‹ Ensamhet

Hur länge ska vi isolera mamman och ungarna från pappan?

Hej!
Vi har ett stort problem! Våra katter har fått ungar. De är nu en vecka gamla. De förlöstes med kejsarsnitt eftersom de var så stora. Allt har gått bra med ungarna och mamman. Vi har dem inne i ett sovrum där de får lugn och ro. Mamman har emellanåt blivit utsläppt och då varit med oss en stund (hon kallar på oss när hon vill ut) men hon vill snabbt in igen till sina ungar. Hon är en väldigt bra mamma för att vara så ung.
Igår kväll hörde vi ett fasligt pipande från rummet. Då försökte mamman flytta ut ungarna från rummet men hon klarade inte att flytta på pojken, han var för tung! Vi lade in ungarna i korgen igen. Efter att ha sökt en stund på Svenska katters sidor förstod vi att hon kanske tyckte att det var för ”orent” i korgen. Vi bytte filtar och handdukar i korgen och sedan lät hon ungarna vara kvar i den. Hoppas att det dröjer tills hon försöker ta ut ungarna igen. Problemet vi har är att pappan verkar så aggressiv mot ungarna. Vi har försökt att presentera ungarna för honom ett par gånger men han bara fräser och morrar mot dem. Han verkar nästan rädd för dem. Vi tror att han skadar dem om han skulle bli själv med dem. Mamman skyddar inte dem , tycker vi. Visserligen kommer hon rusande och lägger sig hos dem när han är i närheten men hon fräser inte mot honom. Frågan är nu; hur länge ska vi isolera mamman och ungarna från pappan, och hur ska vi gå till väga?

Mvh
Mona

Hej!
Ta det lugnt, allt verkar normalt ! Det är helt rätt att man ska hålla rent i bolådan. Om man har en hona som har tendens att flytta kattungarna (alla gör det inte) så kan det vara bra att byta i lådan varannan eller var tredje dag. Det är också viktigt att det är mörkt och mysigt i lådan. Ögonen måste skyddas från ljus då de är mycket känsliga. Det här vet mamman instinktivt vilket också kan vara en orsak till att hon flyttar kattungarna. Se till att hon får en bolåda med tak eller skjut in korgen under ett bord och gör det mörkt och mysigt så ska ni se att kattmamman kommer att trivas med sin nya anläggning och låta bebbarna ligga kvar.
När det gäller pappan reagerar han helt normalt. Han tycker att kattungarna luktar jätteäckligt och kan inte förstå vad det är. Dessutom rör det där ”äckliga” på sig och då är det otäckt… Hänger ni med??? Visst är han rädd! Tvinga honom inte dit, han kommer gång på gång att själv gå dit och sticka in huvudet och spotta och fräsa varje gång, men så småningom så övervinner han rädslan. Oftast löser sig detta när de börjar gå ut från bolådan men ni ska inte bli förvånade om kattungarna kanske hinner bli både sju, 8 till nio veckor innan han vågar ta ordentlig kontakt. Mamman finner ingen anledning att skydda kattungarna från den där ”snyggingen” som cirkulerar kring lådan. Hon märker direkt om han är fientligt inställd och kommer i så fall att försvara sina ungar. Lita på honans instinkter.
Ni behöver inte alls isolera mamman och pappan från varandra. Däremot bör ni tänka på om hon inte blev kastrerad när hon snittades då det finns honor som börjar löpa omedelbart efter förlossning, det mest vanliga är att honan börjar löpa när kattungarna är ca. sex veckor och att det finns stor risk till att hon blir dräktig igen vilket inte är så lämpligt med tanke på hennes ringa ålder. Ge henne p-piller så behöver ni inte oroa er för att hon ”ställer till det” så nära inpå denna kull. Enligt Er beskrivning är det tämligen osannolikt att han kommer att skada ungarna. När det gäller hanar som skadat/dödat kattungar är det på grund av att hanen vill ha bort kattungarna så att honan kan börja löpa så fort som möjligt. Genom detta så år hanen möjlighet att ”sprida sin säd”. Detta är mycket mycket ovanligt när det gäller våra tamkatter, men det händer. Lycka till!

Ellinor