‹ Från inne- till utekatt

Sambo vill göra dem till utekatter, inte jag!

Hejsan.
Jag heter Fredrik van Lienden och tillsammans med min sambo, Linda, har jag nöjet att ha två kattpojkar boende hemma hos oss.
Den äldsta katten, Garfunkel, är rätt så skygg, i alla fall mot främlingar. Mot oss är han sällskaplig, men på sina egna villkor. Han gillar att ligga för sej själv i transportburen (!). Han har även en viss aversion gentemot köksmattan, den ska helst rullas ihop i något hörn!
Den andra killen, Simon, är väldigt social och måste ha uppmärksamhet, speciellt om Linda och jag kramas. Annars är han en väldigt snäll och tolerant liten krabat som tycker om alla, bara de ger honom uppmärksamhet.
Vi bor i en trea så de har ganska mycket utrymme att leva rövare på. Men nu är det så att Linda skulle vilja ”lära upp” dem till utekatter. Själv är jag mycket tveksam till det. Nog för att vi bor ganska bra i Katrineholm, men jag känner flera katter som, tyvärr blivit misshandlade av fulla ungdomar och t.ex. fått svansen avsliten! Jag tycker inte heller att en stad är rätt miljö för ett par katter!
Vi har prövat att släppa ut dem på balkongen och Garfunkel tyckte att det var lite läskigt i början, men efter att han hade luktat på allt nytt kom han fram till att det var väldigt trevligt att ligga i solen och mysa. Simon å andra sidan är lite vildare av sej och hoppade snart upp på balkongräcket, vi bor som tur är på bottenvåningen, men lite orolig blir man. Han är inte en smidig katt!
Nu undrar jag lite över hur du tycker att jag ska göra, jag tycker synd om dem när de inte får vara ute. Å andra sidan är ingen av dem utekatter från början. De får mycket uppmärksamhet och omtanke av oss, de är nästan aldrig ensamma hemma och det är minst en av oss hemma och de har varandra. Tack på förhand!

MVH
Fredrik van Lienden

Hejsan Fredrik!
Först och främst, tack för ett trevligt och utförligt mail :-)
Rent spontant blir mitt svar så här:
Låt gärna katterna få fortsätta vara inne, kanske med möjligheten att få vara på balkongen varje dag? Kan ni kanske näta in den, så att katterna inte råkar trilla över, det är inte så dyrt och ganska lätt att göra själv. Tips kan ni få flera stycken på nätet, eller om ni mailar igen…
Det finns ju även selar och koppel till katter, det går ganska lätt att lära dom gå i sele. Kanske inte nåt för er Garfunkel, men för Simon ? (Det märks vilka ni haft som förebild vid namngivandet)
Garfunkel verkar vara en katt som vet vad han vill, och gör allt i sin egen takt. Har själv haft en sån hona – hon förgyllde mycket av min vardag – även om hon av de flesta betraktades som skygg…. Han känner sej nog tryggast i sin lilla ”grotta” – dvs. transportburen – så låt honom få ha den ifred.
Simon har jag också en kopia av, min heter Otto, och han springer efter både mig och barnen och talar högljutt om att han ska bli kelad med – NU! :-) Visst är katter ett underbart djur att bli ägd av som människa, och härligt sällskap är de…
Så – jag håller med dej Fredrik – undvik Katrineholms gator, och låt de få känna på friheten i koppel och på balkong i stället :-)

Mvh
Susanne