FirstVet - Din veterinär på nätet

Bra saker att veta för en förstagångsutställare

Artikeln är publicerad i förkortad och korrigerad form i Våra Katter nr 2 och 3, 2003. Korrigering för Våra Katter gjord av Eva Porat. Denna version på nätet är korrigerad av Mathias Borg.

Prolog

Att ställa ut katt har varit en dröm för mig sedan jag var liten. När jag äntligen fick chansen så märkte jag vilken djungel det fanns av begrepp och saker man skulle hålla reda på. Jag hade svårt att hitta information och började skrapa ihop lite här och lite där. Det mesta jag hittade är skrivet av erfarna utställare som gärna utelämnar sådant som de tycker är självklart. Jag bestämde mig ganska snart för att göra en sammanställning av vad man bör veta som förstagångsutställare.

Allt jag kan har jag lärt mig genom att tjata på folk (t ex i djuraffärer), ringa till min kattklubb och prata sönder min uppfödare. Förutom detta har jag surfat runt som en galning och hittat lite olika sidor där det stod lite om ditten och datten. Här ska jag nu försöka sammanställa mina erfarenheter från min första utställning och allt jag har läst på nätet och i olika böcker. Detta är faktiskt ”enkelt” och – helt enkelt: ”kattutställning för dummisar”.

Vad är egentligen en kattutställning?

På SVERAK:s hemsida kan man läsa:

”En kattutställnings främsta syfte är att sprida kunskap och kännedom om god katthållning till utställningens besökare. Att också få en möjlighet att visa olika kattraser som finns i Sverige samt att även ge besökaren en möjlighet att prata med kattägare och uppfödare. En utställning ger också uppfödarna möjlighet att träffas och diskutera.”

För uppfödare är utställningar en nödvändighet för att säkra fortbeståndet av kattraser (leve mångfalden) som är hälsosamma både fysisk och psykiskt. Här får de bekräftelse på sitt arbete.

Utställningar är även till för kattutställarens ego, då besökare får gå runt bland burarna och beundra de bedårande små liven. En bonus är om det går bra för kissen, då kan man glänsa med kokarder (en knuten prisrosett) på buren. Kissarna själva brukar ta det hela med ganska stor ro, de ligger mest och sover. Vissa katter tycker inte om uppmärksamheten och de brukar ha en väldigt kort karriär. Om en katt dessutom skulle visa sig vara aggresiv så kan kattens karriär sluta med ”rött kort”. Det går till så att om en katt beter sig olämpligt (agresivt) så dömer domaren gult kort, det är en varning. Katten kan få två gula kort men vid den tredje varningen blir det ett rött kort som innebär livstidsavstängning från alla utställningar. Om katten som blivit avstängd inte är kastrerad får den ännu en chans efter kastrering. Då sätts varningarna till noll igen.

En kattutställning är ett tillfälle för människor att träffas där det gemensamma ämnet är katten. Utställningar är ett bra tillfälle för uppfödare att träffa andra uppfödare och köpare. För en blivande kattköpare är det ett bra tillfälle att få träffa folk som har stor kännedom om olika raser. Där kan man se olika raser och få information om rasspecifika egenskaper. På de flesta utställningarna brukar det finnas montrar där djurtillbehör säljs och här kan man göra vissa fynd om man har tur.

 

judging_at_Crystal_Palace10 weir

Här är han, mannen med idén Mr Harrison Weir som kom på idén då han funderade på alla katter som fanns i London. De första utställningarna hade man inte alltid katterna i bur utan de fick gå omkring i fina sidenband och bli bedömda. Bilder från Wainsworld och The book of the cat.

Den första kattutställningen hölls i England redan år 1598. Denna hölls på en vanlig marknad och katterna var instängda i burar. Man tror att det inte var någon skönhetstävling, utan man bedömde katterna utefter hur bra katten var som jägare. Den första officiella och väl dokumenterade utställningen hölls i England, torsdagen den 13 Juli år 1871. Idén till kattutställningen fick en man som hette Harrison Weir. Weir kom på många av de regler som man fortfarande följer på kattutställningar världen över, som t ex bedömningspoängens fördelning. Den första utställningen var väldigt populär och hölls på Crystal Palace där ca 160 katter var anmälda. Populariteten med kattutställningar höll i sig och de blev större och seriösare. Drottning Victoria som själv ägde två blå Perser tyckte att kattutställningar var en fräck idé och gav därför sitt stöd.

Som besökare på en utställning kan man spatsera omkring och kika på olika kattraser eller titta på bedömningarna som görs vid speciella domarbord. Det är en trevlig upplevelse och man blir kär hundra gånger om för varje burrad man går förbi. Om man är mindre kattfanatisk än genomsnittspersonen på en kattutställning så kan det vara kul bara att titta på alla olika människor som ställer ut. Jag kan nog inte beskriva det, det måste helt enkelt upplevas. Härlig stämning och mycket att se på. Det brukar inte kosta speciellt mycket (en femtiolapp eller så) och det finns bara en sak man inte får göra. KLAPPA EJ KATTERNA. Det är på grund av smittorisken man vill ha det så. T ex ringorm (en svampinfektion) smittas endast genom lite klapp och är en plåga att bli av med. Ringorm är ett bra exempel för det smittar faktiskt inte bara katter…

Kattklubbar och organisationer

Olika organisationer har bildats runt om i världen för att bland annat arbeta för kattens bästa och bestämma standardarder för uppfödare t ex hålla stambokföring. I Sverige finns ett riksorgan som heter SVERAK (Sveriges Kattklubbars Riksförbund). SVERAK tillhör i sin tur det övergripande Europaorganet FIFE. För utställningar i Sverige följer man de regler som SVERAK och FIFE har satt upp. De flesta kattklubbar som finns i Sverige är anslutna till SVERAK. Hur allt detta hänger ihop är inte så viktigt att veta.

Däremot är det viktigt att veta att; man måste vara medlem i någon kattklubb som är ansluten till SVERAK för att få ställa ut. Är man inte medlem i en kattklubb så får man inte ställa ut. Det finns massor av kattklubbar runt om i Sverige, på SVERAK:s hemsida så finns länkar till de flesta. Förutom dessa klubbar så finns det independent klubbar, d v s klubbar som inte är anslutna till SVERAK. Här kan man gå med om man har en katt med en annorlunda och inte godkänd färg eller en ras som inte är godkänd av SVERAK och FIFE ännu, för dessa klubbar brukar vara först med att erkänna nya varianter och raser. Eller så tycker man helt enkelt att det är trevligare med dessa klubbar…

Att gå med i en klubb har alltså sina fördelar. Klubbarna brukar ha en medlemstidning där det skrivs om kattrelaterade ämnen. Man får en chans att träffa människor med liknande intresse samt att klubbarna kan arrangera kurser eller andra intressanta informationsmöten. Ibland kan klubbar arrangera så kallade propagandautställningar. Dessa utställningar är inte så stora, dessutom brukar det vara lite roligare tävlingsklasser (t ex fräckaste, sötaste, lika som bär osv). Propagandautställningar är ett bra sätt att få kontakt med allmänheten och öka dess kunskaper om katten. Medlemskap i en kattklubb kan ge andra bra förmåner som olika rabatter. T ex om man är medlem i en klubb och har försäkring hos AGRIA så får man rabatt på försäkringspremien. Kolla med din klubb vad de har för olika avtal och erbjudanden.

