FirstVet - Din veterinär på nätet

Min bror Fritz

Hej! Jag heter Fritjof. Jag är katt här. Ja, egentligen är jag förstekatt här. Det är jag som bestämmer, men med det kommer ju naturligtvis även ansvaret för mina kattsyskon, en hund och så människorna som bor här.Ibland blir det ansvaret ganska tungt att bära.

Just nu är det problem med min bror Fritz. Själv vill han bli tilltalad ”Herr Byrådirektör Fritz vid Konglige Väg och Vattenbyggnadsbyrån” och då förstår ni att vi har problem.

Fritz har alltid varit fascinerad av vatten, såväl stillastående som rinnande. Innan han dricker ur någon av vattenkopparna sticker han ner tassen först för att liksom kolla att temperaturen på vattnet är rätt och riktig. Det är bara det att han inte alltid har skakat av allt grus från tassarna sedan han senast besökte kattlådan. Därför blir det ofta sand på botten i våra vattenkoppar och folket får ha ett stort schå att tvätta kopparna och byta vatten i dem.

På tal om att skräpa ner så sade turisten till en innevånare i den lilla staden: ”Hemskt vad det ligger mycket papper och skräpar här i staden.” ”Ja,” svarade stadsbon. ”Myndigheterna har just distribuerta sjuhundratusen flygblad med uppmaning om att hålla staden ren.”

Sen hoppar han, Fritz, ofta upp på diskbänken elller tvättfatet för att se om det inte går att få sig en slurk kallt, gott vatten ur någon droppande kran där. Han har mest lycka i övre badrummet. Där finns det en kran som läcker. Visserligen är det varmvattnet som läcker, men folket här i huset vet om Fritz’ egenheter, så de låter kallvattenkranen stå lite öppen också så det blir mer kallt än varmt vatten som sakta rinner där. Personligen undrar jag när pappa Sven skall komma sig för att täta den läckande kranen. Det är även ett av mina tunga bekymmer och ansvar att påpeka allt som skall göras här i vårt hus och sen se till att någon gör det. Jag vet inte vad jag skall ta mig till med den här läckande vattenkranen. Tänk så mycket dyrare vattenräkningen är på grund av det här läckaget. Pengar som hade kunnat användas till kattgourmetmat i stället.
En annan egenhet som Fritz har, är att han puffar runt vattenkopparna så det skvalpar och plaskar. Roligast tycker han tydligen det är att puffa ut hundens stora vattenkopp mitt framför trappan upp till andra våningen. Det är inte få gånger som pappa Sven har trampat rakt i vattenkoppen och stjälpt ut allt innehåll på köksmattan. Det händer aldrig mamma Chris, för hon ser sig för var hon går. Pappa Sven tycks alltid ha något att fundera över och stirrar för det mesta rakt ut i det blå när han går omkring här hemma. Nåväl, i alla fall har den här ovanan hos Fritz gett oss ett nytt ord här i huset. När något flyttas på, så säger vi att det fritzas runt. ”Nu har någon fritzat min penna” kan mamma Chris ibland utropa när hon inte hittar pennan där hon absolut vet att hon lade den senast.

Fritz har nog roligt när han fritzar. Sven och Olle hade också haft roligt när de besökte moster Klara. När deras mamma frågade dem om de haft trevligt vid besöket hos hennes syster Klara svarade Olle: ”Ja, vi hade så roligt att vi nog inte får komma tillbaka nån mer gång.”

Och så till det som kanske fick bägaren att rinna över (märkte ni hur rolig jag var där i ordvalet?). För några veckor sedan köpte folket en slags dricksvattenfontän åt oss katter. Den har en liten elektrisk motor som pumpar upp vattnet en bit och sedan rinner det nerför ett slags vattenfall ner i en stor skål. Den fontänen har Fritz helt fångad. Han sitter och stirrar på den. Han sätter tassen i vattenfallet. Han kollar vattendjupet i skålen och så vidare. Förmodligen tror han att det är han som har ansvaret för att fontänen funkar som den skall, men det är naturligtvis mitt ansvar även det. Jag låter dock honom tro att det är hans ansvarsområde. Annars blir han sur och hoppar upp på sin byrå med den mjuka varma duken på i sovrummet. Det är när han är där som han är Byrådirektör.

Ja, ja inte har vi det lätt med Fritz, som ni kan se. Jag vet dock en hemlighet om Fritz som jag kan tala om för er om ni lovar att hålla tyst. Jo, det är nämligen så att Fritz har en flickvän i Västerås. Hon heter Maja och de skriver brev på internet till varandra och skickar även ibland foton som bilagor. Oj, vad arg Fritz skulle bli om han visste att jag berättade det här för er. Han fick kontakt med Maja genom en websida som heter Svenska Katters Sida där det finns allt möjligt och omöjligt att läsa om katter.

Nej, nu har det varit misstänkt tyst länge i huset. Jag har inte hört några skvalpningar eller kluckar på länge. Jag måste nog ta en runda och se så allt är i sin ordning.

Förresten på tal om kluckar så var det för länge sedan en värmlänning som hade varit över till Norge och köpt billig stark dricka. Han rullade in flaskan i ett gråpapper och cyklade så hemåt. Vid den svenska gräsen stoppades han av en tullare som frågade vad han hade i paketet. ”Det är bara en hoprullad karta över Värmland”, svarade värmlänningen. ”Konstigt,” sade tullaren, ”jag tyckte precis att det kluckade i paketet.” ”Det är väl inte så konstigt”, svarade värmlänningen, ”det är vattnet i sjön Fryken.”

As ever til we meet again
Fritjof (förstekatt här i huset).

Inskickat från Sven och Chris från Minnesota, USA med fem katter, Frida, Fridelius, Fritjof, Fritz och Fridolf, samt en dalmatinertik, Francesca.

Ungefär fyra gånger i månaden skriver Sven ett kåseri på svenska som går ut till medlemmarna i en svenskamerikansk språkgrupp. Denna gången skriver han vidare om en av sina katter, Fritjof.