FirstVet - Din veterinär på nätet

Första kattutställningen

-Jädrans, vi glömde p-pillerna! Tvärnit och u-sväng. Tillbaks till Norrköping igen. Så lät det i bilen när vi var på väg till vår första kattutställning någonsin. Vi skaffade vår första skogis -97. Men det tog oss hela 4 år innan vi fick ändan ur vagnen och gav oss in i utställarvärlden. Vårat stamnamn är S*Datolitos och vi föder upp norska skogkatter.

Det tog ett tag att köra ner till Vimmerby, men då körde vi fel två gånger också. Det vart en sightsing i Vimmerby City och en avstickare till Västervik. Min mamma var ett totalt nervvrak och var helt övertygad om att vi skulle missa veterinär-checken. Men vi hann med god marginal. Klockan halv åtta var vi på plats. Kön var inte så lång och solen sken. Perfekt. Det var ganska kul att stå där och lyssna på alla mer vana utställare medans dom språkade sins emellan. Om hur det gått för deras katter och vilka färger det var i den senaste kullen och så vidare. Alla verkade glada och det var en trevlig stämningen sådär på morgonkvisten.

Själva incheckningen gick lätt. Man tog ur katten ur buren och satte den på bordet. Veterinären lyfte, vände, klämde och kände på våra smått chockade katter. Men allt gick smärtfritt. Viktigt papper att ha med sig är vaccinations-intyget. Utan det kommer du inte in.

Vidare till incheckningsdisken. Där mötes vi av två hjälpsamma kvinnor som kollade av att vi var anmälda och att vi hade rätt antal katter med oss. Vi fick en lapp där det stod vilket bur-nummer vi hade och började knalla dit. Väl framme så började ett intressant äventyr. Att sätta upp burskynket. Det är ungefär som att slå upp ett tält, för någon som aldrig tältat. Om man gjort det några gånger så är det säkert enklare, men för oss tog det ett litet tag. Sakta men säkert så trädde buren fram i all sin prakt. Vi har valt mörkblått blank tyg. Väldigt elegant om jag får säga det själv.

När vi installerat katterna (som nyfiket nosade omkring). Så började den långa väntan. Våra två kissar skulle inte upp förrän senare på förmiddagen. Så nu hade vi några timmar fria. Vi passade på att äta medhavda mackor. Sen rätt som det va hände allt på en gång Det var dags för både vara katter samtidigt.

Bakom domarbordet så står ett antal burar uppställda med nummer på. Man sätter helt enkelt sin katt i buren med kattens nummer på. Eller så kan man ha den i knät och själv hålla upp den när domarn ska döma. Man gör som man behagar. Om det är första gången för katten så kan man hålla i den så att den blir lugn. Men jag satte Ramses (S*Ice Wood’s Exoduz) i buren. Han är en orädd liten kisse. Gick omkring i buren och nosade.

Assistenterna bär fram en katt i taget till domaren. Om du bär fram den själv, tänk på att ställa ner katten på bordet med bakdelen mot domaren. Katter blir ofta lite rädda om någon kommer framifrån och ska ta i dom. Sheba (S*Fyhrligans’s Detchytesse) som är 3 år och på sin första utställning skötte säg exemplariskt. Domarn sa att hon hade en feminint utseende och var väldigt harmonisk. Hon tog sitt första CAC!

För Ramses gick det också bra. Han tog sitt första excellent 1, och vart nominerad till BIS (Best In Show). Om en din katt blir nominerad till nåt så betyder det att han ska upp till domaren igen senare. De kan va om en kvart eller senare på eftermiddagen. Det beror på. Ramses fick tävla mot en tjejkatt som va jättefin och han vann inte. Men det gör inget. Att bara bli nominerad är ju kul. Det betyder ju att man inte är helt fel ute med hur en katt ska se ut.

Senare på dagen så får man gå till prisrummet och hämta bedömnings-sedeln . Så om du inte hörde allt den (ofta) mumlande domaren sa, så är det ingen fara. Det står på pappret. Fast med halv oläslig stil . Men det brukar gå att klura ut. I prisrummet hämtar man även ut en kokard om vann en sådan (kostar en liten slant).