Kattens egenskaper

Katten är först och främst en gosig familjemedlem som skall leva hos sin familj i över ett decennium (nästan två) om det vill väl. Därför kanske det låter dumt att köpa en katt till utställning, men när det gäller vissa raser så är det redan vid planeringen av kattköpet som man måste bestämma sig för vad man ska ha för katt. Huskatten är ett exempel på katt som får se ut hur den vill, men när det gäller t ex Helig Birma så finns det vissa detaljer som måste stämma. Har man tur så kommer man på lite senare att man vill pröva på det där med utställning och katten råkar då vara perfekt. Har man mindre tur kan man faktiskt ställa ut ändå, det är ju bara på kul i alla fall…

För att hitta min drömkisse så började jag och min sambo diskutera olika raser och vilka vi tyckte verkade mest sympatiska både till utseende och till sättet. Alla kattraser har olika egenskaper som är rastypiska. Vi fastnade för rasen Helig Birma och började titta på olika färger som den rasen kunde ha. Information hittade jag för det mesta på Internet. I samma veva upptäckte jag att rasen behövde uppfylla vissa egenskaper för att vara lovande till utställning. Dessa egenskaper kunde vara svåra att få tag på samt att jag började höra ett ryckte om att uppfödare behöll de bästa ungarna. Nu vet jag bättre, det går inte riktigt till på det sättet, men det tog ett tag innan jag fick tag på en uppfödare som inte hade bortlovade kattungar. Om det hade visat sig att kattungen inte var lovande så hade vi nog köpt henne ändå, men idag är jag ganska glad för att hon hade de rätta egenskaperna. Kattutställning är kul och jag är glad för att jag har fått chansen att vara utställare.

Har man tur och har en lovande katt men som senare visar sig inte tycka om det där med utställningar så bör man inte ställa ut katten. Det är egentligen mest nervöst för utställaren, men kissar som tycker det är jobbigt bör man lämna hemma. Tänk på alla främmande ljud och dofter som det kan vara på en utställning samt en massa folk som vrider och vänder på en. Usch vad jobbigt! Dock finns det katter som stormtrivs i dessa situationer. På min första utställning var det en söt kastrat som knorrade och vred sig av lycka när domaren skulle bedöma. Gissa om domaren blev charmad.

Anmälning till utställning

För att få ställa ut sin katt måste man först och främst se till att man går med i (eller om man redan är med i) en kattklubb. Det finns två varianter i Sverige, där den ena är så kallade independentklubbar och de andra är SVERAK-anslutna. Det viktiga är att välja vist då det finns vissa regler för att få ställa ut på olika klubbars utställningar. Om man är med i en independentklubb så kan man få dispens genom att lösa så kallad ”utställningslicens” för ca 250 per år. Då kan man ställa ut sin kisse på SVERAK-anslutna klubbars utställningar. Tvärt om brukar inte vara ett problem.

När man har blivit medlem i en kattklubb kan man börja planera mer seriöst. Det första man bör göra är att prata med de på sin klubb, kanske har de kurser som kan vara roliga att delta i. Det är bra om man får prata med folk som har erfarenhet, tala om för klubben att man är ny och vill ha all hjälp man kan få.

Inbjudningar till kattutställningar kan man få av sin klubb eller hitta på nätet. SVERAK:s hemsida har bra länkar. Titta på dem och bestäm dig sedan vad som kan passa dig bäst. Här gäller det att inte vara blyg utan ta tag i luren, ring och prata med kontaktpersonen på sin klubb, de kan guida rätt i utställningsdjungeln.

Nästa steg är att skicka in en anmälan. Det första man bör komma ihåg här är att skicka anmälan till sin egen klubb. Det kanske låter konstigt att inte skicka till klubben som arrangerar utställningen, men det är så det går till i utställarvärlden. Man fyller i anmälningen och om det är svårt att förstå så kan man fråga sin klubbs utställningssekreterare, eller kanske uppfödaren har erfarenhet och kan hjälpa till. Sedan skickar man den till sin klubb och då specifikt till utställningssekreteraren som kollar att allt är rätt i fyllt och sammanställer anmälan innan den skickas vidare till den arrangerande klubben.

Anmälningar till utställningar ser ut på samma sätt och dessa kan man få av sin klubb eller ladda hem från SVERAKS hemsida. Vissa djuraffärer kan ha anmälningar om man frågar. Det är väldigt bra att få hjälp med den första anmälningen av någon som är van. Ta sedan en kopia på den och spara, så har man en mall till nästa gång.

En anmälningsavgift måste betalas till klubben som har utställningen (inte sin egen klubb denna gång). Denna bör man betala så fort som möjligt då det är utefter inbetald avgift som klubbarna ställer folk på kö. Var MYCKET NOGA med att fylla i uppgifter på inbetalningskortet så att klubben som har utställningen kan matcha uppgifter med anmälningen som kommer från den egna klubben.

Om man mot förmodan betalat in avgiften försent eller om man inte får plats så brukar de ringa och tala om detta så får man tillbaka avgiften. Annars är det bara att vänta. Bekräftelse för utställningen brukar komma mycket sent och det är lite pirrigt i magen sista tiden då man inte vet om man fått plats eller inte. Det brukar finnas plats, men som ny vet man oftast inte detta.

Allt skall organiseras

En katt som skall ställas ut måste vara ID märkt. Dessutom måste den vara vaccinerad två veckor innan eller högst ett år innan utställningen. Se till att få detta gjort så snart som möjligt. En huskatt som är över tio månader måste vara kastrerad.

Andra saker som kan vara bra att ta reda på är om det är en utställning där man ska bära katten själv till domarbordet. Det brukar stå på inbjudningarna om så är fallet. Då kan det vara bra att fråga någon om tips på hur man ska hålla katten. Om man inte vill bära katten själv till domarbordet måste man säga till. De brukar då låta en domarassistens bära fram katten. Att öva katten kan vara en bra idé om man bor lugnt och tryggt. Ta med katten ut till något stökigt ställe. Låt alla vänner ta tag i katten och vända den hit och dit. Katten måste vara ”hanterbar” och lugn. En skygg eller arg katt skall inte ställas ut.

Nästa projekt inför väntan är att tänka på vad som skall med till utställningen och se till att skaffa alla dessa saker. Det behövs massor med saker och kattutställare ser ut som nomader när de anländer till utställningen på morgonen. Man ser folk med kattburar staplade på varandra och en hel bärararmé i släptåg.

