Har du som uppfödare själv råkat ut för, eller har du hört om en kull som tynat bort inom några dagar efter födelsen? Har ungarnas dödsorsak varit klar, eller har olika teorier blivit hängade i luften? Kanske har sorgen eller självförebråelserna gjort att du helst glömt hela tragedien. Om dödsorsaken aldrig blev helt utredd, kan en av många orsaker har varit kattföräldrarnas blodgrupper.

Om din avelshona har blodgruppen A och paras med en hankatt som också är A, kommer du att få en välmående kull kattungar. Så även om samma hona paras med en hankatt som är av blodgrupp B. Men om din honkatt har blodgruppen B och paras med A hane, blir det problem. Vad som då händer är, att honan normalt föder sin kull, men tyvärr genom sin modersmjölk ” förgiftar” sina små. Katter har i sitt blod antikroppar mot främmande blodgruppsfaktorer. A katter mycket lite antikroppar mot blodgrupp B, eller så har de inte alls några. Dessa antikroppar kan inte passera moderkakan till den ofödda ungen. Men när ungen är väl född, får den genom modersmjölken dessa antikroppar. Under kattungens 48 första timmar kan antikropparna upptas via tarmsystemet till ungens blodcirkulation.
Antikropparna bryter ned kattungens röda blodkroppar, vilket oftast leder kattungens död inom några dagar. Detta kallas neonatal isoerytrolys. Första symtom är brunrött urin, gulaktiga slem-hinnor, trötthet och ovilja att dia. Men kattungen kan också dö plötsligt utan att ha haft några symtom alls. I de lindrigaste fallen kan kattungen få kallbrand i svansen och svanstippen torkar bort. Detta kan ske redan i
livmodern.

Blodgrupperna nedärvs enligt Mendels lagar . Blodgruppen A består av AA eller Ab och B blodgruppen av bb. Om du parar din B (bb) hona med en A(AA) hane kommer alla ungarna att insjukna, eftersom ungarna då till 100% A(Ab) katter. Ungarna får då via modersmjölken antikroppar mot den blodfaktor de ärvt av sin far. Om hanen är A(Ab) kommer ungarna att till 50% att insjukna då deras blodgrupper blir A(Ab) och 50 % förblir friska med blodgruppen B(bb). Ungarna som insjuknat kan mycket sällan räddas. Även om ungarna som visat de första symtomen, genast åtskiljs från sin mamma och stödmatas, är ungarna tillfriskande mycket osannolikt. Eventuellt kan deras liv förlängas med några dagar. Det enda säkra sättet att rädda en B honans kull där hanen är A, är att genast plocka undan ungarna. Då kan man alternativt ge ungarna till en A hona eller försöka handmata ungarna med mjölkersättning i ca 2 dygn.Därefter kan ungarna inte mera uppta sin kattmammans antikroppar via tarmsystemet dvs honan kan igen få sköta om sina egna ungar. Ett annat problem är vad man gör med sin B hona under de 2 dygn hon inte får ge di till sina ungar. Persontligen anser jag att man till det yttersta ska fösöka undvika situationen där honans ungar tas bort och hon inte får sköta om några. Det bästa lösningen är att låna honan en eller två äldre ungar, som hon tryggt kan få pyssla om.