FirstVet - Din veterinär på nätet

Eines Sommarberättelse

En helt fantastisk semestervecka ,med SOL, havsbad, underbar mat, fniss och fina huskatter blev min största behållning av sommaren 1998. Vi var fyra väninnor i våra absolut bästa år, som åkte tillsammans till Grekland för att få lite skön avkoppling.

Lustigt nog är två av dem medlemmar i UK och jag själv blev det vid årsskiftet. Det räckte inte att vara bara stödmedlem längre.

Maud Larsson och Inga-Britt Jakobsson , jag och en fjärde tjej delade en stor härlig lägenhet i en villa med tillhörande trädgård. Den trädgården visade sig dölja en del små hemligheter. Förutom många vackra växter av olika sorter, fanns där en sköldpadda(riktig) i en liten inhägnad, små och mindre små ödlor i varierande färger och till vår förtjusning några livs levande katter.

Att vi alla mer eller mindre led av abstinens efter våra egna katter därhemmaframstod med klar tydlighet när Maud började leta ibland buskarna och med bästa

lockrösten ropa ”missarna, kom” och jag instämmer med ”tåm då, pissepatten” som jag alltid säger hemma. Detta letande och lockande framkallade inte bara småleenden från husfolket utan även någon katt som kom och fick sig en klapp. Det var ju det som var meningen med alltihop. Missarna verkade att gilla uppståndelsen när vi fick gosa med någon av dem.

”Nu ska ni se att vi snart får besök” sa Maud segervisst.

Om jag minns rätt hade hon redan i detta skede en burk sardiner på lut.
Så en morgon kom våra efterlängtade gäster!

Den vackraste svarte hankatten på hela Korfu stod utanför köksdörren när jag öppnade den. Han var högbent och mycket slank, utan att vara mager.Den kolsvarta pälsen var blank och hans gröna ögon lyste som ädelstenar när han bevärdigade mig med ett ögonkast. Ett steg bakom kom Mauds favorit.Det var en blåköldpadd och vit liten hona som visade tecken på dräktighet.

Lyckligt rusade vi runt och letade efter något smakligt att bjuda våra gäster på,oroliga för att de inte skulle känna sig välkommna.

Det vackra paret inträdde lite försynt i köket.Efter någon dag kunde de rent av tänka sig att gå runt litegrand i vardagsrummet också medan vi höll andan för att inte skrämma iväg dem.Den dräktiga prinsgemålen lade sig på en av stolarna och somnade.Den svarte prinsen kollade att alla reträttvägar var öppna och vilade sedan en stund på golvet ute på vår stora balkong.Han kunde vara lugn.Alla fönster och balkongdörrar stod öppna,som alltid.Kanhända planerade han en liten kupp! På natten vaknade Maud av att det skrapade och lät utifrån köket. När hon gick upp för att skrämma iväg de inbrottstjuvar som hon var övertygad om stod i begepp att stjäla vår whisky,som var det enda av värde i köket, fann hon min ädle prins i färd med att förse sig ur kattmatsburken.Vad han nu kunde hitta där? Den var ju redan tom!

En annan morgon hade ryktet spridits att trevliga katter får mat av katt-tanterna,så ytterligare en liten dam ur prinsens harem dök upp.När Maud serverade kattmat på fat, blev dock första hustrun, dvs blåsköldpaddan, svartsjuk och förtörnad .När den nya lilla honan blev för hemtam åkte hon på en rak höger av den timida prinsgemålen.

Minns jag rätt kom hon inte till måltiderna i fortsättningen. Den andra alltså.

En annan kattepisod utspelade sig vid en brygga nära ”vårt”badställe.

En kvinna stod i en bit ute i vattnet och tvättade något.
Sedan satte hon detta något på ett av trappstegen till bryggan. Då såg vi att det var en liten kattunge! Efter ett tag tog kvinnan kattungen i ett beskyddande grepp och sprang iväg i full fart.Så kom hon tillbaka med katten igen och jag började fundera på om allt stod riktigt rätt till med damen. För ut i vattnet igen for hon ,samma tvättprocedur och så iväg i full fart. Allt fick åtminstone en delförklaring när jag såg nämnda energiska kvinna på väg ifrån soptunnan. Efter henne kommer TVÅ små kattungar! Båda ungarna hade fått bada i havet med matte! De små ungarna var mycket lika Cornish Rexkatter i typen.

Det var en kroppstyp som nästan alla huskatterna hade där. Om jag hade haft möjlighet att ta den svarte prinsen med mig hade jag gjort det! Vilken fin hane till utparning i CRX-aveln! Det sägs att semesterförälskelser är en dagslända och inget annat.
Det spelar egentligen ingen roll hur det förhåller sig med den saken. Jag glömmer honom inte, min svarte prins med sitt otroliga vänliga temperament och gnistrade gröna ögon.

Hoppas de fick en fin kull,han och hans lilla hustru.

Eine Palm.

P.S. Inga-Britt som är en lugn och samlad person med massor av humor,fick vid ett tillfälle frågan om hon tyckte vi var tossiga med alla våra infall.Hon svarade med skratt i rösten”Nä,jag visste ju hur ni är”För naturligtvis har jag inte berättat allt annat roligt vi gjorde.Det skulle handla mest om huskatter! Tack för mig.D.S.