Tips på saker som är bra att ha är bland annat en stol, lite matsäck och lite sysselsättning. På min första utställning såg det ut som en riktig campingplats i min gång (mest på grund av mig) där alla satt i sina tältstolar framför sina burar och diskuterade, borstade katterna och hade det allmänt trevligt. Om man inte vill sitta i gången så kan man sitta längst någon vägg så att man inte sitter i vägen för besökare som ska kika. Egentligen så är det inte bra att sitta i gångarna (bl a på grund av brandrisken), det kan se lite illa ut och besökare som vill titta på katterna inte kommer fram.

Katten behöver en hel arsenal med sig. Förutom allt som skall in i buren (burskynke, kattlåda, matskålar, kudde att ligga på, gossedjur/leksak) så behöver man en kam och en borste för den där sista finishen och möjligtvist antistat/balsamsprayer och puder. Kattmat och kattsand bör man ta med sig, även om det oftast finns kattsand att ta på utställningen så kanske man vill ha en egen sand (vita katter kan bli gråtassade av viss sand).

Vissa prylar som sax och handduk, nål och tråd (som jag fick användning av redan de första fem minuterna när jag ställde ut), papper och penna är andra mycket användbara saker att packa ner. Kanske papper och desinfektionsmedel ifall buren skulle behöva rengöras. Allt du kan tänka dig är oftast bra att packa ner bara för säkerhetsskull. Tro inte att du är ensam med att släpa på massa packning.

Det man absolut inte får glömma är kattens stamtavla, vaccinationsintyg (brukar stå på stamtavlan) samt inbjudan till utställningen. Utan dessa tre saker blir det ingen utställning. Självklart ska katten med…

Utställningsburen

Man behöver något som kallas för burskynke. Detta är lite tyg som man klär buren med. Om man inte vill köpa ett sådant eller sy ett själv så brukar kattklubbar låna ut till förstgångsutställare.

Ett burskynke är en bit tyg som man fäster (oftast) på insidan av burens väggar. Sedan lägger man in en botten och ett litet tak på buren. Folk brukar ha väldigt tjusiga burskynken i fina färger och söta detaljer. Jag har hört uttrycket ”Perser-folket” när det pratas om utställare och burksynken. Perser-folket brukar ha små ”horhus” (det är faktiskt så folk har sagt till mig) fyllda med paljetter, fjädrar och detaljer. Själv gillade jag Perser-folkets burskynken mest på min första utställning. Jag har en Perser hemma och även om jag ställer ut en Birma så tror jag att jag kan räkna mig till Perser-folket, jag planerar att sätta fjädrar och massa bulliga hjärtan på mitt burskynke till nästa utställning…

Perser_folket perser_folket2
Det är underbart att se alla olika ”verk”. Fina färger och lyxiga utsmyckningar. På en utställning kan man se alla smaker, sedan kan man undra hur det ser ut hemma hos folk…

Det finns burskynken att köpa. Ett tips är att titta på Janitas design och Burskynken som båda har hemsidor att titta på, adresserna kan du hitta under länkar. Eller så kan man ringa till djuraffärer och fråga om de har någon till salu (vissa har faktiskt). Man kan låna av sin uppfödare, kompis eller klubb. Klubben kan säkert ge kontakter till erfarna utställare som man kan köpa begagnade burskynken ifrån. Varför inte annonsera på olika kattforum på Internet eller i tidningen?

Vill man slå på stort så gör man som jag och syr ett själv. Då kan man bestämma precis hur det ska se ut. Det kan bli dyrt eller billigt beroende på vad man köper för tyg och hur mycket som används. Burskynket består av en ”kappa” som man hänger upp på insidan av buren samt ett ”lock” som man lägger ovanpå buren.

Kvalitén på tyget bör vara lite silkigt (glansigt) för att pälsen inte ska bli statisk och att tyget inte ska dra åt sig massor av hår. Själv struntade jag fullständigt i det och gick ut och köpte en svindyr sidenkopia. Jag hade tur att det råkade vara av rätt kvalité. Det brukar rekommenderas att tyget ska vara enfärgat så att katten inte försvinner i en massa mönster. Men smaken är som baken och man får väl be folk att kliva fram till buren och kika ordentligt om man nu vill ha leopardmönstrat. Helst skulle jag vilja ha en hel muppfabrik som burkskynke, men tyvärr så är inte de håriga eller flisiga tygerna något att rekommendera då kattens päls blir väldigt statiskt av dem. Men, jag säger bara ”go for it” …

Sverak har standardmått på burarna som är:
Längd 75 cm (dubbelbur 150 cm)
Bredd 60 cm
Höjd 60 cm

I olika länder så har de olika mått. Det är bra att komma ihåg om man ska ut i Europa. I Norge är måtten samma som i Sverige. Independentklubbarna har mått som är:
Längd 80 cm
Bredd 60 cm
Höjd 60 cm

En sak som kan vara bra att veta är att burarna sitter ihop två och två. Det vill säga att det endast finns en kortsida åt det ena eller det andra hållet. Alla burar är alltså från början en dubbelbur, där de fäller upp en vägg i mitten. Jag sydde mitt lock med kanter runt om, som tur var hade jag inte sytt ihop dem så jag kunde vika in på ena sidan. Däremot kanske man vill sy kanter till locket (som alltså inte är hopsydda med de andra kanterna) om man har en blyg kisse som kryper in bakom ”kappan” som man har hängt upp på insidan. Då får katten vara ifred och andra katter i burarna vid sidan eller bakom kan inte se kissen, men det kanske inte är så snyggt.

Den enklaste varianten är ett tygstycke med måtten längd 195 cm och höjd 60 cm efter fållning eller sicksackade kanter. I detta tyg syr man fast band med jämnt mellanrum på ena långsidan. Dessa band knyter man fast i burgallret. Till detta om man även vill ha lock har man ett tygstycke med måtten 60 x 75 cm efter fållning eller sicksackade kanter, som man lägger på burtaket. I buren kan man lägga en filt som botten. Voilá – en jättetjusig (tja…) och simpel burbeklädnad.

Det här med massa prål är det inte alla som gillar, även hos Perserägare finns det de som inte är något Perser-folk. Folk kommer inte att döma en efter hur proffsig burbeklädnaden är, snarare av vad som finns i den. Så det sista man ska oroa sig för är burskynket. Jag gick omkring och oroade mig över burskynket ganska länge och gjorde det hela till ett stort projekt. Det slutade med att jag aldrig hann klart, vilket var tur, för annars hade det inte passat.

