knaprisar) utan att irritera sin ”bror”. Det enda köttätande marsvin jag vet. Pontus gick dessutom ofta in till Willes lilla krypin för att slumra med sin vän. Så levde de tillsammans i 4 år tills Pontus tyvärr blev påkörd av en bil.(sorg i mattes hjärta).
Efter Pontus skaffade jag katten Eliz och de fungerade jättebra även det, så jag vet att det går bara katten vänjs redan som liten. Jag rekomenderar däremot till den som vill försöka ha dessa två arter tillsammans, att till en början ha NOGA uppsikt och stänga in marsvinet om ni inte är hemma. Lycka till.

Hej!
Förut hade jag en katt som hette Maja. När hon kom till våran familj hade vi redan haft vårt marsvin Putte i 2 år. Vi var lite osäkra om en katt & ett marsvin gick ihop. Men så var det så att Maja kröp ner genom buren och försökte få ut Putte ur hans lilla lila hus. Men när han inte kom ut så satte hon sig ovanpå buren och stack ner svansen och dinglade med den framför Putte. Och om vi har honom ute på golvet så kom hon alltid fram och slickade honom som om han var hennes unge. En gång när vi skulle åka till vårat land,så hade Maja mått illa så hon hade kräkts, och då fick hon krypa ner i Puttes bur och gosa med honom.

Kram
Challe

Jag har en skogkattskorsning och två marsvin. Det ena marsvinet (som har samma färg som katten, svart) är mycket intresserad av katten och vill gärna ”sutta” på kattens tassar. Det är INTE uppskattat, utan katten går gärna därifrån. När katten ligger helt avslappnad och sover kan jag lägga dit ett av marsvinen över magen på katten.
Marsvinet brukar gosa ner sig i den långa pälsen. Jättemysigt! Fast jag skulle aldrig lämna dem utan uppsikt. Marsvinen brukar ”köra race” i burarna så att kutterspånet sprutar. Då lägger sig katten gärna utanför buren och rullar sig i spånet. Sedan traskar han runt i hela huset och ”tappar” spån överallt! Det är inte uppskattat av min sambo, kan jag bara tala om!

Jag har tre katter och 4 marsvinsungar. Har haft marsvinen sedan jul och i början var katterna MYCKET nyfikna. De var och petade med tassarna i buren, särskilt min huskatthona Sweetie! :) Hon hoppade t.o.m upp på burens tak och balanserade på gallret, sedan så la hon sig där och lät tassen hänga så långt ner i buren som hon kunde. Men hon nådde inte marsvinen som tur var. Det gick sedan bättre och bättre.
Visst hände det att en katts tass kom in i buren och försökte jaga upp marsvinen men tids nog så avtog det. Nu är det mest intressant att dra ut hö ur buren och vara med när matte byter den. Samt när marsvinen är uppe i mitt knä för kamning etc (de är en långhårsras). De kan sitta och titta på de små liven i mitt knä och slicka sig om munnen :) Men jag skulle aldrig våga ha dem lösa hos katterna. Då skulle deras jaktinstinkt ta över helt, det vet jag.
Men vad jag har fått erfara är att det inte alls är omöjligt att ha katt och marsvin i samma lägenhet om man tänker på kattens naturliga jaktinstinkter, ser till att marsvinen har en bra bur och inte överdramatiserar att katten är lite nyfiken. Den får titta men inte skada eller skrämma marsvinen. Men man kan aldrig lita på katten så att man kan lämna marsvinen hos den. Det gäller nog i de flesta fall oavsett hut ointresserad den verkar vara av djuret i buren men det finns nog säkert något litet undantag här med…

Hej
Jag har tre katter och har som mest haft tre marsvin också.(Har ett hemma, då ett har dött och det andra bor hos mina föräldrar). De två största katterna är uppväxta med mitt äldsta marsvin och de låg alla tre och sov i marsvinsburen. Det fungerade utmärkt eftersom katterna var små och marsvinet vuxet.
Min yngsta katt, som jag hittat, vill gärna leka med marsvinet och tycker att höet i buren är spännande, marsvinet i sin tur är inte särskilt rädd av sig och tycker mest att det verkar kul. För säkerhets skull har jag dem dock under uppsikt när marsvinet springer ute. De två äldsta katterna nosar bara. Jag tycker att det fungerar bra, speciellt om de är uppväxta tillsammans, men visst skall man ha dem under uppsikt.

