‹ Inför resan

Försök eventuellt att vänja dem vid en rastgård!

Våran katt Misan blev lämnad av sin fd. ägare när hon var c:a 2 år. Vi hittade henne jamande, rysligt mager och rädd utanför grannens nerbrunna hus.Vi närmade oss henne mycket försiktigt med en tallrik mat som vi ställde ner och fick sedan backa för att hon skulle gå fram och äta. Det tog drygt en och en halv månad innan hon vågade gå upp för våran trappa och in på altanen.
Hösten kom så jag hade byggt ett litet hus för att sova i och brevid ett mathus. Detta var vårat då sommarställe som skulle byggas till permanent. Vi flyttade ut mer och mer för Misans skull. Hon kom in så småningom men hon såg alltid till att utvägen var fri. Vi köpte alltså en kattlucka till så hon kunde komma in i huset även fast vi inte var där. När vi var där sov hon hos oss.
Hon började att lägga ut mer en normalt så vi förstod att hon väntade smått. Jag bäddade på fler ställen och vi hoppades att ungarna skulle hon föda inne hos oss. Och till våran lycka, tre små födde hon i en banankartong vid fotändan av våran bädd på en mjuk babyfilt. De små växte snabbt när de började kravla sig över kanten då började också Misan att bära in möss, råttor, fåglar och sorkar. Det sista var en harunge. De flesta var döda. Det var ingen brist på mat till någon av dem. Vad skulle vi göra för att få slut på detta. Kanske när ungarna började springa ute.
När de var 9 veckor tog jag dem i band ut. De följde Misan ner till träsket ett av de otäckaste platser som min tidigare katt också fick ett ordentligt sår. Vi ville alltså inte släppa dem ännu. Misan fortsatte bära in råttor. Tills slut stängde vi innersta luckan och öppnade bara när hon inte hade något med sig. Men detta tog på krafterna, hela våran semester sopade vi upp råttor.
Vi har en lägenhet i stan också skulle vi kanske kunna bryta modersinstinkten och ta kattungarna till stan två veckor. Vi gör nu ett försök med det till nästa semester. Missan mår fint med Husse omkring sig på landet tar in någon sork ibland med det börjar tunnas ur. Snart är det dags för nästa semester och då ska misungarna Smulan och Zorro, då 3 månader, följa med ut?.
Vad kan man göra om detta fortsätter? För vi vågar inte släppa dem riktigt ännu. Tacksam för svar

Eva

Hejsan Ewa!
Vad duktiga ni har varit! Blir så glad när jag hör talas om att någon har tagit hand om katter, som annars hade fått klara sej helt själva.
Ja – angående hur ni ska göra med semestern… En knepig fråga. Själv hade jag nog gjort en rastgård eller liknande, så kattungarna hade fått bekanta sej med den inhägnade delen först, sen vartefter de blir större, så hade de fått följa med ut i trädgården. Fast jag hoppas att ni inte delar på mamma och barn än, och bara tar barnen med till stan, för då kan det hända att mammakatt blir lite avundsjuk/sur….
Ja – jag vet som sagt inte vad mer jag ska skriva, det är en alldeles speciell situation. Hoppas nu att allt går bra, och att ni slipper oroa er alltför mycket om katterna. Det har ju gått så bra hittills, så det är bara att hoppas på att det kommer att fortsätta gå bra. Lycka till!

Mvh
Susanne Wahlborg