Katten behöver dessutom en gossig kudde att ligga på. Jag tog med mig en iglo som vi hade hemma. En speciell toalåda som är lite mindre behövs dessutom. Dessa toalådor är mindre både i längd, bredd och höjd. De brukar vara rätt så billiga och finns i välsorterade djuraffärer. Ett tips är att kanske bara ta en lagom stor plastbytta för de speciella toalådorna har ganska låga kanter och det är inte så kul om katten har en tendens att stå upp.

Matskål och vattenskål som går att hänga på buren har de flesta. Jag antar att det är av praktiska stänkskäl. Man kan t ex köpa fågelskålar som är lite större till detta. Dessutom ett större gosedjur eller leksak kan vara bra och tryggt att ha med sig. Förut så fick man ha sällskapskatter med i burarna men detta är inte tillåtet längre så det näst bästa är väl något mysigt hemifrån.

Många hade små trekantiga ”hyllor” som de hade hängt upp i hörnet av buren. Sedan såg jag även små bord som folk hade hängt upp framför buren. Detta verkade väldigt praktiskt och proffsigt.

Skönhetsvård

Hur man gör sin kisse vackrast i hela världen beror mest på vad man har för ras. Korthårsraser brukar inte vara så krävande, men ett bad piggar väl alltid upp. Perser kan kräva en hel del beroende på kvaliteten på pälsen. Det kan handla om inpackningar som sitter i någon dag till total avfettning med Yes och avslutande puder. Att tvätta katten kanske verkar fånigt, men pälsen blir mycket finare och skiktar sig på ett fint sätt. För långhåriga raser kan det vara bra då stackarna har en hel del hår att sköta själva. Om en katt har tendens att få tovor är en ren päls det bästa sättet att undvika tovbildning, det är nämligen skit i pälsen som gör att den börjar klumpa sig. Vad man ska göra för att preparera sin ras bör man fråga någon erfaren om. Men vissa saker är gemensamt för alla raser.

Gemensamt för alla raser är att klorna MÅSTE vara klippta. Detta borde man kunna själv och kan man inte det så kan man fråga någon man känner eller en djuraffär om hjälp. Tipset här är att inte klippa i pulpan. Aj, aj, aj! Råkar det ske en olycka är det bra med något blodstoppande hemma.

Öron gör man rent med topps som man har duttat i lite ljummet vatten. Man skall endast ta bort skit i det yttre örat, dvs. den del man ser, längre in får man inte gå med topps då man kan skada öronen. Ta bort allt vax du kan se och var försiktig. På vissa raser skall öronen inte ha de där små stråna längst ut på örontoppen. Dessa får man noppa bort. Det är inte så farligt som det låter för det handlar om några enstaka hår, så om man tar det i omgångar några då och då så brukar det gå bra. Ta tag i örat med den ena handen och ta tag i några hår med den andra. Ryck! Klart. Var försiktig så att du inte rycker ut de långa håren som växer i örat. De ska nämligen vara kvar även om de är långa och sticker upp.

Rensa_oron Titta_vatten
Försiktigt tar jag med tops i Leias ytteröron. Katter brukar var mycket känsliga för vad som händer med öronen. Innan jag sätter igång och tvättar Leia så får hon titta lite på vattnet och känna sig för.

Nästa steg är badning. Det kan vara bra om man vänjer en katt med lite längre päls med bad redan när den är liten. Jag tvättade min kisse i två omgångar. Först en vecka innan utställningen och sedan kvällen innan. Allt för att avfetta pälsen ordentligt. Man badar lättast i badkar, sittandes på golvet (med en handduk under knäna för det tar lång tid). Men att bada i handfat och dusch går bra om man har lite kreativitet. Katten ska inte få vatten i öronen, så gör en avvägning om det är nödvändigt att tvätta håret på huvudet också. Oftast behövs inte detta och då badar man hela katten förutom huvudet. Om man vill vara säker på att katten inte får vatten i öronen kan man stoppa lite bomull (försiktigt) i dem och även ha en tratt runt halsen. Problemet med tratten är att då kommer man inte åt att tvätta kragen ordentligt. Men om man har en känslig kittemitte så är detta ett hett tips.

Jag badar i dusch sittandes på golvet tillsammans med kissen. Det brukar ta mig en timme, hela badningsproceduren inklusive fön. Har man en perser, räkna med det dubbla då det är mycket hår som skall sköljas och sedan blåsas torrt. Det krävs många handdukar till att torka våta kissar med lång päls, så var beredd eller köp en sån där speciell handduk i zooaffären som sägs suga upp massor av vatten (Pluto kallas en sådan handduk). Oftast är man själv dränkt och bör tänka på vad man har på sig innan man börjar med badet. Det är bra om man har en halkmatta eller lägger ner en liten handduk som katten kan stå på, annars glider den omkring och kan göra illa sig ordenligt om den skulle få ett ryck…

Jag tog lite Yes bakom öronen där det var fet päls och sköljde henne en omgång innan första snabba schamponeringen. Den första schamponeringen gör egentligen bara så att det värsta skiten försvinner och att man kan blöta igenom pälsen ordentligt (annars finns det massor av torra fläckar). Sedan sköljde jag snabbt och schamponerade ännu en gång fast denna gång gnuggade jag in henne ordentligt. En noggrann sköljning är ett måste annars har man tvättat katten i onödan (eller så börjar det klia och det är ju inte så kul för kissen). Jag hade i lite balsam som jag lätt strök över pälsen överallt (på ben och svans också). Detta kan man låta sitta i om pälsen inte är av bra kvalité annars kan man skölja ut det nästan med en gång. Den sista sköljningen är kritisk, för om man inte sköljer noga så ser kattens päls risig ut istället för fin. Tänk på att skölja magen noga då allt balsam rinner ner och gärna sitter kvar på magen och benen. En liten våt kisse virar man helst in i mysiga handdukar och pussar lite på innan det är dags för nästa pärs, hårfönen…

Kisse_i_handduk Leia_badar
Leia får stå på en handuk så hon inte glider omkring och vrickar sig (även om de är viga…). Två ordentliga omgångar schampo sedan lite balsam innan en ordentlig utsköljning. Snabbt virar man sedan in bebben i en handduk så att hon inte börjar frysa. *brrrr*

Hårfönen är det mest läskiga, men har man tur så tycker katten ibland att det kan vara skönt. En tyst och inte så varm fön är det bästa. Det finns babyföner (eller fanns när jag var liten i alla fall) som kan vara riktigt bra att använda. Jag har läst att folk använder dammsugare på blås istället för sug, men det låter bara äckligt (allt skit som sitter i suget och fläktarna osv som man inte kan få bort). Håll en hand så att du kan känna värmen. Försök att inte hålla fönen nära katten då det lätt bränner. Rör på fönen hela tiden så att den inte bygger upp värme på en fläck. Om man tycker det är smidigare så kan man sätta fast fönen på ett ställe så får man två fria händer. Det bästa är om man är två, där den andra kan lyfta ben och visa magar osv så fönar och borstar den andra. Katter har nämligen en tendens att göra små ryck ibland och vilja springa bort. Jag har tur för min gamla Perser brukar snällt sitta kvar i badkaret medans jag går iväg och svarar i telefon. Men hon har badat hela sitt liv och vet att det inte är någon idé.

