Barn, katt, astma och allergier

Hur många gånger har det inte rapporterats i dags- och kvällspress att katten är orsaken till att barn utvecklar astma eller allergier. Men det som förbryllar är att det faktiskt finns studier som hävdar motsatsen, att barn som växer upp med husdjur löper lägre risk att utveckla allergi. Hur kommer det sig?

INLEDNING

Redan för tio år sedan hävdade vissa forskare att det inte främst är katternas fel att barn blir allergiska mot katt. Risken är visserligen större i familjer där man har katt, men riskökningen är förvånansvärt liten. Varför förekomsten av astma och allergi har ökat under de senaste femtio åren vet man faktiskt inte. Det finns flera teorier om varför. En mer rimlig förklaring är att det är något som får immunsystemet att löpa amok. Idag, tio år senare, är det fler forskare som är inne på samma linje. Ändå tycks man inte ha kommit så mycket närmare ett slutgiltigt svar. Fler studier görs, vissa forskare säger si och andra säger så. Läget tycks vara mer förvirrande än någonsin.

NÅGRA FÄRSKA STUDIER

katt1

En norsk doktorsavhandling som blev klar nu under hösten krånglar till det ännu mer. I den studien följde man 260 nyfödda barn tills de fyllde tio år. Forskarna bakom studien säger att den är unik. De har inte hittat några andra studier som följt barn ända från födseln som visat att det finns ett samband mellan kattinnehav och astmautveckling. De norska barnens lungfunktion testades vid födseln och vid tio års ålder. Åren mellan testerna anser man bidrar till en säker diagnos. Resultatet av studien visar att det finns ett samband mellan tidig exponering av allergener från katt och en senare utveckling av astma och överkänslighet i luftvägarna. Däremot fann man inget samband med allergiutveckling. Allergener är äggviteämnen från djur, proteiner, som finns i päls, hudflagor, saliv och urin. De är luftburna och finns nästan överallt. De finns i tillräckligt hög grad för att barn ska utveckla allergi oavsett om man har katt eller inte, men i hem med husdjur är halterna betydligt högre.

Om man sneglar på några andra studier som publicerats under året så har en amerikansk från Columbia University hittat samband mellan kattägarskap och astma, allergi och överkänslighet. En annan amerikansk studie från University of Cincinnati visar att kattägarskap kombinerat med överkänslighet ökade risken bland 4-åringar till allergiska föräldrar att drabbas av eksem. Hundägarskap minskade däremot eksemrisken. Den så kallade Detroit Childhood Allergy Study birth cohort från USA visar att allergiska 18-åringar med tidig exponering av husdjur visserligen hade lägre IgE-antikroppar i blodet, men att det fanns en tendens att oddsen för överkänslighet ökade bland dem som haft fler än ett husdjur under första levnadsåret. Medan en studie från Karolinska Institutet visar att oddsen att utveckla allergiska besvär faktiskt minskade om man haft hund eller katt. Och det gällde dessutom en undersökning av en högriskgrupp med 5-åringar med överkänslighet och andningssvårigheter.

HÖSNUVA VANLIGASTE ORSAKEN

Ändå är det inte astma och allergi som är den vanligaste orsaken till varför familjer avstår från att skaffa katt. Det är hösnuvan som är den vanligaste orsaken, och den är säsongsbunden.
Den så kallade ISAAC-studien (International Study of Asthma and Allergies in Childhood) från Spanien visar att oddsen att ha drabbats av hösnuva när man är 10-11 år gammal är högre om man haft katt under första levnadsåret. Oddsen är dessutom högre om man haft katt än om föräldrarna har hösnuva.

INTE TILLRÄCKLIGT STARKA BEVIS

Om vi går tillbaka i tiden och tar hjälp av en tysk reviewartikel som publicerades i år så får vi en intressant tolkning. De tyska forskarna som skrivit artikeln har gjort en systematisk granskning av trettio vetenskapliga studier som publicerats mellan år 2000 och 2009. Samtliga har undersökt katters eller hundars roll i astma- och allergiutveckling.
De flesta av studierna verkar ha kommit fram till att exponering av katt eller hund tidigt i livet inte har någon effekt på utvecklingen av symptom på astma eller andningsbesvär. Exponering av hund verkade dessutom ha en skyddande effekt. Enbart sju av studierna påstod det motsatta om katt. Forskarna påpekar dock att man ska vara försiktig med att dra några förhastade slutsatser av detta. Det finns många faktorer som skiljer dessa studier åt, och det gör inte saken lättare. De är helt enkelt för olika för att kunna sammanvägas. Hur som helst menar forskarna bakom granskningen att det inte finns tillräckligt starka bevis för att beslutet att ha eller inte ha katt ska byggas på den forskning som hittills gjorts. Det beslutet bör grundas på helt andra argument än att det finns en risk att utveckla astma eller allergi. Den som har anlag för allergi löper dessvärre en stor risk att utveckla astma eller allergi, oavsett om det finns en katt i hemmet eller inte.

FORSKNINGEN TAR ANDRA VÄGAR

Tittar man på flera av de stora forskningsprojekten om astma och allergi i världen kan man se en trend. Nu undersöks många andra faktorer som kan ligga bakom utvecklingen. Sökandet pågår febrilt, och man går både på bredden och djupet för att kunna kartlägga vilka faktorer som samverkar med varandra och hur de samverkar. Även om katten fortfarande finns med i bilden så är den bara en av många andra faktorer.
Om man funderar över vart den ökande utvecklingen av astma och allergier håller på att ta vägen så finns det en studie från Göteborgs universitet som publicerades förra året som kan ge ett besked. Åtminstone om astma. Jämför man med studier som gjordes för 18 år sedan så har förekomsten av astma inte ökat. Förekomsten av de flesta luftvägssymtom har faktiskt minskat. Det tyder på att den ökning av astma som har observerats under de senaste femtio åren verkar vara över.

SYMTOM PÅ KATTALLERGI

  • Klåda på huden
  • Kliande, rinnande, röda och upp svullna ögon
  • Kliande näsa, ögon eller hals
  • Snuva och nästäppa
  • Nysningar
  • Pipande rosslande andning
  • Hosta

TEXT OCH BILD: ANETTE RIMÒNT