Berättelsen om Bosse

Egentligen är inte min berättelse om en hittekatt, eftersom ”ägaren” självmant lämnade in den till katthemmet, men hon ville ju inte ha honom längre, och om katthemmet inte funnits, så kanske han blivit en hittekatt. Usch jag vill inte ens tänka tanken.

Såhär är min berättelse om min lilla underbara katt.
I september förra året bestämde jag att min katt Honung skulle få en kompis (Honung är också en hittekatt från början, men det är en annan historia). Jag åkte till Nyköpings katthem, vilka just den dagen hade öppet hus. Jag hade bestämt mig för att det skulle vara en så ung katt som möjligt med tanke på att Honung var fyra år och ”herre i huset”. Jag gick och tittade på katterna och skulle ha kunnat ta hem allihop om jag fått. Till slut föll mina ögon på en blå-vit van, en liten perserpojke som var helt gudomlig. Jag gick hem och funderade, och ringde nästan omgående och tingade katten. Dagen efter åkte jag för att hämta honom, och när jag fick honom i min famn var jag såld. Vilken liten goding. Jag frågade efter stamtavlan, men det var lite mystiskt för ”ägaren” ville inte lämna ifrån sig den då katten inte skulle ställas ut mm. Samtidigt med min katt hade hon lämnat in en lite äldre perserhona och en annan långhårig katt. Allt var så hemligt att jag funderade om allt stod rätt till. Vem lämnar in så fina katter till ett katthem? Försöker man inte själv hitta nya familjer till dem?

Katten kallades för Cisco, och han fann sig väl tillrätta i min familj. Det gick en månad och jag kunde inte få ur mitt huvud att det inte stod rätt till med kattens liv. Om nu inte ”ägaren” brydde sig, så måste det ju i allafall finnas en uppfödare som oroade sig över var katten var. Jag har en kompis som föder upp brittiska korthår, och hon gav mig förslag till hur jag skulle gå till väga. Jag ringde Sverak och en perserdomare, men de kunde inte hjälpa mig. Jag är inte så insatt i det här med renrasiga katter, så jag visste inte själv hur jag skulle bete mig. Till slut fick jag faktiskt hjälp via katter.nu. Jag gick in på uppfödarregistret och lusläste var enda perseruppfödare. Jag tittade på hemsidor, vilka hade uppfödning av van, harlequin och vitfläck. Jag gick in på Bocasana’s hemsida och såg direkt att dessa katter var så lika min lilla. Jag mailade och kan ni tänka samma kväll fick jag svar, och katten kom från Bocasana’s perser! Jag fick reda på vad som hänt, att hon som skulle ha katten aldrig betalat och perserhonan som min katt varit tillsammans med också kom från samma uppfödare. Nu tänkte jag att nu mister jag katten. Dagen efter pratade jag med uppfödaren, och allt ordnade sig, vilket jag är mycket glad över. I januari kastrerade jag katten och nu är han min på riktigt. Han heter egentligen Bocasana’s Kafka, men eftersom min son hade svårt att säga Bocasana’s kallar vi honom för Bosse till vardags.

Ja, allt gick bra till slut Bosse har det bra hos oss, vi trivs med honom och han trivs med oss. Han sover på min kudde varje natt, och spinner i mitt öra, men det gör ingenting för han är världens goaste katt.

Hälsningar Åsa Carlsson, Nyköping