Borsta katten (mothårs kan ge en bra effekt och katterna brukar inte bry sig så mycket) samtidigt som du blåser håret torrt. Tänk på att du inte ska bränna bort fukten utan det ska vara en ljummen/varm fläkt. På magen och vid benen kan håret bli lite lockigt, speciellt om man låter det självtorka, så var uppmärksam.

Köp ett ordenligt katt/hund schampo. Tänk på att katten inte ska behöva känna att det kliar samt att de även brukar tvätta sig efteråt. Det finns många olika schampon och det viktiga är att bedöma kvalitén på din katts hår. Är det torrt och risigt eller är det fett. Själv använde jag ett schampo och balsam från PCL, jag kan inte påstå att jag vet mer om dessa produkter då detta är min enda erfarenhet. Däremot kan jag rekommendera detta schampo och balsam till oss tvåfotingar då det har gett mig strålande resultat. De kostade ca 60/70 SEK var. Jag köpte även en minkoljespray som skulle vara antistatisk för ca 150 SEK (märket var KW). Denna spray sprayar man i borsten och borstar in i pälsen. Det enda som hände vara att mina katter såg ut som de trillat ner i en fettbalja och de var fortfarande statiska. Men det fungerar säkert för någon annan…

Utställningen

Se till att packa allt kvällen innan. Gör i ordning en god frukostfika. Rena och godluktande små kattbusar skall inkvarteras så att de inte behöver katastrofbadas på morgonen. Sov gott!

Tidigt på morgonen är det dags för veterinärbesiktningen. Denna tid är viktig att man inte missar då man inte får komma in annars. Inga sjuka eller dräktiga katter får ställas ut. Dräktig katt är katt som har parats från dag ett (även om man inte vet om hon har blivit dräktig ännu). En katt som har ungar får inte ställas ut om inte ungarna är över tio veckor. Veterinärerna tittar främst efter synliga sjukdomar och tecken på parasiter.

Incheckning Veterinar_incheckning
En lång kö in till veterinärkollen. i kön tog de tag i oss och vi fick visa upp vaccinationsintyget med en gång. Sedan kikade veterinären på Leia, som fick beröm för att matte hade klippt klorna så bra. :o)

Nu börjar dagen och man får inte gå innan utställningen stänger. Detta är bland annat skillnaden mot hundutställningar. Om man mot förmodan skulle behöva gå tidigare så skall man be om dispens av den arrangerande klubben. Detta kan göras innan eller i samband med incheckningen. Om man går ändå så blir man avstängd i sex månader från alla utställningar.

I samma veva får man visa upp vaccinationsbeviset och inbjudan. Sedan bär det iväg till incheckningen. Om det är en stor utställning så går man till det bord som har första bokstaven på sitt efternamn. Där prickas man av och får ett burnummer. Ett tips är att fråga om färdriktningen till buren och säga att man är en förstagångsutställare. Buren brukar man hitta genom en karta som de har vid denna incheckning.

Nästa steg är att hitta buren. När buren är funnen är det bara att sätta igång och klä den med allt tjusigt tyg och alla attiraljer som skall in. Hämta lite sand och häll upp mat och vatten. Ta upp kissen och pussa lite extra innan man stoppar in kissen i buren. Se till att organisera sig själv med stolar och jackor och prylar. Pusta ut, ta en morgonfika och gå runt en snabbis för att kika på vad som finns innan besökarna släpps in. Det är bra om man försöker prata med de som har burarna bredvid och säga att man är förstagångsutställare så att de kan stötta och tipsa. Det finns också en informationsdisk som man kan få hjälp av om något är oklart. Dessa personer är bättre att prata med än stressade assistenter som springer runt och bär katter.

Katterna är till störst del indelade i ras och färg som de har numrerats efter. Så det är troligt att man hamnar bredvid utställare som har samma ras och färg på katten som en själv. Men om man har fler katter på en utställning så får katterna sitta i en dubbelbur även om det är två olika raser. Nummerlappen som sitter på buren skall man ej ta bort, då det är efter detta nummer som katten identifieras. Det finns små band som man kan skriva kattens nummer på och hänga runt halsen. Jag har hört att katten måste ha dessa nummer på sig, men ingen kisse på min första utställning hade det, så jag vet inte… Fråga någon om det är nödvändigt.

Ta också och köp en katalog och be någon att förklara hur den skall läsas. Det blir ett fint minne. Gå och leta efter den domaren som skall döma. Man kan titta på skylten vid domarens bord vilka katter som skall upp så kan man räkna ut ungefär hur mycket tid man har innan det är dags för ens egen katt. Bäst att fråga någon med erfarenhet. Man kan kanske slå sig ner framför något domarbord och kika på bedömningarna. Dessa brukar sätta igång så fort som utställningen har öppnat för besökare. Det brukar öppnas vid nio/tio tiden.

Självklart får man ta ut sin katt ur buren, bära omkring på kissen eller sitta och gosa med den. Innan det är tur för kattens bedömning är det dags för lite finputsning, en extra borstning och genomgång innan det är dags. De domarassistenter som domaren har kommer bort till burarna och hämtar de katter som skall upp på bedömning. Katterna tas till domarbordet där domaren har tomma burar bakom ryggen. Katterna får sitta i dessa burar tills det är dags för dem att bli bedömda. Domaren tar ut katterna en och en och ger dem sina individuella bedömningar (nivå 1 – klassbedömning).

Domarbord_och_publik Katt_blir_bedomd
Så här ser det ut med dommarborden utplacerade. I de första bedömningarna är det bara en domare. Domaren sitter med tomma burar bakom ryggen i en halvcirkel där katterna sedan skall placeras. Framför sitter publiken. En katt tas ut i taget och domaren undersöker den.

Domaren kan använda en fjädervippa för att fånga katterna intresse och få dem att vrida på huvudet så som domaren vill. Man ser också att assistenterna och domarna tvättar sina händer konstant. Detta är för att minska smittorisken mellan de olika katter de hanterar. Om man har tur så pratar domaren hela tiden och talar om hur katterna bedöms. Detta brukar vara rätt så intressant och det kan vara kul att skriva ner vad domaren säger. Det gäller att sitta långt fram för det är högljutt på utställningar (det är inte katterna utan tvåbeningarna). De flesta svenska domare pratar medans de bedömer.