Har en äkta perserfröken som missförstått att hon är en perser. Hon tror hon är en bondkatt bara för att hon bor på landet, älskar att vara ute, och far runt i träden som en apa, gissa hur snygg hon är i pälsen på kvällen, mycket borsta och klippa är det. En favoritsysselsättning är dessutom att fånga möss, hon har blivit riktigt skicklig, men till saken. När hon väl är inne trivs hon med att ligga i lådan hos vårat marsvin. Efterson hon är uppvuxen med gamla Snuttan kommer hon inte på tanken att även hon är en råtta, ibland ligger hon på burkanten och puttar lite grann på henne men inte med klorna. Hon har dock aldrig gjort henne illa någongång.

Katt och kanin

Tjenare!! nu tänker jag berätt mina erfarenheter gällande att ha katt och kanin tillsammans… När jag köpte min dvärgvädurskanin hona Stuffifie hade vi redan haft vår Maine coon hane Caruso i ett halvår. Till en början var katten bara måttligt intresserad och kikade bara in i buren ibland (detta var när kaninburen var i mitt sovrum) Men när kaninen fick lov att flytta ner i källareb pga att pappa inte ville att jag skulle sova i samma rum som kaninen med risk för astma anfall…(finns i släkten) nåja åter till katten…katten blev då förtjust i kaninens öron som var perfekta att boxas på så han stack in tassen i buren och boxade till… ibland även med klorna ute till mattes förtret… =P så det finns ju små skråmor…katten vet att han ska vara försiktig med att ha klorna ute när matte är med men på natten eller när matte är i skolan Då är det ju ingen fara längre… Ute på köksgolvet brukar Stuffifie få springa när matte är med och självklart ska Caruso också vara med!!! jaga runt kaninen inte med klorna..matte är ju med…men kommer kaninen och vill nosa på katten vill katten inte vara med längre!!!

Så visst går det att ha dem i samma hus men ensamma ska de inte vara!!!! Linda

Hej!
Vi har alltid haft olika djur tillsammans och det har gått bra. Vår lilla vädurkanin Snurre (som tyvärr dog ifjol 29/7-99, nästan 9 år) fick en ny kompis 1997, genom att vi tog hand om en utslängd, mager katthona.
Snurre var ganska speciell eftersom han aldrig under sin levnad satt instängd i någon bur utan gick lös överallt och var absolut rumsren (gick i kattlåda). Till saken hör att katten har ett ganska lustigt utseende p.g.a. hennes teckning i ansiktet; hon liknar nämligen en uggla. Så valet av namn var ganska enkelt.
Första gången Snurre såg Ugglans stora ögon blev han jätterädd och stampade. Men det tog inte lång tid förrän dom blev bästa vänner. En vanlig ritual var att när Ugglan låg och sov så sprang Snurre genast fram till henne, sänkte huvudet och puffade på henne tills hon började slicka honom på huvudet och öronen, sedan kröp han nära hennes varma päls och somnade. Snurre njöt i fulla drag och ville aldrig att Ugglan skulle flytta på sig.
Nu har som sagt lille Snurre åkt till kaninernas himmet och Ugglan får nöja sig med Flattegossen Timon (hund) istället. Men det är en helt annan historia.

Hälsningar
Ann, Timon, Ugglan & Bonus (katt)

Hej
Vi har två katter, en hane och en hona, och en kaninhane. Vi bruka ha kaninen lös ibland så han får springa lite, då brukar han jaga våra katter, dom är lite rädd för han men annars går det bra och kaninen lyssnar när vi säjer åt han. Han förstår vad vi säger när vi säger sluta och katterna lyssnar ochså på oss. Katterna heter Misse och Missan och kaninen heter Snutte.

