FirstVet - Din veterinär på nätet

Den fjärde juli – En stor dag här i USA!

Inskickat från Sven och Chris från Minnesota, USA med fem katter, Frida, Fridelius, Fritjof, Fritz och Fridolf, samt en dalmatinertik, Francesca.

Ungefär fyra gånger i månaden skriver Sven ett kåseri på svenska som går ut till medlemmarna i en svenskamerikansk språkgrupp. Den här veckan skrev han om en av sina katter, Fritjof.
Mer om Fritjof »

Idag när jag sätter mig ner vid datorn är det den fjärde juli. Då flaggas det överallt här, man har fester och parader, och på kvällen är det fyrverkerier på många platser. Ja, det är en stor dag här i USA. Men jag tror inte att ni kan gissa anledningen. De flesta av er tror att det är för att det är USA’s nationaldag i dag. Men se då har ni fel! Allt ståhej här är för att fira vår mellankatts födelsedag. Så det så!
Fritjof, den tredje i raden av våra fem katter, dök plötsligt upp på vår altan en mycket kall vintermorgon för sex år sedan. Det var närmare bestämt den fjärde januari. Han var lortig, pälsen var tovig och han såg allmänt eländig ut. Det händer emellanåt att katter kommer förbi vårt hus, lurar runt de många fågelmatarna och sen vandrar vidare. Den här katten stannade dock vid vårt hus hela dagen. Han åt av fågelmaten som fallit från fågelborden och såg allmänt trött och frusen ut. Min fru, Chris, satte ut en vattenskål åt honom och han drack innan det frös.
fritjof_usaChris ringde runt till den lokala veterinärklininken och lokaltidningen bland annat, för att höra efter om någon saknade en katt, men helt utan resultat. Eftersom vi redan hade två katter inne ville vi inte ta in den nye i huset eftersom vi inte visste om han hade ohyra eller sjukdomar.
Han var kvar på kvällen och det skulle bli en kall natt, det hade varit runt 20 gradet kallt på dagen. Igen kontaktade vi veterinären och kollade om katten skulle klara en natt till ute. Han sade att katten nog skulle göra det eftersom han tycktes vara van vid det. Jag tillverkade dock en liten koja, som jag isolerade och så lade vi in gamla tygstycken i den. Där kröp katten in när det blev kväll. Han hade tydligen redan adopterat oss och bestämt sig för att bli våran tredje katt.
Nästa morgon fick han mat, riktig kattmat och vatten igen och så åkte jag till jobbet.

När jag kom hem på kvällen gick Chris ute på gården och skottade snö och bakom henne vandrade katten. När jag steg ur bilen var det första min fru sade till mig: ”Han heter Fritjof.” Då visste jag att katten var hos oss för att stanna. Det hade snöat hela dagen och varje gång Chris
hade varit ute för att skotta eller fylla på fågelmatarna hade katten troget kommit ut ur sin koja på altanen och följt henne runt där hon gick.
Personligen tyckte jag nog att både Chris och Fritjof såg bättre ut än när jag hade lämnat dem på morgonen.
Vi tog alltså Fritjof till veterinären, som konstaterade att han var undernärd, hade ohyra och magsjuka, men i övrigt OK. Den första tiden var vi tvugna att ha honom avskiljd från de andra katterna. När vi sedan pressenterade honom för våra andra två katter, Frida och Fridelius, som redan ägde oss, hade de lite svårt att acceptera nykomlingen, men med våran hjälp som medlare och domare så kunde dom ganska snart börja leva tillsammans under samma tak.
Vid vårt första besök hos veterinären med Fritjof, konstaterade veterinären att Fritjof var ett och ett halvt år gammal. Eftesom det var den fjärde januari han hade knackat på vår dörr fastslog vi därmed hans födelsedag till den fjärde juli, och det är därför man firar så intensivt här just i dag! Själv ligger festföremålet behagligt på en fönsterhylla i katternas eget rum, den Felinska Salongen, dit katterna går när de vill vara i fred för folk och hund, och tittar ut på trafiken på den stora gatan
utanför vårt hus och njuter av livet. Ett liv som vi inte vet hur det blivit om han inte adopterat oss som sin familj.

Gratulerar på födelsdagen, Fritjof!
Med Svenska hälsningar Sven och Chris