Domaren gör två bedömningar till att börja med (mer om detta senare). När det är klart så bär domarassistenterna tillbaka katterna till sina respektive burar eller så får man själv hämta sin katt och bära tillbaka den. Om katten skall upp igen för nästa tävlingsmoment så får man reda på detta innan man går. Efter en stund (oftast lång stund) så kommer en assistent och fäster en bedömningssedel på buren. Denna får man inte ta bort, utan den ska hänga där resten av utställningen, bland annat för att besökare skall kunna läsa. Om katten vunnit någon kokard kommer de också att sättas upp på buren. Vissa kokarder och ibland även bedömningssedlarna får man hämta själv och betala för. Tips är att fråga vad som händer och vad man ska göra (jag var jätteförvirrad efter första bedömningen). Det är nu jag ska börja förklara allt förvirrande som grupper, kategorier, varianter, titlar och priser.

Indelning av katterna i bedömningsgrupper

Kategori 1 – Långhår Kategori 2 – Semi långhår Kategori 3 – Korthår Kategori 4 – Siames/Oriental
Exotic
Perser
Helig Birma
Maine Coon
Norsk Skogkatt
Ragdoll
Sibirisk Katt
Turkisk Angora
Turskisk Van
Abbesisinier
Begal
Brittiskt korthår
Burma
Chartreux
Cornish Rex
Devon Rex
Egyptian Mau
Europe
German Rex
Japanese Bobtail
Korat
Manx
Ocicat
Russian Blue
Somali
Sokoke
Sphynx
Balines
Javanes
Oriental
Siames

Alla katter kan inte jämföras med alla katter så därför delar man in katterna i tre steg. Den första indelningen kan man säga har med hårtypen att göra och kallas för ”kategorier”. Katterna delas in i fyra kategorier som är numrerade ett till fyra. Domare som bedömer har tagit sin examen på någon av dessa kategorier (eller fler).

Det finns en till kategori och denna är huskattskategorin. Ibland kallas den för kategori 5.

Nästa steg är indelning av katterna i ras, ålder, fertillitet och erfarenhet. Detta kallas ”klasser” och det finns 17 stycken. Exempel på dessa är: Ungdjur klass 12; kattungar mellan 3 till 6 månader, Veteran klass 15b; för katter mellan 10 och äldre och Uppfödning klass 17; för uppfödare med minst fem katter på utställningen där minst två är ungdjur/junior.

Om katten är över tio månader och inte har någon ”titel” så börjar den i klass 10 för kastrerade eller klass 9 öppen (fertila katter). Den första titeln en katt kan få är Premier (för kastrerade) eller Champion (för fertila). Dessa titlar är alltså samma sak fast det ena är för kastrerade och den andra är för fertila katter. Efter den första titeln flyttas de upp en klass och tävlar om nästa titel osv tills de fått den högsta titeln Europa Premier eller Europa Champion. Dessa katter kan fortfarande tävla men då handlar det bara om hederspriser.

Det tredje och sista steget är att dela in katterna efter färg, detta kallas för variant. Så då jämförs t ex en fertil hona som går i klass 9 endast med andra fertila honor i klass 9 som är av samma ras, samma färg och samma mönster. Hänger ni med?

Bedömningar

När domarna bedömer en katt dömer de efter olika nivåer. Det finns oftast fyra nivåer. De flesta katterna döms bara i nivå ett men har man en riktigt bra katt kan den gå hela vägen till nivå fyra.

Nivå 1 – Klassbedömning Alla katterna i klassen tävlar mot varandra inom respektive kön. Den bästa katten i varje klass och kön blir klassvinnare. Certifikat delas ut till klassvinnaren om katten uppnår tillräckligt hög poäng.

Nivå 2 – Bäst i variant (BIV) När alla klasserna inom en färg och mönster (variant) är bedömda tar domaren ut Bästa kastrat, Bästa vuxen, Bästa junior, Bästa ungdjur. Det måste finnas minst tre i varje grupp för att bästa skall kunnas ta ut.

Nivå 3 – Nominering till panel (NOM) Domaren jämför de bästa katterna från varje ras inom kategorin. Bland dessa tar domaren ut domarens bästa kastrat hane och hona, vuxen hane och hona, junior och ungdjur.

Nivå 4 – Utställningens bästa katter (Panel) Alla katter som fått NOM tävlar mot varandra. Genom röstning av alla domarna på utställningen så tas de bästa katterna fram inom varje kategori. Katterna blir Best In Show (BIS) och de som tas ut inom varje kategori är samma som till NOM.

Nivå 5 – Utställningens bästa katt (Panel BOB) Detta är en ovanlig nivå, för man brukar inte gå så här långt, men det innebär helt enkelt att alla BIS-katter tävlar om att bli den enda och bästa katten på utställningen nämligen Best Of Best eller BOB som man säger.

Den första bedömningen, nivå 1, som domaren gör är i katternas vardera klass. Det vill säga ett ungdjur jämförs inte med en Champion utan endast med andra ungdjur inom sin egen klass. Domaren ger en bedömning som skrivs ned på en bedömningssedel. (Denna bedömningssedel kommer kattägaren att få efter bedömningarna är klara på nivå ett och två.) Sedan rangordnas katterna efter den bästa. Om katterna får tillräckligt mycket poäng bedöms de som excellent. Domaren kan rangordna de fyra bästa katterna inom en klass till excellent 1 – 4 där 1 är den bästa katten.

Om en katt blivit bedömd till Ex 1 så kan den få ett certifikat, men den måste uppnå ganska hög poäng för att få certet. Om domaren anser att katten inte har tillräckligt hög poäng så får den katten ”draget cert”. Detta hände vid min första utställning och den kattens ägare var inte glad. Tydligen hade katten fått en mycket bra bedömning två veckor innan, men mycket kan hända med en katt på två veckor. Cert delas inte ut i alla klasser heller, t ex i ungdjur och junior.

Det är i alla fall dessa cert som man samlar på för att få olika titlar. Den första titeln Champion/Premier kräver tre cert av tre olika domare. När katten tagit sin titel byter den klass och nästa titel kräver tre cert av tre olika domare i minst två olika länder. Då får katten titeln International Premier/Champion. Man kan säga att det är som en stege där katten får olika titlar på olika nivåer. För varje ny titel blir det svårare och svårare då det krävs högre poäng och fler tagna cert för att inte tala om bättre konkurrens. En katt kan alltså ställas ut i flera år innan den uppnått de högre titlarna. En sammanställning av denna ”titel-stege” finns nedan.

Sedan är det dags för nivå 2 Bäst I Variant (BIV). Här tävlar katterna mot varandra som har samma färg mönster (variant) för att ta ut den som är bäst. Det är fortfarande samma ras men här jämför man katter med olika klassindelning. Ett ungdjur kan alltså tävla mot juniorer, champions osv. (Om det finns många katter i samma ras och färg så kan man dela upp dem i BIV ungdjur, BIV junior, BIV vuxen. För att detta skall ske måste det finnas minst tre katter i samma grupp.) För att en katt skall få tävla i BIV måste den ha vunnit sin klass i den första bedömningen.