Hej då från evy.ljunglöf

Jag har en katt som heter Jojo. Vi har massor av kaniner och Jojo brukar vara i burarna när jag ger dom mat, men hon gör inget då hon bara busar lite men gör dom alldrig illa

Camilla

Jag hade en kanin som var mycket rädd för katter. Men en dag så släppte jag ut min kanin på golvet och jag visste inte att min killes katt var i köket. Efter ett tag undrade jag var han var någonstans och jag tittade under kökssoffan, gissa vilka som låg där…?? jo inte mindre än kaninen och katten. Katten tvättade honom mycket noggrant och han såg ut att njuta av det!!

Hej!
När min älsta dotter för några månader sedan fick en kanin undrade vi hur våra perserkatter skulle ta detta. ;em det gick över förväntan. Våran creme hona är nog den som blev mest lycklig när pippi kom till oss. Hon var vid detta tillfälle dräktig och tyckte att det där var en konstig katt. Som dessutom har fott en alldeles egen bur. Och dessutom måste vara inlåst. Därför lade hon sig bredvid buren för att hålla Pippi sälskap. Dom övriga katterna har inte brytt sig nämnvärt. Våran Svartsköldpadds hona trodde att det var en ny jätte kattlåda som matte hade köpt när buren kom in i huset.

Hejsan!
Jag har en liten berättelse om en katt och en kanin.
För något år sedan, när min dvärgvädurshane fortfarande levde, bodde jag hos mina föräldrar ett par månader i väntan på min nya lägenhet. Dom har en alldelles underbar liten Birmahona.
Först var jag rädd för att katten skulle göra kaninen illa, men inte…Hon blev livrädd för detta skuttande oväder som dessutom brummade när han skuttade runt! Kaninen i sin tur blev överlycklig varje gång han fick syn på katten och skuttade i full fräs efter katten som flydde för livet och hoppade till slut upp på en stol. Där låg hon och betraktade kaninen som förutom att invadera hennes hem dessutom hade fräckheten att sno hennes torrfoder!
Om katten för en gångs skull inte sprang hoppade kaninen runt henne och älskade att krypa under magen på henne! Det var ju så mysigt med all päls! Katten var iallafall glad när vi flyttade igen!

Jag har haft en kanin och med den har det inte alls varit några problem. Ibörjan så blev katterna nyfikna på nykomligen och de luktade och kände lite på honom. Kaninen var inte alls rädd för katterna, utan hoppade omkring, utan rädsla, men även han var nyfiken på katterna.
I sin nyfikenhet så försökte katterna ”slå” kaninen, med svaga tassviftningar, de ville få en reaktion från kaninen, men han brydde sig inte alls om katternas komiska försök till att stilla sin nyfikenhet. I flera år gick det bara bra med katterna och kaninen, men nu idag finns inte han längre, han gick bort pga hög ålder och även han är saknad för evigt:-(

För ca 6 år sedan fick min dotter en kanin och vi hade sedan innan en katt. Katten var flera år gammal och hade aldrig träffat en kanin förut, inte någon tamkanin i alla fall…
Denna kanin och min katt, Sudden, blev jättekompisar! De lekte tillsammans och hade jättekul ihop. De sprang runt runt på en stor matta, de höll sig på den eftersom kaninen halkade på golvet utanför mattan, så han sprang aldrig utanför den. Först skulle katten jaga kaninen runt runt hela mattan, varv efter varv. Sedan hann han ikapp kaninen, slog till hans hängöra, tvärvände och nu var det kaninen som jagade katten! Efter en stund så bytte de igen…! Så kunde de hålla på i evigheter. Båda fick rejäl motion och flåsade friskt efter leken! :-) Kaninen var en vädurskanin och hans hängande öron var perfekta att klappa till mitt i språnget. :-)

Camilla