Roligt var att Ramses fick bedömning ”excellent välpresenterad”. Med tanke på att vi inte gjort nåt särskilt med hans päls. Shamponerat några dagar innan utställningen, kammat, tagit bort smuts ur näsa, ögon,öron. Standard prylar alltså.

Sen börjar tristessen. Våra två kissar var klara till elva ungefär. Skillnaden med att ställa ut och bara vara besökare är att man inte bryr sig så väldigt mycket om dom andra 300 katterna som också ställs ut. Man har ganska mycket att styra med sina egna. Är du besökare så går man ju oftast omkring fem varv i lokalen och tittar, och lyssnar när domarna dömer.

Det var inte så många besökare. Men Ramses och Sheba gullade till sig något alldeles ovanligt. Så folk titt som tätt utropade ”åh, vilka söta katter”. Om du vill ha besökare till din bur så ta ut katten och sitt och gulla med den. Rena magneten! Då kommer folk fram och undrar vilken ras det är och vad dom kostar. Då kan man passa på att göra lite reklam för sin ras! Smart är det också att ha fixat visitkort eller liknande, som kan folk ta om dom är intresserade. Obs, rör ej andras katter utan ägarens tillåtelse.

Även om ens katter var klara tidigt så är dom tvungna att stanna på utställningsområdet till utställningen stänger. Detta för att besökare ska få valuta för sin pengar. Vi skulle vara med nästa dag också, så vi hade bokat ett rum på Hotell Ronja (som är vandrarhem också), där man får ha djur på rummet. Vi packade ner katterna i sina reseburar och begav oss till hotellet.

Nästa dag var det en helt ny utställning. Eftersom vi redan hade bur och katterna blivit veterinär-checkade föregående dag så behövde vi inte vara där förrän någon timma innan de startar. Dag två flöt på hur bra som helst. Vi hade trevliga burgrannar och fick många nya kontakter. Blev intresserad av Somali. Väldigt fina katter.

När det var dags för Sheba att inta domarbordet så fick vi reda på att hon tävlade i fel färg. Hon är inte grå utan grå/tigrererad. Ett solklart fall enligt domaren. Hon måste ha känt det på sig, för hon var helt oregerlig på bordet. Ville minsann inte stå där och bli klämd på. Jaha jaha, så CAC som hon vann igår är ogiltigt lika så det hon skulle tagit idag. Typiskt! Bara att skicka in omregistrerings-papprerna till Sverak. Hon har bytt färg tre gånger nu gumman!

Ramses var kalaspigg och tog nästan hela vipan för domaren. Vifta med den framför nosen sådär. Han tog sitt andra ex 1. Och på bedömningssedeln stod det ”en alert liten kille!”. Han nominerade sig en än gång, nu till BIV. Men kom två igen. Ramses, den eviga tvåan? Nä, han är ung och har åren framför sig. Det fixar sig nog!

Det var inte alls lika många katter den här dagen så fram åt fyra-fem så var det dags för panelen. Det är ditt dom bästa katterna kommer. Domarnas absoluta favoriter och så vidare. Är det nåt man inte vill missa så är det det här. Det gick väldigt bra för våran burgranne (S*Myselisas). Deras katter kammade hem pris efter pris. Många kanske tror att det är mycket konkurrens och ”sköt dig själv”. Men om så är fallet så märkte vi absolut inget av det. Det var en tjej som aldrig hade ställt ut förut och hennes katt kom jättelångt. Så hon frågade en annan utställare, som hade lite mer vana, om han kunde hjälpa henne med pälsvården. Och det gjorde han så gärna, fastän deras katter skulle upp mot varann!

När allt var slut så packade vi ihop våra saker satte oss i vår lilla Opel och puttrade hem. Femton mil till Norrköping. Trots allt väntande, borstning, bilåkande och färgbyten…så är det helt klart värt det! Nästa gång blir det i Örebro (12 Augusti). På den utställning är det bara Norska Skogkatter. Rasen som vi, S*Datolitos, brinner för.

Denise & Maja Jauhiainen
S*Datolitos