När detta är klart och domaren valt sin BIV talar domaren om vilka katter som skall tillbaka för ännu en inspektion senare. Katterna får ett andrum och förs tillbaka till sina burar. Andra katter är nu klara för dagen och kan sova gott innan hemfärden. Domaren fortsätter att döma andra raser och varianter.

Nivå 3 handlar om Nominering (NOM) till Panel. De katter som domaren har meddelat tidigare tas upp och denna gång tävlar de för att bli domarens bästa katt. Det är inte en katt som tas ut utan domaren tar ut sex katter. Två kastrater (en hona och en hane), två fertila (en hona och en hane), en junior och en ungdjur.

De katter som jämförs är från alla raser och varianter som domaren har bedömt under dagen. På min första utställning så möttes Ungdjur som var Norskskogkatt, Ragdoll och Birma av olika varianter. Domaren hade bedömt dessa tre raser och varianter under dagen och kallade tillbaka de som hon tyckte var bäst. Tuff konkurrens! De tävlar fortfarande mot varandra inom samma kategori dock (långhår, semilånghår, korthår eller oriental).

Nivå 4 där man tar fram utställningens bästa katter kallas för Panelen. Då är alla domare samlade och genom röstning tar de fram de bästa katterna. De katter som tas fram är två kastrater (en hona och en hane), två fertila (en hona och en hane), en junior och en ungdjur inom vardera kategori.

Panelenlang
Så här ser det ut med Panelen. Ett långt bord tas fram och alla domarna samlas och dömmer katterna som langas fram och tillbaka bland dem. Domarna röstar för att få fram de vinnande katterna i de olika kategorierna.

Panelen sitter vid ett långbord och har massor av burar bakom sig där de nominerade katterna sitter. Sedan tas katterna fram och varje domare får titta och känna på de olika katterna. Sedan blir det omröstning och domarna lägger sina röster på den katt de vill. Detta är spännande och det kan sluta nästan hur som helst. Ibland blir det jämnt och då dras en lott vilken domare som får bestämma vinnaren. Det brukar finnas en stor publik som tittar på Panelen och eftersom man inte hör något brukar det finnas en speaker som meddelar resultatet. Katter som vinner denna nivå vinner Best In Show (BIS).

Den sista och ovanliga nivån 5 – Best Of Best (BOB) innebär att alla BIS tävlar mot varandra. Här spelar ingenting någon roll, det är en överskridande kategoribedömning och endast en katt kan bli BOB. Katten som blir BOB vinner hela utställningen och massor av ära.

Vad bedöms egentligen

Katterna bedöms efter en så kallad standard som har sitt ursprung i den där första utställningen 1871. Det är en fördelning av poäng där man bedömer kattens utseende och övrigt (där t ex temperament och charm ingår). Den totala poängen är alltid 100 poäng och detta fördelas upp på kattens olika egenskaper. Olika raser fördelar poängen olika. T ex så kan en katt få 20 poäng för huvudform, 20 poäng för kroppsform och storlek, 10 poäng för ögonenens färg och form osv.

Som utställare får man dock aldrig reda på hur många poäng ens katt har fått och hur de är fördelade. Men man får en bedömningssedel där domaren skriver kommentarer. Men man kan t ex vara säker på att katten uppnått minst 95 poäng om den tar en BIV för att reglerna kräver att en katt skall uppnå minst 95 poäng för att kunna bli BIV.

Bedömningssedeln för SVERAK har åtta punkter där domaren skriver sin bedömning. Dessa är: Typ – bland annat kropp och stomme. Huvud – t ex bredd och profil. Ögon – t ex färg och form. Öron – storlek och placering. Päls – kvalité, färg osv. Svans – längd, färg osv. Kondition – helt enkelt hur fräsch katten är. Sedan avslutas den med att domaren skriver ned det bedömningsresultat som katten fått. Allt efter som utställningen fortskrider och katten erövrar andra uttagningar (BIV, NOM, BIS eller BOB) så skall detta fyllas i på bedömningssedeln. Detta måste göras innan utställningen stänger. Om man har fått sin sedel på buren innan Nomineringarna och Panelen måste man lämna in sedeln igen för att detta skall fyllas i.

De bedömningsgrader som en katt kan få förutom de olika certen som redovisas nedan är;
EX – Excellent, Katten måste få minst 88 poäng. Om fler katter fått excellent så rangordnar domaren dessa 1 till 4 där 1 är bäst.
MB – Mycket Bra. Katten måste få minst 76 poäng.
BRA – Bra. Katten måste få minst 61 poäng.

Titelstege

Här följer en tabell över de klasser, titlar, antal cert och poäng som måste uppnås. Det finns sjutton klasser men endast klass 1 till tio kan ta cert och få titlar. Jag börjar med klass tio och nio då det är där man börjar med sin vuxna katt. Om intresse finns för att veta vilka andra klasser som finns så finns en bra förteckning på SVERAK:s hemsida. Katter är alltid uppdelade i kastrater och fertila (vuxen).

Klassnamn Kvalifikationer: för att få tävla i klass Antal poäng för att ta cert: Antal cert som behövs och titel som erövras:
Klass 10 – Kastrat Katten måste vara äldre än tio månader och kastrerad. Certet heter CAP och katten måste få minst 93 poäng Katten måste ta tre cert från tre olika domare för att sedan erövra titeln PREMIER.
Klass 9 – Öppen Katten måste vara äldre än tio månader Certet heter CAC och katten måste få minst 93 poäng Katten måste ta tre cert från tre olika domare för att sedan erövra titeln CHAMPION.
Klass 8 – Premier Katten skall ha erövrat titeln Premier Certet heter CAPIB och katten måste få minst 95 poäng Katten måste ta tre cert från tre olika domare i två olika länder för att sedan erövra titeln INTERNATIONELL PREMIER.
Klass 7 – Champion Katten skall ha erövrat titeln Champion Certet heter CACIB och katten måste få minst 95 poäng Katten måste ta tre cert från tre olika domare i två olika länder för att sedan erövra titeln INTERNATIONELL CHAMPION.
Klass 6 – Internationell Premier Katten skall ha erövrat titeln Internationell Premier Certet heter CAGPIB och katten måste få minst 96 poäng Katten måste ta 6 cert från 6 olika domare i 2 olika länder för att sedan erövra titeln GRAND INTERNATIONELL PREMIER
Klass 5 – Internationell Champion Katten skall ha erövrat titeln Internationell Champion Certet heter CAGCIB och katten måste få minst 96 poäng Katten måste ta 6 cert från 6 olika domare i 2 olika länder för att sedan erövra titeln GRAND INTERNATIONELL CHAMPION
Klass 4 – Grand Internationell Premier Katten skall ha erövrat titeln Grand Internationell Premier Certet heter CAPE och katten måste få minst 97 poäng Katten måste ta 9 cert från 6 olika domare i 2 olika länder för att sedan erövra titeln EUROPA PREMIER
Klass 3 – Grand Internationell Champion Katten skall ha erövrat titeln Grand Internationell Champion Certet heter CACE och katten måste få minst 97 poäng Katten måste ta 9 cert från 6 olika domare i 2 olika länder för att sedan erövra titeln EUROPA CHAMPION
Klass 2 – Europa Premier Katten skall ha erövrat titeln Europa Premier Endast hederspris utdelas till katter som uppnått denna titel.
Klass 1 – Europa Champion Katten skall ha erövrat titeln Europa Champion Endast hederspris utdelas till katter som uppnått denna titel.

