‹ Avlivning

Gjorde jag rätt då jag lät avliva min katt?

Hej!

Förra veckan fick jag göra det hemskaste och sorgligaste en djurägare oftast måste göra till slut: gå till veterinären och låta djuret somna in. Min Kisse var 18 år och jag har haft henne sen jag var fem år, så jag vet inte hur jag ska kunna sluta vara ledsen. Jag har några frågor dock:

1. Det senaste året var Kisse dålig på att hoppa så jag ställde ut pallar och sånt överallt så att hon ändå skulle kunna ta sig upp dit hon ville, men sista månaden blev hon väldigt dålig på att gå också. Sista året började hon dricka mera och kissade också mera, men det luktade inte konstigt. Hon hade sina dåliga dagar och sina bra dagar. Hon började även höra dåligt och fick någon typ av starr i ett öga. Sista månaderna så tyckte jag att hon hade sina sämre dagar allt oftare och hon blev även sämre på att äta, men hon magrade inte. Så en dag förra veckan ville hon varken äta eller dricka och hon låg bara ner och kunde knappt byta liggställning själv. Jag matade henne med välling ur en spruta (utan kanyl) och väntade till nästa dag, men då var hon ännu sämre så jag åkte till veterinären och tyckte att jag skulle låta henne somna in. Jag undrar ändå: Gjorde jag rätt? Eller kanske det är så att jag gjorde det för sent? Hon var ju glad och pigg och mysig det sista året även fast hon inte kunde hoppa och springa.

2. Hos veterinären fick hon en spruta som skulle innehålla nåt sömnmedel och sedan när katten somnat skulle ett annat ämne börja verka så att kattens organ slutade fungera. Kan jag vara säker på att kisse inte plågades? Och kan jag vara säker på att när jag till slut lämnade henne att hon då inte vaknade upp? Det kanske är en fånig fråga, men jag älskade henne så mycket och det gör så ont i mig att tänka på henne när jag satt där och höll om henne medans hon dog. 3. Jag tror att hon förstod att hon skulle dö när jag åkte in med henne, men hon var så lugn. Hon har alltid skrikit och hållit låda när hon har åkt bil, men nu brydde hon sig knappt. Hon brydde sig inte heller om att hon kom in till veterinären. Tror ni att hon kanske visste att slutet var nära eller att hon ville dö för att hon var så dålig? Jag är jättetacksam för svar. Det är så jobbigt och jag har ingen att prata med som förstår hur hemskt det är när ens älskade katt går bort!

Mvh
Annika

Hej Annika

Jag förstår hur ledsen du är men du gjorde ett helt rätt beslut. Att veta när det är dags är inte lätt, men är katten så gammal som i ditt fall och dessutom börjar sluta äta och dricka då visar dom att nu är det dags. Vi måste ändå släppa dom och låta dom gå. Varken djur eller människor lever för evigt.

Jag tror att din katt var tacksam för att du lät den somna in därav det lugnet du skriver om att den hade när du åkte in. Med en avlivning så sätts alla organ ur drift och katten lider definitivt inte, det blir som en djup sövning som den inte vaknar upp ur. Så du behöver inte oroa dig alls för den biten. Veterinären lyssnar dessutom alltid på hjärtat och ger allt en tid för att ägare och djur ska få den tid ihop som dom behöver.

Det finns ingen risk att en katt vaknar upp ur detta eftersom man ger i princip en överdos och väldigt stark koncentration som inget djur i världen skulle kunna klara. Att låta sitt djur gå är alltid en smärtsam erfarenhet, men enligt min erfarenhet med att prata med väldigt sjuka djur, så är det ibland så att dom stannar här för ägarens skull och när ägaren är redo att släppa, så går det väldigt fort. Jag har aldrig hört ett djur förmedla dödsångest, det finns nog bara bland oss. Med slaktdjur och andra så handlar det mer om stress och ovisshet, panik över vad som ska hända, inte dödsbegreppet i sig.

Det man kan tänka på så här i efterhand är att du har gett din katt ett väldigt bra liv och många fina år ni har haft ihop. Försök fokusera på det och även att va tacksam över alla fina stunder ni har haft ihop och att din katt säkerligen inte vill att du sörjer i all evighet utan att sörja ett djurs frånfälle är naturligt, eftersom katten själv inte längre lider utan har det väldigt bra.
Jag kan berätta för dig också att en gång med en väldigt dödssjuk katt fick jag för första gången se katthimlen och hur den ser ut. Jag kan lova dig att om jag skulle vara katt skulle jag nog längta dit eftersom det lugn och den frid som fanns där var nog det vackraste jag någonsin sett. Så tillåt dig att sörja och gråta hur mycket du vill, det är viktigt. Men släpp det sedan, alla minnen finns kvar ändå uppe i sinnet och din katt skulle nog från andra sidan känna sig väldigt ledsen över att du inte går vidare. Det är naturligt att äldre djur dör, ibland går djur bort väldigt tidigt och när det som i ditt fall blir vid 18 års ålder tycker jag att man nog får vara verkligen tacksam över att ni fick så många år tillsammans. Ha det riktigt bra och hoppas det känns lite bättre.

Annalena Nyström