Övriga bedömningsklasser är:
Klass 11 – Junior. Kattunge mellan sex och tio månader.
Klass 12 – Ungdjur. Kattunge mellan tre och sex månader.
Klass 13 – Novisklass. Katter som inte är stambokförda. En klass enbart för Europé.
Klass 14 – Huskatt. För samtliga katter utan stamtavla.
Klass 15 a – Senior. För alla katter mellan sju och tio år.
Klass 15 b – Veteran. För alla katter över tio år.
Klass 16 – Avel. För han- eller honkatt med minst tre avkommor utställda.
Klass 17 – Uppfödning. För uppfödare där minst fem katter finns utställda från dennes uppfödning. Minst två måste vara Ungdjur/Junior.

Priser

Som pris så får man en kokard som hängs på buren. På kokarderna står den bedömningen eller uttagningen som katterna erövrat. På vissa utställningar är man tvungen att både hämta och betala för att få ut sin EX 1 kokard.

Om katten blir nominerad till Panelen och vinner där så kan man vänta sig några fina priser. T ex kan man få kattmat, kattsand, dynor, leksaker osv beroende på vad som arrangerats av utställarklubben. Utomlands kan man vinna en summa pengar.

Kokarder Priser

Alla fina kokarder och priser som de vinnande katterna i Panelen skall få…

Men då inte alla kan vinna så då kan man köpa. Kokarder finns oftast för försäljning och på dessa kan man välja själv vad som ska stå. VBK – Världens Bästa Kisse kanske…

Du vet ju att din katt är finast i alla fall och det är bara en miss om domaren inte inser det. Det blir fler chanser till utställning dessutom så är alla domare subjektiva, det är något man får köpa helt enkelt. Det är nog det som gör det så fruktansvärt spännande.

Mina egna intryck

Jag ställde ut min lilla bebis Leia som är en Helig Birma på endast fem månader vars färg är lila. Hon ställdes ut i klass 12 vilket är för Ungdjur.

När jag köpte henne var det lite, lite osäkert vilket färg hon hade, då vi inte viste om hon var blå eller lila. När man köper en katt som har ”fel” färg registrerad i stamtavlan så kan endast en domare på en utställning bedöma den rätta färgen och därefter ändras stamtavlan. Efter en månad blev jag säker på att hon var lila men på utställningsdagen fick jag lite oro.

Jag hade min uppfödare på utställningen som en trygg punkt och någon att fråga, fråga och åter fråga om ALLT. Dessutom så var en väninna vänlig nog att ställa upp som utställare tillsammans med mig. Det var skönt med sällskap och någon som kunde lasta av. Alla som hade katter i burar runt mig visade sig vara väldigt vänliga och förstående.

När bedömningarna började så tog de självklart Leia sist av alla katter i hennes variant. Alla skrattade åt det lilla pyret och domaren sa skämtsamt att en så ung katt inte borde svära så mycket. På bedömningssedeln skrev hon sedan ”Utmärkta röstresurser”. Jag var så nervös, men hon fick sitt EX 1, vilket inte var svårt då hon var ensam i sin klass. Sedan tog domaren direkt ut BIV bedömningen. Nu tävlade Leia mot sin egen halvbror som är Champion och en underbar liten Junior-fröken. Jag trodde inte mina ögon när domaren stod och valde mellan katterna, kunde Leia ha en chans… Jag började nästan gråta när domaren frågade om jag var nervös (åh guuuuuud!!!). I nästa sekund lyfte hon upp Leia i luften och sa bäst i variant. Helt paff och totalt överlycklig stod jag bara där när någon stack en kokard i min hand och räckte över en liten orm (Leia). Domaren sa att alla tre katterna skulle tillbaka för uttagningen till NOM.

Nu kände jag bara att kollaps var nära och jag var tvungen att gå ut i luften en liten stund. Det var så skönt att det var över. Helt plötsligt ringer det på min mobil och min uppfödare säger att nu var det dags för nomineringarna. När jag kommer fram till domarbordet ser jag att domaren tittar lite på Leia och sedan stoppar de undan henne i en av burarna. Det hela gick väldigt fort och helt plötsligt så har domaren valt en söt liten Skogis som NOM. Jag blev inte besviken för jag fattade aldrig vad som hände dessutom var jag helt yr över BIV:en. Tänk att det gick så bra för Leia på vår första utställning.

Panelens satte igång och det var lite kul att gå dit ibland och titta på de mest bedårande och vackra katter jag någonsin sett. Det var spännande att se de fina kokarderna som hängde på burarna och jag blev väldigt nöjd när jag läste Leias bedömningssedel. Allting var utmärkt på olika sätt och vis. Domaren tyckte att Leia var lovande.

Dagen gick mot sitt slut och klockan fyra stängde utställningen för besökare. Vi utställare var kvar till kl sju, jag vet att jag inte borde säga detta men… det var ‘gör’-tråkiga tre timmar. När utställningen till slut var över så blev det en sån fart på alla utställare att när jag vände mig om var min gång nästan tom.

Nu är det spännande att se hur Leia utvecklas och jag ska ställa ut henne igen när hon är nio månader, då som Junior.

Hoppas denna sammanställning har förklarat och klarlagt sådant som kan vara förvirrande och svårt att hitta information om. Jag önskar alla nybörjare:

Lycka till!

Frances Blaxell, ägd av Leia och Flossy.

Länktips

SVERAK:s hemsida. Här finns information om utställning, uppfödare och kattklubbar.
http://www.sverak.se

 

 

Övriga källor

Bonniers stora bok om katter, Taylor, David, Bokförlaget Bonnier Alba AB, Stockholm, 1993

The Book of the cat, Simpson, Frances, Cassel and Co. Ltd., London, 1903

Text och foto (där det inte står annat) av Franes Blaxell.

Tack till:

Mathias Borg och Magnus Österman för att ni tog er tid och hittade några av mina särstavningar och konstiga meningar.

Maud Olsen, domare och uppfödare, för att jag fick publicera bilder på dig på nätet.

Eva Porat, domare, uppfödare och ordförande i Nerikeskattklubb mm, mm (så mycket mer!!!) för att du gjorde ett så bra jobb med korrigeringen till Våra Katter.

Våra Katter, SVERAKS-medlemstidning, för att ni tyckte min artikel var bra nog att ni ville publicera den.